Försäkringskassan: Detta måste alla assistansanordnare kontrollera
Vill Försäkringskassan begränsa personlig assistans ytterligare?
Är det rimligt att enskilda användare krävs på mångmiljonbelopp för påstådda fel långt tillbaka?
Här svarar Fredrik Falk, Försäkringskassan, på ett tiotal högaktuella frågor inom personlig assistans.
Fredrik Falk är verksamhetsområdeschef för betalning och återbetalning på Försäkringskassan och har besvarat frågorna via epost.
Ska assistansanordnare kontrollera ”allt” oavsett vilken funktionsnedsättning personen har?
Försäkringskassan anser att anordnare, grund av sitt arbetsgivaransvar, ska känna till hur assistansen utförs. Gäller detta alltid, oavsett vilken funktionsnedsättning den assistansberättigade har?
Svar: Det korta svaret är ja. Den som är arbetsgivare för, eller uppdragsgivare åt, en personlig assistent har vissa skyldigheter att lämna uppgifter till Försäkringskassan enligt 51 kap. 24 § SFB (socialförsäkringsbalken). Det ansvar som följer av paragrafen är inte villkorat utifrån typ av funktionsnedsättning. Sådana uppgifter som arbetsgivare ska lämna kan avse till exempel i vilken omfattning assistans har utförts för en viss brukare.
En assistansanordnare som är arbetsgivare åt en personlig assistent har även en skyldighet och ett ansvar att säkerställa att personalen utför det arbete som är överenskommet och som ligger till grund för utbetalning av lön och andra utgifter som arbetsgivaren har för sina anställda.
Ska anordnaren ha koll på vad som sker i hemmet, även om användaren har ett självständigt liv?
Många anordnare menar att om man är arbetsgivare åt assistenter till en person med full autonomi (som använder sin assistans som ”armar och ben”), där genomförandeplanen enbart innebär att assistenterna ska göra det brukaren säger omöjligen kan ha koll på vad som sker i den assistansberättigades hem. Hur ser ni på det?
Svar: Svaret är detsamma som på föregående fråga.
Bestämmelserna i LSS (lag om stöd och service till vissa funktionshindrade) som avser utförandet av insatsen personlig assistans tillämpas också på personlig assistans enligt SFB (socialförsäkringsbalken).
Avser den personliga assistansen stöd- och serviceinsatser åt barn med funktionsnedsättning ska bestämmelserna i lagen (2010:479) om registerkontroll av personal som utför vissa insatser åt barn med funktionshinder tillämpas.
Den verksamhet som bedrivs av en assistansanordnare ska också uppfylla de mål och allmänna inriktning som finns enligt 5 §-6 a §§ LSS.
Hur vet man vilka förändringar som ska anmälas, om beslutet bara anger antalet timmar?
Det är den assistansberättigades och anordnarens skyldighet att rapportera ändrade förhållanden som kan påverka assistansen, men i många äldre beslut står inte något om hur timmarna ska användas, bara antalet timmar. Hur ska den assistansberättigade och anordnaren då veta vad som ska anmälas?
Svar: Skyldigheten att anmäla förändringar, som kan påverka rätten till eller storleken på assistansersättningen, gäller oavsett beslutets ålder eller om det i beslutet specificeras hur timmarna ska användas. (Skyldigheten beskrivs i 110 kap. 46 § SFB)
Det går inte att räkna upp exakt vilka förändringar som ska anmälas, och vilka som inte behöver anmälas, men nedanstående är exempel på situationer som kan vara grund för en ny utredning. Det är inte situationen i sig som är avgörande, utan i vilken mån den påverkar behovet av stöd och med det rätten till ersättning.
• Den försäkrade ska börja eller sluta förskola eller skola
• ska flytta till en annan bostad
• flytta ihop eller ifrån en person den försäkrade har/haft en parrelation med
• börja, sluta eller byta arbeta eller annan sysselsättning
• den försäkrades funktionsnedsättning har förändrats
• den försäkrade får eller det blir förändringar i ett annat samhällsstöd till exempel från kommunen eller regionen
• den försäkrade av annan anledning behöver mer eller mindre assistans
Stämmer Försäkringskassans kontrollkrav överens med Socialstyrelsens föreskrifter?
Enligt Socialstyrelsens föreskrifter om dokumentation ska den assistansberättigade personen ses som uppdragsgivare (beställare) av tjänsten. Då utgör själva beslutet beställningen och den assistansberättigade bestämmer själv hur timmarna ska fördelas. Hur stämmer det överens med Försäkringskassans krav?
Svar: Vår handläggning styrs av vad som framgår av socialförsäkringsbalken, inte Socialstyrelsens föreskrifter. Anmälningsskyldigheten för den försäkrade samt för den till vilken ersättningen betalats ut regleras i socialförsäkringsbalken.
