En särskola för alla

Sören Olsson har medverkat med krönikor i varje nummer av Föräldrakraft ända sedan starten 2006.

Kanske man kan döpa om skolplikten till ett skolerbjudande? (Sören Olssons krönika i Föräldrakraft nr 6, 2011)

ANNONS

Annons för Etac

ANNONS

Annons för durewall.se

ANNONS

Annons för Egen assisans

ANNONS

Annons för Särnmark

ANNONS

Annons för Humana

ANNONS

Annons för LSS-skolan

Jag älskar ord. Den första meningen som jag lärde mig läsa fyllde mig med massor av fantasi. En enda mening satte igång tusen nya tankar som genast ville förmedlas till omvärlden.

Jag älskar ord.
Den första meningen som jag lärde mig läsa fyllde mig med massor av fantasi. En enda mening satte igång tusen nya tankar som genast ville förmedlas till omvärlden.

Mor ror kor.
En bild på en stackars kvinna som rodde en båt för glatta livet med två lata kossor som lojt satt och betraktade omgivningen.
Vad hade hänt? Vart var de på väg? Varför hjälpte inte kossorna till med att ro?
Fantasin sprudlade och jag blev gravid med ord. En ständigt pågående graviditet som jag än i dag livnär mig på.

I skolan hade jag svårt att anpassa mig till den dåvarande skolformen som främst av allt gick ut på att man skulle sitta ned på sin plats och vara tyst.
Det passade inte mig så bra. Jag hade vilda ben som ville rusa runt och en ohjälpligt ifrågasättande attityd som ständigt ville veta varför jag skulle lära mig något nytt. En del lärare klarar av sådana elever. Men inte alla. Att jag i nian fick etta i svenska och istället fick städa skolgården tillsamman med rektorn när de andra hade lektion var väl ett tecken på att just den läraren inte hade ork att klara av en sådan som mig.

Min skoltrötthet var enorm och jag var nog den enda som senare i livet skolkade mig genom en Komvux-utbildning, för att jag inte ens då kände mig tillräckligt motiverad.
DÅ är man skoltrött!

I dag ska skolan finnas till för alla. Men gör den det?
Jag undrar om det är så, eller om det bara är en vacker tanke.
För att skapa en ny attityd gentemot skolan, så kanske man ska börja förändra det människor i allmänhet förknippar skolan med.
Krav.
Man ska gå i skolan enligt lagen. Det står så i skollagen!

Och det är en plikt att gå i skolan. Sedan 1882 har allmän skolplikt funnits i Sverige.
När jag hör ord som skollag och skolplikt så känns det kravfyllt och inte särskilt inspirerande.
Även om det borde vara det!

Kanske kan man förändra attityden gentemot skolan genom att döpa om skolplikten till ett skolerbjudande?
Tänk er att alla barn i detta land kan erbjudas skolgång, där man får lära sig precis hur mycket som helst. Dessutom är det gratis för alla! Kanske skulle det kunna skapa en annan inställning till lärandet?

I många u-länder försöker barn smita in på skolor för att kunna ta del av kunskap och lära sig elementära saker som att läsa och skriva.
Här i Sverige försöker många elever smita ut från skolan, så att de slipper lära sig.
Slipper lära sig.
När man tar in de orden så inser man hur sjukt detta är.
Inställningen hos många skoltrötta elever är att de helst av allt ska slippa lära sig någonting nytt.
Då är något fel, tycker jag.

En av många förändringar som ska genomföras i skolan är att barn med autism ska införlivas i den vanliga grundskolan.
Jag har svårt att se vem som ska bli vinnare på det?

Med tanke på de stora klasser som i dag ofta finns på grundskolorna, och med bristande resurser på grund av nedskärningar så har jag svårt att se hur lärare ska kunna räcka till att dessutom erbjuda en värdefull utbildning till barn som har stora svårigheter med allt för stökiga sammanhang.
Om de redan högt belastade lärarna dessutom ska kunna ge de normalstörda eleverna en god utbildning så tror jag att det finns risk att alla blir förlorare i slutändan.

Visst är det fel att en del normalstörda barn får hamna i särskolan. Det är lika fel som att vissa utvecklingsstörda hamnar i vanlig grundskola.
Min gissning är att omvärdera lärandet i kombination med att höja lärarnas status och att ge rätt resurser för att alla elever ska få individuellt anpassade studier är en möjlig väg för en framtida bättre skola. En särskola – för alla.

Ja, kanske är det så att vi i framtiden kommer se alla elever i särskolan. Både utvecklingsstörda och normalstörda.
Alla människor är särskilda. Alla är unika.

Det bör vara grunden till alla mänskliga möten. Både nu och i framtiden.

Sören Olsson

Publicerad:
2011-12-09

Av: Sören Olsson

Nyckelord:
Krönikor


ANNONS

Annons för Särnmark

ANNONS

Annons för durewall.se

ANNONS

Annons för Egen assisans

ANNONS

Annons för LSS-skolan

ANNONS

Annons för Humana

ANNONS

Annons för Etac