Försäkringskassans återkrav: Otydliga. Slarviga. Ologiska. Och olika

DEBATT. När Försäkringskassan kräver tillbaka assistansersättning saknas ofta logik och konsekvens. Bedömningarna skiljer sig åt, motiveringarna är otydliga – och rättssäkerheten sätts ur spel, enligt advokat Emilia Liedbeck i denna debattartikel.

Hög rättsosäkerhet inom assistansersättning

Den granskning ISF publicerade 7 november avser inte assistansersättning, men vi som arbetar praktiskt med återkrav inom assistansersättning ser samma höga rättsosäkerhet om ISF granskning visar på.

Många av återkraven inom assistansersättning är på mycket höga belopp, oftast mångmiljonbelopp, vilket kan riktas mot den enskilde eller mot anordnaren.

[Artikeln fortsätter efter rosa rutan med länkar.]

Inom assistansersättningen är det flera delar som medför att bedömningarna är rättsosäkra. Följande delar är särskilt aktuella inom assistansersättningen:

1. Rätten till insats

För ett återkrav förutsätts att rätt till insats inte förelegat. I de stora återkraven har det skett en minskning eller indragning, utifrån väsentligt ändrade förhållanden eller utifrån att det anses ha lämnats felaktiga eller oriktiga uppgifter.

I beslut om individens rätt till insats görs ofta bedömningar som kan vara svåra att i förhand se konsekvenserna av. Vi ser att Försäkringskassan hanterar bedömningar olika, vilket skapar en rättsosäkerhet där den enskilde inte kan förutse hur ärendet ska bedömas. Vi ser exempelvis att anonyma anmälningar till Försäkringskassan eller andra ”impulsutredningar” i större grad leder till minskning eller indragning än ändringar som den enskilde anmäler.

2. Felaktig utbetalning

Försäkringskassan ger nästan alltid allmänna motiveringar till varför en utbetalning är felaktig. Oftast saknas det en särskild bedömning för varje enskild utbetalning. Även domstolarna hanterar denna del slarvigt, och frågan om felaktig utbetalning prövas inte specifikt.

3. Vem återkravet riktas mot

Försäkringskassan ger aldrig någon särskilt motivering till varför återkravet riktas mot den enskilde eller mot anordnaren. Det finns inte heller någon logik kring hur Försäkringskassan agerar. Oftast riktas återkravet mot anordnaren, men inte alltid.

Vi har även exempel på ärenden där den enskilde har haft flera privata anordnare, även kommunen, och då Försäkringskassan riktat återkrav mot de privata anordnarna och mot den enskilde för den tid som den haft kommunen. Det rimliga borde vara att antingen rikta hela återkravet mot den enskilde, alternativt mot samtliga anordnare, även kommunen.

4. Eftergift

Hur Försäkringskassan hanterar eftergift är omöjligt att förutse. Det finns oftast ingen förklaring till varför eftergift beviljas, och inte heller någon förklaring till hur beloppet som efterges räknas ut.

Det vore önskvärt med en granskning även gällande de återkrav som avser assistansersättning, särskilt då politikers uppfattning tycks vara att enskilda assistansanvändare och privata assistansanordnare är skurkar som utnyttjar systemet.

Verkligheten är i de allra flesta ärenden en helt annan. Enskilda med omfattande hjälpbehov drabbas av stora återkrav, eller lever i ständig rädsla för att göra fel som leder till återkrav.