Måste man verkligen själv anmäla skolstart och flytt?
Varför kan inte Försäkringskassan själva lägga in att det sker ändrade förhållanden när den assistansberättigade fyller 6 eller 7 år och börjar skolan, eller att en person flyttar?
Svar: Försäkringskassan får idag vissa interna impulser för ändrade förhållanden via vårt handläggningssystem, exempelvis om en person som uppbär ersättning utvandrar eller flyttar. Dock saknar vi möjligheter att löpande följa upp andra typer av förändringar, till exempel den försäkrades relationsstatus.
På samma sätt som för andra ersättningar inom socialförsäkringen, till exempel bostadsbidrag, behöver en person som har assistansersättning själv ansvara för att meddela förändringar, eftersom det är hen som har mest aktuell information om sin livssituation.
Försäkringskassan utvecklar löpande IT-stödet för assistansersättning och ser idag över hur vi kan ge mer information om anmälningsskyldighet i samband med exempelvis skolstart.
Om man inte längre kan utföra en viss aktivitet – måste det anmälas till Försäkringskassan?
Ibland är beslut detaljerade och det kan stå att den assistansberättigade ska ägna tid till vissa aktiviteter. Om en person inte längre kan utföra dessa aktiviteter, ska det då anmälas som ändrade förhållanden?
Svar: Det går inte att ge ett generellt svar på det. Det är inte den nya situationen i sig som påverkar rätten till eller storleken på assistansersättningen. Det som styr är i vilken mån den nya situationen påverkar behovet av stöd, och med det rätten till ersättning. Vi gör alltid en bedömning i varje enskilt fall. Om man känner sig osäker på om en förändring ska anmälas eller inte är det alltid bättre att kontakta Försäkringskassan.
Måste man anmäla att man byter hundpromenad till annan aktivitet?
IfA, Intressegruppen för assistansberättigade, menar att det är fel av Försäkringskassan att specificera fritidsaktiviteter detaljerat, t ex hundpromenader. För vad händer i så fall om man ändrar aktivitet? Det väsentliga måste ju vara om man har assistansbehov eller inte, och det föreligger ofta oavsett aktivitet. Hur ser ni på detta? Håller ni med om detta? Kan Försäkringskassan i så fall styra om detta?
Svar: Försäkringskassan är medveten om svårigheterna, och vi arbetar just nu med att undersöka om vi kan förtydliga oss kring detta i vår vägledning.
Varför driver Försäkringskassan på för att ytterligare begränsa personlig assistans?
IfA menar också att Försäkringskassan driver fram allt mer långtgående bedömningar om vad som är ”fel” inom assistans. Varför har Försäkringskassan tagit på sig denna uppgift att driva på, för att begränsa?
Svar: IfA har rätt till sin uppfattning, men det är ingen bild vi delar. Vi har ingen egen agenda eller uppdrag att begränsa assistansersättningen, vare sig i antalet mottagare eller utbetalt belopp. Om någon har behov och uppfyller de krav som slagits fast i lag, förordning och praxis ska de få den ersättning de har rätt till.
Försäkringskassan har en omfattande utredningsskyldighet och ska säkerställa att den enskilde ska få den förmån som hen har rätt till. Det är viktigt för förtroendet för vårt socialförsäkringssystem att Försäkringskassan kan säkerställa att vi har tillräckliga underlag och att den enskilde ska få den förmån som hen har rätt till.
Assistansanvändare är rädda för Försäkringskassan – vad tänker ni göra åt det?
Många assistansanvändare säger att de tidigare kunde ha en öppen dialog med Försäkringskassan, men nu är rädda för att varje samtal med Försäkringskassan kan leda till dåliga bedömningar, och i förlängningen kanske återkrav. Vad vill Försäkringskassan göra för att förbättra dialogen och minska rädslan?
Svar: Att någon avstår från att kontakta oss för att de är rädda att utan grund bli av med timmar är absolut inte okej. Vi har haft dialoger med brukarrörelsen kring detta och förutom utveckling av informationen om assistansersättning på vår webbplats har vi lämnat in en framställan om tilläggsdirektiv till Huvudmannaskapsutredningen.
Vi vill att utredningen utreder och lämnar förslag på lagtext för en tydligare reglering av omprövning av rätten till, samt prövning av, fler timmar. Syftet är att prövningarna inte ska vara mer omfattande eller integritetskänsliga än nödvändigt, och att de ska utgå från att assistans ska präglas av förutsebarhet för den försäkrade.
Försäkringskassan har även tagit fram ett ökat stöd inom området förhållningssätt och bemötande som kommer att implementeras under hösten 2022.
Är det rimligt att kräva mångmiljonbelopp av enskilda assistansanvändare, för påstådda fel långt tillbaka i tiden?
