Debatt

En partsinlaga för de som vill ta bort assistansen


Denna artikel handlar om


Innehåll från NKA
Att vara anhörig

NYTT: Enkät om att vara anhörig under covid-19
Nya webbinarier om anhörigfrågor
Leva Livet – medan det pågår
Föräldrastöd: från kaos till struktur
Fler tips på NKA:s egen temasida




Rapporten om assistansfusk borde haft betydligt högre kvalitet. Nu slår den mer mot assistansen än mot brottsligheten

Anna Barsk Holmbom. Foto: Linnea Bengtsson.

Artikelförfattaren Anna Barsk Holmbom, expert på personlig assistans, är mycket kritisk till rapporten från NUC. Foto: Linnea Bengtsson.

 

Det är förödande att det inte går att föra en allvarligt menad debatt, om hur brott mot assistansen ska bekämpas, utan att hela reformen ifrågasätts. Ingen vill förhindra brottsligheten mer än de som berörs mest av den; assistansanvändare, anordnare, personliga assistenter och intresseorganisationer.

Det har precis kommit en rapport från Nationellt underrättelsecentrum, NUC, som behandlar frågan om organiserad brottslighet inom assistansen samt arbetskraftsinvandring. (Rapporten finns bland annat här på Försäkringskassans webbplats.)

Ledarskribent förvarnade

Vi var förvarnade om rapportenExpressens ledarskribent Anna Dahlberg skrivit en ledare där hon ifrågasatt varför regeringen låter ”brukarimporten” fortgå och pekat fram mot den kommande rapporten.

I rapporten från NUC skriver de myndigheter som står bakom, Migrationsverket och Försäkringskassan, under rubriken ”Assistansersättning sedan länge en brottsutsatt förmån” att Socialstyrelsen i en rapport från 2012 (Åtgärder mot fusk och felaktigheter med assistansersättning, SOU 2012:6) sagt att ökningen av kostnaderna för assistans inte kan förklaras genom naturliga orsaker utan att den största ökningen kommer från överutnyttjande och övervältring av kostnader.

I en senare rapport från 2018 ska Socialstyrelsen ha angett att orsaken till ökningen sannolikt beror på lagens utformning, med en otydlighet kring så kallade övriga behov, där det i princip inte finns några begränsningar.

Faktorer bakom ökning

Enligt den LSS-utredning som nu är ute på remiss, SOU 2018:88, finns tre förklaringar till ökningen av antalet personer med assistansersättning. Tillsammans förklarar dessa tre faktorer 60 procent av ökningen av antalet personer. Den första är befolkningsutvecklingen som motiverar en ökning med 14,6 procent av antalet personer. Den andra är införandet av det så kallade femte grundläggande behovet, som förklarar 18 procent av antalsökningen. Den tredje är rättigheten för personer som fyllt 65 år att behålla sina insatser, vilket förklarar 26 procent av nyss nämnda antalsökning.

Att antalet personer överlever allt svårare olyckor och sjukdomar och därmed får allt mer omfattande behov berörs inte av denna utredning, och varken det ena eller det andra berörs av NUC:s rapport.

Med detta som utgångspunkt, tar myndigheterna itu med att granska ett antal ärenden. I rapporten presenteras översiktligt resultatet från 39 granskade kluster, det vill säga nätverk kring en personlig assistent eller en assistansberättigad person. Därutöver finns en mer detaljerad djupgranskning av sex kluster.

NUC om bedrägerier

För att skapa utrymme för bedrägerier, menar NUC, redovisas assistanstimmar som utförd assistans trots att arbete inte utförs. Detta, anser NUC, är möjligt antingen för att den enskildes behov av assistans har överdrivits, eller så utförs inte den assistans som den assistansberättigade har behov av.

Försäkringskassans kontroller har visserligen stärkts, menar man, men trots det är det svårt för Försäkringskassan att i efterhand kontrollera huruvida redovisad assistans har utförts, vilka arbetsuppgifter som assistenten faktiskt har utfört, eller huruvida den assistansberättigades behov har tillgodosetts.

När det gäller brottsligheten kring arbetskraftsinvandring problematiseras i rapporten att det är cirka 300 personer per år som söker arbetstillstånd för att arbeta som assistenter trots att det är många arbetslösa i Sverige.

Visserligen konstaterar man också att Arbetsförmedlingen angett att just personlig assistans är ett bristyrke, men det resonemanget förs inte vidare. Jag kommer inte att uppehålla mig mer kring den frågan eftersom syftet med den här artikeln är att problematisera rapporten ur ett annat perspektiv – att man menar att bedrägeriet inom reformen är så stort.

