Forskaren: Eget tal grunden för inlärning
När det tysta inre talet saknas kan det orsaka läs- och skrivsvårigheter.
Det tyder Maria Larssons forskning på. Hennes doktorsavhandling handlar om läs- och skrivinlärning hos barn med CP-skada och grav talskada, barn som inte har ett eget tal och som använder sig av alternativ och kompletterande kommunikation (AKK).
– Barn med funktionsnedsättningar, som inte har förmågan att tala, får inga tydliga ljudrepresentationer i minnet, säger Maria Larsson.
Frånvaron av eget tal blir ett hinder för att tillägna sig läs- och skrivinlärning. Barnen kan ha en fonologisk medvetenhet och uppfattar och manipulerar enstaka ljud i orden. Ändå blir omvandlingen av bokstäver till ljud och tvärtom det stora problemet.
Vad kan man då göra för hjälpa barn som saknar eget tal?
– En konsekvent användning av talsyntes när barnen försöker läsa och skriva kan vara till stor hjälp för att träna in tydliga ljudrepresentationer i minnet.
– Den här gruppen av barn med läs- och skrivsvårigheter uppmärksammas väldigt lite. Min uppfattning är att talsyntes inte används så frekvent i skolorna idag. Jag tror det grundar sig i att man tycker det verkar bökigt och att det är kopplat till en rad praktiska problem.
Maria Larssons studie är en del i ett tvärvetenskapligt projekt där även forskare från Irland ingår. Det var 15 barn i varje grupp. Grupperna av irländska barn respektive svenska barn skilde sig åt i vilken alternativ kommunikation de använder sig av.
– De irländska barnen hade alla någon form av syntetiskt tal medan de svenska barnen i stor utsträckning använde sig av blissalfabetet, vilket är bra men det kanske borde kompletteras med någon form av talsyntes.
De irländska barnen hade kommit längre i sin läs- och skrivutveckling. Tidigare svenska studier visar att barn med talskador går framåt i sin läs- och skrivinlärning till och med nio års ålder. Sedan kommer de inte längre. Maria Larsson tycker att det vore intressant att följa upp och se vad som händer med de irländska barnen längre fram.
Under arbetet med avhandlingen lärde hon sig mycket av barnen.
– Trots motoriska svårigheter och talhinder var de nyfikna och ville verkligen lära sig. Jag kunde se en frustration hos vissa barn över att inte kunna uttrycka sig med ord, att inte kunna utnyttja sin begåvning.
Hon planerar att göra en interventionsstudie där en grupp barn får tillgång till talsyntes för att se om läs- och skrivinlärningen kan förbättras, och därigenom deras möjligheter att få hjälpmedel.
– Mina resultat är intressanta även för dem som är intresserade av allmän läs- och skrivutveckling rent teoretiskt. När man studerar en grupp som saknar vissa förmågor kan man få reda på mycket om vilka kognitiva förmågor som är nödvändiga för att lära sig att läsa och skriva.
De flesta barnen i studien går integrerat i vanliga klasser och har en assistent. Några går i specialklasser Många lärare är vilsna i hur de ska hantera undervisningen för de här barnen.
– För lärarna kan det vara bra att veta att det går att träna upp den fonologiska medvetenhet som behövs för att lära sig att läsa och skriva, säger Maria Larsson. Det finns bra exempel på uppgifter för det i avhandlingen. Det är bra om lärare får upp ögonen för att det inte är så krångligt att använda sig av tekniska hjälpmedel som exempelvis talsyntes.
Hon uppmanar föräldrar att ligga på om talsyntes, att man vill ha det till sitt barn.
– Förutom att talsyntes är positivt för läs- och skrivinlärning så underlättar det också för barnen att starta egna samtal. Hur viktigt är inte det!
Hennes råd till föräldrar är att inte hjälpa barnet för mycket men att våga pusha positivt genom att stimulera till ett rent språk.
– Att tidigt leka med ord i vardagen och att tro på att det kan bli bättre. Det finns bra språkmaterial som man kan använda hemma.
Tyvärr är det brist på logopeder i många kommuner. Maria Larsson menar att habiliteringen borde prioritera språket.
– Man tar hand om de fysiska konkreta problemen men utan rätt kommunikation och delaktighet blir det ett fattigt liv.
