Experten: Föräldrar måste kräva sin rätt
Hur ser det ut egentligen, för den som har läs- och skrivsvårigheter?
En logoped, en speciallärare och en rådgivare på Dyslexiförbundet, möter problemen i sina jobb i samband med utredningar, i skolans vardag och i telefonen för råd och stöd.
Susana Brandhild är logoped på en mottagning i Stockholm som heter Logopederna och som är inriktad på läs- och skrivutredningar.
Väntetiderna att få en utredning varierar mellan olika mottagningar. På www.vantetider.sll.se finns information om de olika mottagningarna i Stockholms läns landsting.
– I år utreder vi över tusen barn, säger Susana. Det känns som en stor ökning. Den första utredningen gör skolorna själva. Logopedutredning är andra steget.
– Det är nog ofta så att föräldrarna får tjata sig till en utredning. Att fånga upp eleverna tidigt med LUS, läsutvecklingsscheman som används på skolorna, fungerar inte. Det är för grovmaskigt och man missar många elever.
Hennes bild är att specialpedagoger och speciallärare ofta arbetar ganska ensamt. Vanliga lärare behöver veta mycket mer om hur dyslexi påverkar i deras ämnen.
– Elever kommer ända upp i gymnasiet utan att ha blivit utredda och inte fått stöd. Det är klart att de då har man misslyckats med sin skolgång. Ju längre tid som går, desto sämre självförtroende har eleven. Och föräldrarna är desperata.
Hela livet har byggts upp kring oförmågan att läsa. Psykisk ohälsa och destruktiva beteenden kan bli följden.
– Vi tar emot vuxna, som går på Komvux, för utredning. Det är alldeles för sent, men bättre det än aldrig.
Eva Waldenström är speciallärare på gymnasieskolan Norra Real i Stockholm.
Under läsåret 2007/2008 har hon haft cirka 50 elever med läs- och skrivsvårigheter. 10 av dom var utredda för dyslexi när de kom, 20 har blivit utredda under läsåret och 20 återstår.
– Det är förvånansvärt många flickor, 37 av 50, säger hon. Det är ambitiösa elever som har lärt sig olika strategier för att klara sig.
Det visar sig bland annat i att så många elever som inte fått hjälp med sina läs- och skrivsvårigheter under hela högstadiet klarar av att bli antagna på Norra Real, där det är höga intagningspoäng.
Stockholms gymnasieskolor har ett gemensamt testpaket för screening av alla elever i årskurs 1 på gymnasiet.
– Jag tycker screeningen borde genomföras på grundskolenivå för att identifiera elever med läs- och skrivsvårigheter, säger Eva.
Inger Rålenius är informatör/socionom och har arbetat med rådgivning i tio år på Skriv-knuten Dyslexiförbundet, FMLS. Hon har en bred och djup erfarenhet av alla de svårigheter som det kan innebära att leva med dyslexi om man inte får det stöd man behöver.
– Tyvärr, säger hon, så händer det inte så mycket på de flesta skolorna. Attityden är att läs- och skrivsvårigheter är något man tränar bort, eller att det blir bättre sedan eleven mognar
– På många ställen är det dåligt. Men en viss utveckling har skett i synen på läs- och skrivsvårigheter/dyslexi.
Hon nämner två lyft. Hjälpmedel, eller verktyg, finns men når inte eleverna.
Vissa landsting har infört att logopeder kan förskriva hjälpmedel, till exempel Stockholm, Dalarna och Skåne.
– Jag uppmanar föräldrar att ta kontakt med logoped på orten för att få de hjälpmedel som behövs hemma, på fritiden.
– Hjälpmedlen i skolan ska kommunen stå för. Många kommuner har skoldatatek där man kan titta på och prova på olika hjälpmedel, säger hon.
