Fler vänner via mejl

Barn vill ha kontakt med barn. För barn med funktionshinder är det inte så lätt. Deras nätverk består ofta av vuxna. Men nu öppnas nya dörrar.

Anett Sundqvist forskar om barn och ungdomar som använder alternativ och kompletterande kommunikation, AKK. Ett delprojekt handlar om att utöka barnens sociala nätverk. Kommunikation via mejl blir en möjlig väg att hitta och få fler vänner och även att stimulera och utöka den kommunikativa kompetensen.
Anett Sundqvist är logoped och doktorand vid Institutet för Handikapp­vetenskap vid Institutionen för Beteen­-de­vetenskap och Lärande vid Linköpings Universitet.
Hon undersöker hur barnen förstår sociala situationer, hur de blir förstådda och hur deras kommunikationssituation ser ut.
– Vad jag har sett är att barn med funktionshinder ofta har ett begränsat nätverk av jämnåriga men ett stort nätverk av vuxna. Det är viktigt att de får fler kontakter med barn i liknande situation. Tanken på sikt är att barnen ska kunna bygga upp kontakter med andra barn oavsett funktionshinder eller inte.

För de 12 barn i åldern sex till 12 år, sju pojkar och fem flickor, som ingick i projektgruppen blev möjligheten att kommunicera via mejl med andra barn en ny erfarenhet. Flera av dem hade datorer med kommunikationsprogram, men det som saknades var ett lätt sätt att använda symboler när det gäller mejl. Det program som använts i projektet finns ännu inte på marknaden. Det är en testprodukt som är under utveckling, säger Anett Sundqvist.
Programmet har givit de 12 barnen möjlighet att träffas i ett mejlnätverk.
– Min studie handlade om att se om barnen i gruppen skickade mejl, i hur stor omfattning och vad de skrev om.
Många nya kontakter togs i nätverket. Alla 12 tog någon ny kontakt. Några kände varann sedan tidigare och för dem blev detta ett nytt sätt att ha kontakt.

Studien omfattade 12 veckor. Sedan har flera av barnen fortsatt mejla.
– Barnen pratar om sig själva, om sina familjer, om sin ålder och om syskon. De pratar om vad de tycker om och vad de gör på fritiden och i skolan.
– Mejlkontakterna innehåller mycket av social etikett. Man börjar med ett Hej och slutar med Hälsningar eller Hoppas på ett svar. Det här är för många av barnen ny och viktig kommunikation att använda sig av.
Efter hand lär barnen känna varann och relaterar till och ställer frågor som grundar sig på vad de nu vet om mejlkamraten.
– Första stegen till att forma en vänskap är tagna och den sociala etiketten blir underförstådd. Man kanske inte börjar ett mejl med ett hej utan går mer direkt på, som till exempel ”Är du där?”. Fortsatt kontakt bygger på att man har något gemensamt.

Programmet som använts i projektet, WWAC (World-Wide Augmentative and Alternative Communication), har utvecklats via ett EU-projket för att göra internet åtkomligt för personer med språk- och kommunikationssvårigheter. Symbolanvändare skriver sina mejl med hjälp av symboler och inkommande mejl ses som symboler, text eller lyssnas på via digitalt tal.
 När nätverket startade fick var och en i gruppen en bok med bilder på alla deltagande och deras mejladresser. Inga andra uppgifter gavs. Utifrån bilden väljer man vem man vill ta kontakt med.
– Det kom också frågor från barnen om programmet, säger Anett Sundqvist. Någon ville till exempel testa att skicka en hälsning till alla i nätverket. Det fick vi lösa. Någon saknade symbolen för fyrhjuling. Barnen kände ett behov av att utöka programmet utifrån vad de tyckte var viktigt.