Erik vann i domstol – men risk för nya tvångsflyttar

DEBATT. En stadsdelsnämnd i Stockholm ville pressa priserna för LSS-boenden, och beslutade om att tvångsförflytta flera personer från sina boenden, till andra billigare boenden. Erik fick kontakt med oss på God Juridik, och vi lyckades hjälpa honom att förhindra tvångsflytten, skriver Christian Källström i denna debattartikel.

Risk för nya tvångsförflyttningar

I Eriks fall inhiberades beslutet, och genom dom i mål 22465-20 upphävdes beslutet. Tvångsförflyttningen förhindrades eftersom Erik, som har speciella behov, inte skulle få goda levnadsvillkor på det nya boendet.

Detta är mycket positivt för Erik, men det finns risk att att stadsdelsnämnden fortsätter med sitt agerande, eftersom domstolen inte tagit ställning i frågan om särskilda skäl, vid en flytt till boende i annan kommun, eller till skyddet genom Europakonventionens (EKMR) artikel 8.

Stadsdelsnämnden kan således fortsätta använda sig av tvångsförflyttningar, som inte är helt olikt gamla tiders barnauktioner och fattigauktioner!

Wikipedia beskriver gamla tiders barnauktioner så här:

Barnauktion var säljandet av barn till lägst bjudande vid fattigauktioner i Sverige genomförda av socknar och fattigvårdsstyrelser, som kungjordes i kyrkorna. Den som vid auktionen gav det lägsta budet (dvs den som krävde lägst ersättning) fick ta hand om barnet, något som innebar att arrangörerna av auktionerna kunde hålla nere kostnaderna för barnens uppehälle. Det hände att barn blev sålda flera gånger, med något års mellanrum. År 1918 blev barnauktioner förbjudet enligt lag i Sverige.

Kommunens agerande måste stoppas

Istället för barn handlar det nu om personer med autism och andra psykiska funktionsnedsättning, som gör dem synnerligen utsatta. Kommunens agerande att tvångsförflytta personer utifrån ekonomiska hänsyn måste stoppas. Har kommunen avtalat med ett LSS-boende, måste den enskilde få bo kvar så länge denne vill.

Om inte lagstiftaren vill ändra lagen borde domstolarna åtminstone respektera Europakonventionens artikel 8, om skydd för hem och privatliv. Personer med psykiska funktionsnedsättningar torde dessutom vara en än mer skyddsvärd grupp, varför det finns extra anledning att respektera Europakonventionen. Det är dock ännu inte helt klart att vad som gäller.

Boende enligt LSS är permanent

LSS-boende beskrivs i propositionen om LSS (lag om stöd och service till vissa funktionshindrade) 1992/93:159, sid 83, på detta sätt:

Många personer med omfattande funktionshinder tillbringar en stor del av sin dag i det egna hemmet. Därför är bostaden många gånger ännu mer betydelsefull för personer med funktionshinder än den är för icke funktionshindrade personer.

Och vidare på sidan 86:

Bostadslägenheten i gruppbostaden skall vara den enskildes permanenta bostad.

Därför ska Europakonventionen gälla

Eftersom det ska anses vara en permanent bostad bör LSS-bostäder omfattas av Europakonventionens artikel 8. Om Europakonventionen gäller för personer i ett LSS-boende måste flera kriterier uppfyllas för att kommunen ska kunna ändra verkställighet mot den enskildes vilja.

Normalt sett anses följande kriterier behöva uppfyllas (enligt PM 63, 2011-01-19, Yttrandefrihetskommittén Ju 2003:04):

… att tillgodose något av de uppräknade allmänna eller enskilda intressena, närmare bestämt statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd, förebyggande av oordning eller brott, skydd för hälsa eller moral eller skydd för andra personers fri- och rättigheter.

För det tredje måste inskränkningen kunna betraktas som nödvändig i ett demokratiskt samhälle för att tillgodose intresset i fråga.

Detta kan i huvudsak sägas innebära att det måste finnas ett angeläget samhälleligt behov av inskränkningen och att denna måste stå i rimlig proportion till det syfte som ska tillgodoses genom ingreppet

Billigare är ingen grund för tvångsflytt

I Högsta förvaltningsdomstolens dom 2012 ref. 59 accepterades en tvångsförflyttning med hänsyn till att kommunen måste planera boenden och att det kan ta lång tid att bygga nya boenden.

Att tvångsförflytta personer för att det finns ett billigare boende någon annanstans, kan dock varken anses proportionerligt eller vara en del av kommunens planering av bostäder.

Christian Källström
Jur. Kand.
God Juridik