Ingen kan undgå att bli illa berörd

I rapporten presenteras därefter ett antal tidigare brott mot assistansreformen och sedan presenteras 39 nya ”kluster”, det ena värre än det andra. Ingen som läser detta kan undgå att bli illa berörd, i djupet av sitt hjärta, av hur det kan gå till.

En anmärkningsvärd uppgift är att trots att det sägs att i 30 av de 39 klustren har med största sannolikhet bolagets ägare, företrädare, ledamöter, chefer och uppdragsgivare varit direkt involverade i de brottsliga uppläggen så har Försäkringskassan bara stoppat utbetalningarna till assistansanordnaren i åtta kluster. IVO har beslutat att dra in tillståndet för att bedriva assistans för tre bolag.

När NUC:s rapport har publicerats tar det inte mer än några dagar innan Expressen tar upp tråden och skriver nya rubriker. Nu tar man in ett debattinlägg med rubrik: Klanernas ekobrott hotar grunden för vår välfärd.

50 procent fusk?

Det är åklagare Björn Rosenlöf, som sedan 2003 arbetat som åklagare med särskild inriktning på organiserad ekonomisk brottslighet, som bland annat säger:

”Efter mina diskussioner med Försäkringskassan, och med beaktande av vad jag själv upplevt som åklagare, skulle jag bli mycket förvånad om fusket understiger 50 procent av all utbetald assistansersättning. En liten fingervisning om hur verkligheten ser ut är att sedan assistansreformens införande 1994 – vilken möjliggör fusket – har antalet beviljade assistanstimmar per vecka och brukare ökat med över 90 procent.”

Självklart känns det både sorgligt och tröttsamt att det inte går att föra en allvarligt menad debatt om hur brott mot assistansen ska bekämpas utan att hela reformen ifrågasätts. Jag tror inte att någon vill förhindra den här brottsligheten mer än de som berörs mest av den, det vill säga assistansanvändare, anordnare, personliga assistenter och intresseorganisationer.

Men när inläggen i debatten slår mot assistansen istället för mot brottsligheten går det inte att komma vidare.

Nu kommer all energi, för lång tid framåt, att gå åt till att försöka förhindra att åklagarens påstående om 50 procent fusk inom assistansen får fäste. Det är så förödande. Det skapar nya svårigheter att rekrytera och en skamkänsla för de som blir kvar i yrket. För att inte tala om den skamkänsla det ger assistansanvändarna själva.

Fullt av felaktiga tolkningar

NUC:s rapport borde haft en betydligt högre kvalitet. Den uppfattas som i bästa fall cynisk, kanske till och med som en partsinlaga för den som vill ta bort assistansen. Rapporten är full av försök att skaffa sig felaktiga tolkningsföreträden, det märks inte minst när man försöker göra Socialstyrelsen till en myndighet som ifrågasätter legitimiteten i reformen.

Expressen borde inte föra krig mot assistansen.

 

   

2 Comments

  1. Pingback: Stockholm » Kritik mot rapporten om assistansfusk
  2. Jag tror inte för ett ögonblick att 50 % av assistansersättningen går till fusk eller organiserad kriminalitet.

    Min utgångspunkt är ändå att vi får acceptera att vi har ett rejält mörkertal. Andelen felaktiga utbetalningar p g a fusk och kriminalitet uppgår med mycket stor sannolikhet tyvärr till flera procent/år, inte promille. Det handlar i så fall om åtminstone en halv miljard kr/ år som hamnar hos personer som missbrukar systemet.

    Jag brinner för att få bort avarterna som förstör så mycket men jag tycker inte vi vart på tok för passiva när Anna Dahlberg och likasinnade går till angrepp. Jag saknar helt inlägg som lyder ungefär så här:

    Vi assistansanvändare inser att den här brottsligheten måste bekämpas med kraft, det ligger i vårt eget intresse att den försvinner. Vi samarbetar gärna med polisen och andra myndigheter och förslår nu gör vi det här och det här och det här för att komma åt problemet. Istället hamnar vi hela tiden i försvarsställning där argumenten oftast stannar vid att Anna Dahlberg och likasinnade hatar personlig assistans…

    F.ö. anser jag inte en åklagare ska häva ur sig i en debattartikel att minst 50 % av all utbetald assistansersättning går till kriminella. Det är så allvarliga anklagelser att jag kräver riktiga bevis på sådana helt orimliga påståenden

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *