Ett liv som andra – de utan funktionsnedsättning
Målet med Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, är att den lilla grupp med svåra funktionsnedsättningar som omfattas ska få ”ett liv som alla andra”, trots sina funktionsnedsättningar. De utlovas dessutom av lagen att hjälpen ska leda till ”goda levnadsvillkor”.
Det var en fantastisk lag när den, trots att statens finanser just då var dåliga, beslutades 1993. Inställningen var att några utsatta behövde mer för att få lika.
Jag har läst propositionen ett flertal gånger och har aldrig funderat på att den är otydlig. Den är väl underbyggd och så tydlig den kan vara, för att vara en lag där individuella behov är styrande.
Trots det har allt fler tvister hamnat i domstolen, vilket Karl Grunewald kommenterade i ett inlägg på reclaimLSS med orden ”vi är låsta av juridiken”.
Men varför har man inte utgått från lagens mål, när det funnits osäkerhet i lagtexten? Varför har man inte läst förarbeten som propositionen och Handikapputredningens 2000 sidor?
Nu när barnkonventionen ska bli svensk lag hörs samma klagolåt om att lagen blir otydlig precis som man sagt om LSS.
Jag visste mycket väl vad ’inte för sent’ betydde, men jag utnyttjade möjligheten att inte förstå
Jag tänker då osökt på när jag som tonåring fick förmaning från min mor ”kom inte hem för sent” när jag var på väg ut på kvällen. När jag sedan kom hem till midnatt och fick bannor så sa jag ”men du sa ju ingen tid”. Jag visste mycket väl att för henne var ”inte för sent” klockan 22, men jag utnyttjade möjligheten att inte förstå!
Naturligtvis handlar ”otydligheten” i LSS om uttolkarens attityder och inställning. Om de vill förstå är lagen tydlig! Och jurister är i grunden inte annorlunda än vi andra icke jurister. Även jurister kan ha funkofobi.
Kanske ska vi lämna den filosofiska betraktelsen och gå till mer fakta.
LSS är inte dyrt – vi har råd i Sverige idag. Staten betalar 80 procent av assistansersättningen vilket utgör cirka 4,6 procent av statens totala utgifter och kommunerna står för resten samt för alla övriga kostnader för LSS. Men finansieringen görs solidariskt av alla kommuner tillsammans – lika fördelat per invånare. Så när en enskild kommun påstår att de inte har råd är det lögn.
Målet med LSS är inte uppnått efter 25 år, snarare har det blivet sämre under de senaste 10 åren. Trots det är det inte detta LSS-utredningen handlar om! LSS-gruppen har inte ett liv som andra – de utan funktionshinder. Det är tydligt för alla som vill se. Och det beror på politiska beslut och ständiga besparingar, där falska budskap som ”accelererande kostnader”, ”skenande utgifter” och ”LSS är dyrt” har påverkat uttolkare. Idag följer inte våra ansvariga politiker lagen.
— LSS-gruppen har inte ett liv som andra
— LSS-gruppen har inte goda levnadsvillkor
— LSS-gruppen har fått bli nya fattighjon utan att lagstiftarna har brytts sig
— LSS-gruppen diskrimineras helt öppet jämfört med ålderspensionärer när det gäller skatter och bostadstillägg
Jag har på HejaOlika skrivit om Funktionsrättskonventionen och jämfört med LSS. Jag kan då konstatera att om den konventionen skulle vara svensk lag skulle inte denna diskriminering vara möjlig!
Läs artikel 28 i konventionen om tillfredställande levnadsstandard.
Det finns många andra bra artiklar i Funktionsrättskonventionen som artiklarna 3, 8, 9, 12, 13,18,19,20,25,27, 29, 30, som är viktiga att jämföra med LSS. Jag rekommenderar en läsning av våra artiklar om konventionen här på HejaOlika.
Egentligen borde LSS räcka för att ge de som omfattas ett bra liv – ett liv som vi andra – med goda levnadsvillkor. Det vill säga med ganska bra ekonomi.
Men vi ser tyvärr att LSS med den uttolkning våra makthavare gör inte räcker. Måste även Funktionsrättskonventionen blir svensk lag, för att makthavare ska slänga sina skygglappar?
