Felplacerad i särskolan – hur gick det sen?

Skolpolitikern Stina Engström kräver, i denna debattartikel, en statlig utredning av hur det gått för elever som felaktigt placerats i särskolan. Det är inte acceptabelt att de drabbade eleverna måste gå till domstol om de ska få kompensation från kommunerna, anser hon.

DEBATTARTIKEL. Under tio år har jag engagerat mig för barn som felaktigt blivit placerade i särskolan. Ett problem som jag anser är utbrett och får förödande konsekvenser för enskilda elever.

Det började när jag fick kontakt med tvillingarna Robin och Rasmus som felaktigt gått i särskola under sju år. Dessa tvillingar har jag följt ändå upp till hovrätten. Sedan dess har jag även haft kontakt med många andra familjer i behov av stöd och hjälp.

Det hände något när skolan blev kommunal. Då ökade inskrivningarna i särskolan drastiskt. Min teori är att felplaceringarna har med ekonomin att göra. Hur mycket extra stöd och hjälp man får i skolan bestäms till viss del av kommunens budget. Men behoven hos barnen i särskolan ska tillgodoses enligt skollagen.

För att bli placerad i särskola krävs det enligt skollagen att det görs en psykologisk, medicinsk, pedagogisk och social utredning. Rättsäkerhet är ett absolut krav men kommunerna har varit otroligt nonchalanta och vårdslösa med att genomföra utredningarna.
I många av de fall jag har tittat på har man inte gjort någon utredning alls eller bara gjort psykologutredningen. Det finns så mycket brister att det är förfärligt.

Helt ideellt har jag tagit mig an och stöttat familjer runt om i Sverige. Det är en förfärlig situation för många. Deras självkänsla är körd i botten och de har missat flera år av skolan och har enorma kunskapsluckor. Många klarar inte av att läsa in allt det som de har missat, eftersom de inte har ekonomiska förutsättningar.

De drabbade måste ta sina ärenden till domstol om de ska få kompensation från kommunerna. Något som få väljer att göra. En del är rädda för att dra på sig ännu mer kostnader och vissa är så trötta på skolan att de inte orkar ta tag i det. Problemet blir livslångt.
Jag anser att kommunerna borde vara skyldiga att tillhandahålla utbildning för de som har blivit felplacerade och därför behöver fylla sina kunskapsluckor. Att vara tvingad till studielån för att läsa in gymnasiet är inte rätt.

Tillsammans med juristen Edgar Nissen har jag besökt generaldirektör Ann-Marie Beigler på Skolinspektionen och statssekreterare Bertil Östberg på utbildningsdepartementet. Vi har överlämnat en skrivelse där vi kräver en statlig utredning som kartlägger de barn och ungdomar som blivit felplacerade.

Vi behöver konkreta siffror över hur många som varit eller är felplacerade samt hur det har gått rent ekonomiskt för de som avslutat sin särskoleutbildning. Har de en egen försörjning? Är de i arbete eller annan sysselsättning?

Stina Engström (FP)
Skellefteå