”Föräldrar behöver bygga sin identitet tillsammans med andra”
FUNKISFÖRÄLDRAR SOM GÅR EGNA VÄGAR
När samhällets stöd till funkisfamiljer brister tänker allt fler föräldrar utanför boxen. Här är en handfull föräldrar som tagit saken i egna händer och skapat opinion, forum och verktyg för att göra vardagen lite bättre för familjer i liknande situation.
Läs Anna Pellas intervjuserie med funkisföräldrar:
1. Emma och Erika möttes på TikTok: Vi vill förändra samhällets bemötande
2. Emelie och Alexandra poddar om sorg: Vi vill göra död och sorg mindre tabubelagt
3. Malin uppfann en app: Jag måste kunna falla utan att allt kring Tuva faller
4. Anna samlar familjer på Instagram: Jag vill vara en länk mellan familjer
5. Jeanette har skapat en funkisflagga: Jag vill samla hela rörelsen under en symbol
6. Monica bildar opinion: Jag tycker om att sätta ord på saker
TEMA ANHÖRIG. Under alla år som Ågrenskas koordinator Cecilia Stocks mött föräldrar till barn med funktionsnedsättning har hon intresserat sig för hur omgivningens bemötande påverkat deras tillit till sin egen förmåga. Att träffa andra i liknande situation kan ge en möjlighet att stärka och bygga sin identitet som ”funkisförälder”, det är hon övertygad om.
TEMA ANHÖRIG. I samband med den nationella konferensen Livets möjligheter i oktober 2022 berättade anhöriga om vilket stöd de önskat från professionen, och professionen om sina erfarenheter av vad anhöriga efterfrågat. Texter av Anna Pella. Mer från Livets möjigheter.
Varför så bråkiga föräldrar?
Redan när Cecilia Stocks på 90-talet arbetade på särskola slogs hon av att en del föräldrar var så ”bråkiga”. Det spelade ingen roll vad hon och den övriga personalen gjorde, det var aldrig gott nog.
– Jag minns att jag sa till en av våra rektorer att det är något här vi inte förstår, som vi missar. Men vad kan det vara?
Under åren som följde med studier till socionom och psykoterapeut, samt i sitt arbete som samtalsledare, handledare och koordinator för Ågrenskas familjevistelser för hundratals familjer, har hon sökt svar på just den frågan.
– Jag har alltid varit intresserad av föräldraskap. Att bli förälder är att upptäcka att livet är livsfarligt och det sägs att det är en livskris att bli förälder oavsett, men kris står ju också för utveckling. Frågor som ”Kan jag hålla det här barnet vid liv?” ”Kan jag älska mitt barn?” ”Hur får jag ett stödnätverk?” ”Vem är jag som förälder?” ställer sig alla nyblivna föräldrar.
Funkisföräldrar har ofta ingen att fråga
Den stora skillnaden, menar Cecilia, är att den som får ett barn utan funktionsnedsättning kan fråga sina vänner och anhöriga som också är föräldrar om saker man funderar på, små detaljer om barnets olika beteenden, och därmed bli trygg i sin egen roll. Men som förälder till ett barn med funktionsnedsättning finns oftast ingen nära att fråga.
– Föräldrar till barn med funktionsnedsättning saknar ett naturligt forum för ”vardagsjämförelser” och behöver träffa andra i liknande situation och prata om det som är aktuellt för just deras föräldraskap. De behöver bygga sin nya identitet tillsammans med andra i liknande situation.
Förutfattade meningar
Hon menar också att omgivningens bemötande kan påverka föräldrarnas tillit till sin egen förmåga och att det är viktigt att alla professionella behöver vara uppmärksamma på det.
– Det finns till exempel en förutfattad mening om att föräldrar till barn med funktionsnedsättning befinner sig i sorg. Vi runtom behöver vara varsamma med vad vi tror och tänker, och i stället vara nyfikna på hur det ser ut för just den familjen. Det kan se väldigt olika ut och det är en skör balansgång mellan att hjälpa eller stjälpa föräldrarnas möjlighet att hitta sin intuition och bygga upp tillit till sin egen och omgivningens förmåga.
Att få hjälp att känna just tillit till livet och framtiden, och hopp om att situationen kan bli bra, är något hon får höra från föräldrar själva att de önskar.
– Vi som jobbar runt familjen har som uppgift att hålla hoppet levande.
