Forskare ifrågasätter den nya funktionshinderspolitiken
Varför är regeringen så försiktig med att kräva förbättringar inom funktionshinderspolitiken? Den frågan ställer forskarna Jörgen Lundälv och Per-Olof Larsson i en debattartikel.
De anser att regeringen borde ha tydliga och mätbara mål istället för att använda sig av ordet ”bör”.
Här följer debattartikeln i sin helhet:
Regeringen måste med kraft deklarera att frågor om tillgänglighet och delaktighet för personer med funktionsnedsättningar inte bör eftersträvas utan ska vara ett ovillkorligt krav som ska uppfyllas och kunna följas upp.
Regeringens beslut om ett nytt uppföljningssystem för funktionshinderspolitiken är inte i linje med Världshälsoorganisationens (WHO) och Världsbankens rapport som kom tidigare i år. Vad är meningen med politiken om man inte mäter effekterna av den?
Personer med fysiska, psykiska och intellektuella funktionsnedsättningar exkluderas och diskrimineras på många olika sätt i samhället. Vi har läst om det och vi har sett det med egna ögon.
Varför är regeringen och de ansvariga för den förda funktionshinderpolitiken i Sverige så försiktiga med att ställa ordentliga krav på mätbara effekter och att se efter på resultatet av insatser för personer med funktionsnedsättningar i samhället?
I december har regeringen fattat beslut om att ge Myndigheten för handikappolitisk samordning (Handisam) ett uppdrag att göra ett system som kan följa upp och mäta effekter av funktionshinderpolitiken. Inte en dag för tidigt. Detta skulle ha gjorts för länge sedan.
Levnadsvillkor för utsatta?
Handisam ska också arbeta tillsammans med Statistiska centralbyrån för att kunna följa levnadsvillkor för personer med funktionsnedsättningar över tid. Detta är också lovvärt. Det saknas idag en hel del kunskap om levnadsvillkoren och det har under många år i Sverige inte funnits några sådana uppgifter. Vi vet att år 2010 hade utropats som ett tillgänglighetsår, då miljöer skulle vara tillgängliga för alla medborgare. Nu vet vi att så inte blev fallet.
År 2017 ska en slutlig uppföljning av funktionshinderspolitiken redovisas av regeringen. Vad kommer att hända med tillgänglighets- och delaktighetsfrågorna under alla dessa år?
”Bör” – det svaga ordet
Varför är regeringen så försiktig med att formulera sig tydligt för den kommande uppföljningen av politiken? Arbetet med funktionshinderpolitiken måste bli mer tydligt och man skriver att olika insatser ”bör bli mer systematiska, konkreta och mätbara” (Regeringsbeslut 2011-12-15). Varför uttrycker man det inte som ett krav?
I somras kom Världshälsoorganisationen (WHO) och Världsbanken med rapporten Word Report on Disability. Där beskrivs inga drömmar eller önskningar. Där talas om lika värde för alla ur ett globalt perspektiv. Frågor om delaktighet och tillgänglighet ska inte vara några drömtillstånd utan genomföras.
Svensk funktionshinderspolitik får inte vara ett drömspel, utan måste föras med tydliga och ordentliga mätbara mål. Den måste helt enkelt följas upp för allas skull och kommer också att vara ett tydligt tecken på hur Sverige kommer att efterleva FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar.
Vi har starka organisationer som företräder personer i med funktionshinder i Sverige. De kan och vill engagera sig i och för ett bättre samhälle och måste vara med i utvecklingen. Alla tjänar på att vi får ett bättre samhälle, inte bara de som behöver bättre tillgänglighet och delaktighet.
Jörgen Lundälv och Per-Olof Larsson
Institutionen för socialt arbete,
Göteborgs universitet