Forskare: Kostnadsproblem formulerades för att motivera allmänna besparingar

Kostnadsproblemet med assistans är konstruerat för att motivera allmänna besparingar. Sparåtgärderna är inte effektiva mot vare sig fusk eller övervinster. Det hävdar forskaren Niklas Altermark i en artikel i Socialvetenskaplig tidskrift.

Niklas Altermark, fil dr vid Statsvetenskapliga institutionen, Lunds universitet, beskriver hur personlig assistans har pekats ut som ett ”kostnadsproblem” för att användarna ska kunna uppfattas som ”över-användare” eller till och med potentiella bedragare, medan privata anordnare samtidigt beskrivs som vinst-maximerare.

Altermarks slutsats är dock att de åtgärder som regeringen vidtagit inte matchar beskrivningen av assistans som ett kostnadsproblem.

Enligt Altermark är åtgärderna inte särskilt effektiva mot vare sig bidragsfusk eller oskäliga vinster.

Detta tyder på att ”kostnadsproblemet” konstruerats för att rättfärdiga allmänna neddragningar för alla som behöver personlig assistans, menar Niklas Altermark.

Han beskriver vidare hur fokus för funktionshinderpolitiken har flyttats från lika rättigheter och inkludering – till att handla om kostnader och besparingar.

– Besparingspolitik som drabbar funktionshindrade är inte ett isolerat svenskt fenomen, utan spänner över stora delar av Västeuropa, skriver Altermark.

Åsa Regnér bidrar aktivt till att skapa den ’förtroendekris’ som hon använder för att legitimera besparingsåtgärder

I Sverige kan det ökade fokuset på kostnader bland annat förklaras av uttalanden från Åsa Regnér, minister med ansvar för LSS, som gång på gång påpekat att kostnaderna ökar.

– Genom att förklara dessa ökningar med ’överutnyttjande’, fusk eller oskäliga vinster, så bidrar ministern aktivt till att skapa den ’förtroendekris’ som hon använder för att legitimera besparingsåtgärder”, skriver Altermark.

Samtidigt betonar Niklas Altermark att inget tyder på att personlig assistans är speciellt ifrågasatt bland medborgarna eller i den offentliga debatten.

Han menar att kostnaderna blivit en het fråga först sedan regeringen ”börjat opinionsbilda med fokus på kostnadsökningarna”.

Regeringen är också ansvarig för att ställa olika grupper av personer med funktionsnedsättningat mot varandra, enligt artikeln. ”Regeringen konstruerar en motsättning: assistansanvändare har ett intresse av bibehållet stöd, medan personer med andra insatser har ett intresse av satsningar som möjliggörs av besparingar inom assistansen.”

Altermark underkänner regeringens kommunikation: ”Regeringen understryker att de politiska åtgärderna syftar till att säkerställa att pengarna hamnar på rätt plats. Trots att det alltså är generella nedskärningar, snarare än tillspetsad tillsyn och bättre handläggning, som implementeras.”

Att överbevisa regeringen om kostnadsproblemet är dock ingen lösning för funktionshinderrörelsen, menar Altermark.

– Ett motstånd mot nedskärningspolitiken kan inte bara utgå från att besvara regeringens och de statliga myndigheternas argument om ’kostnadsproblemet’, utan måste också försöka etablera andra problembilder, som tar sin utgångspunkt i levnadsvillkoren för personer med funktionshinder, skriver Niklas Altermark.

HejaOlika: Vilken betydelse tror du att din analys och dina slutsatser kan få?

– Jag hoppas först och främst att människor ska få en bättre förståelse för assistansdebatten och hur regeringen legitimerar sin politik. Jag tror egentligen att all vetenskap som belyser hur politik formas är oerhört viktigt för det demokratiska samtalet.

– Jag tycker att jag lyckats visa att regeringens argumentation inte håller, och det ökar möjligheterna för nyhetsmedier att granska politiken.

– Däremot har jag inte tänkt så mycket på vilket genomslag den här texten kan få och vad den kan komma att innebära. Jag försöker att göra forskning som jag tycker är intressant och viktig och att förklara mina resultat för alla som vill lyssna, sen kan jag bara hoppas att det också gör världen till en lite bättre plats, säger Niklas Altermark.