Hur ser ni på att enskilda användare kan få mycket stora återkrav för påstådda felaktigheter långt bakåt i tiden? För den enskilde kan det ha varit svårt att förstå att det funnits felaktigheter. Är det verkligen rimligt?
Ett aktuellt fall med en privatperson som fått ett mycket stort återkrav togs upp av Eskilstuna tingsrätt i februari 2022. Försäkringskassans krav på cirka 10 miljoner kronor underkändes då. Domen har än så länge inte överklagats.
Svar: Bäst är ju om rätt ersättning betalas ut till rätt person redan från början. Med korrekta utbetalningar utifrån rätten till ersättning förhindrar vi återkrav av utbetald ersättning. Detta är huvudspåret med försäkringskassans arbete för korrekta utbetalningar; goda kontroller i handläggningen baserat på korrekta uppgifter i det enskilda fallet.
Om det kommer till Försäkringskassans kännedom, antingen genom våra egna utredningar eller på annat sätt, omständigheter som gör att rätten till ersättning för förfluten tid inte bedöms föreligga prövar vi återbetalningsskyldigheten enligt bestämmelserna om återkrav i socialförsäkringsbalken.
Beviskraven i de utredningarna är högt ställda. Beviskravet ska uppfylla nivån ”hög grad av sannolikhet”. Vad som utgör tillräcklig bevisning utifrån den nivån på beviskrav beror på det enskilda fallet, men rör både underlaget som ligger till grund för konstaterad felaktig utbetalning och själva återkravsutredningen.
Om det kan konstateras att en utbetalning varit felaktig, dvs att man inte hade rätt till ersättningen för förfluten tid och man bedöms återbetalningsskyldig enligt gällande rätt så är det rimligt att återkravet både ställs och drivs in.
Om den enskilde eller annan bedöms vara återbetalningsskyldig prövar vi även om det är aktuellt med eftergift i någon utsträckning.
Då socialförsäkringen bygger på att rätt ersättning ska betalas ut till rätt person och att det även gäller för förfluten tid kan det vara aktuellt med återkrav, om än till beloppet stora sådana.
Det aktuella målet som du refererar till rör huruvida den enskilde lämnat sanningsenliga uppgifter om sitt hälsotillstånd samt om Försäkringskassan har kunnat påvisa att de uppgifter som lämnats inte överensstämt med sanningen. Frågan berör inte rimligheten i att ställa återkrav för förfluten tid utan tingsrätten har prövat frågan för hela den aktuella perioden som Försäkringskassan yrkar (från 2009 och framåt). Tingsrättens domskäl berör sanningshalten i uppgifterna som den enskilde lämnat.
Omprövningsstopp leder till återkrav
I en debattreplik på DN.se den 17 september 2022 skriver Helene Lundkvist, Försäkringskassan, att Försäkringskassans arbete med återkrav styrs av lagändringen 2018, då tvåårsomprövningarna ”nödstoppades” av riksdagen.
”Lagändringen innebar att Försäkringskassan inte längre genomför kontroller av rätten till assistansersättning efter två år. Följden blir att det kan gå lång tid innan vi nås av uppgifter som påverkar rätten till ersättning. En risk som Försäkringskassan lyfte fram till lagstiftarna. Den som tar emot och den som utför assistans är skyldiga att anmäla när förhållanden för en assistansberättigad ändrats. Detta är väldigt tydligt i lagstiftningen.”
”Försäkringskassan anmäler till Ivo när vi bedömer att de missförhållanden som kommer till vår kännedom är så omfattande och allvarliga att det finns en risk att det drabbar den som ska få assistans. Vilket för oss över till den verkliga problematiken i assistansbranschen.”
”Bakgrunden till en anmälan kan till exempel vara att assistenter inte varit på samma plats som brukaren trots att de redovisat att de utfört assistans. Vi ser detta genom att assistenten utfört annat arbete på annan ort vid samma tidpunkt. Det kan också handla om att man som assistent angett att man är sjuk, föräldraledig eller vårdar barn samtidigt som det redovisas att man utfört arbete som assistent. Ytterligare exempel på varför vi gör en anmälan kan vara att en polisutredning visar att assistenter inte alls varit tillsammans med den som behöver assistansen, systematiskt och vid upprepade tillfällen.”
”Orsakerna till dessa problem finns över hela skalan, från grov organiserad brottslighet till att aktörer i branschen saknar ordning och reda i sin verksamhet. Det finns också brister i den rapporteringsskyldighet man enligt lag har gällande förändrade assistansbehov”, skriver Helene Lundkvist i artikeln som är ett svar på en debattartikel från Humanas företagsledning med rubriken ”Försäkringskassans agerande är ett haveri”.
