Försöksprojekt ger svar: Så kan fler få jobb

Hur ska fler personer med psykisk funktionsnedsättning få bättre chans till jobb?
För fem år sedan satsade regeringen 35 miljoner på försöksverksamheter för att ge svar på den frågan.
Nu vet vi resultatet.

Förhoppningarna var stora kring regeringens satsning på ”meningsfull sysselsättning för personer med psykisk funktionsnedsättning”.

Starten på arbetet blev dock trögt. Det treåriga projektet kom igång sent och blev i praktiken tvåårigt eller, i vissa kommuner, ettårigt.

Drygt 1000 personer i 32 av landets kommuner har deltagit i försöken.
Socialstyrelsen har samordna försöksverksamheterna som har bedrivits som stöd till arbete enligt IPS-modellen, Individual Placement and Support.

IPS-modellen bygger på att deltagarna får stöd av coacher för att söka arbete baserat på deltagarnas egna val och önskemål. Den arbetssökande bestämmer själv vilka uppgifter som han eller hon är motiverad för.

Till skillnaden från traditionella stödmodeller så har man ingen föregående arbetsträning eller bedömning av arbetsförmåga.
Målet för IPS är att deltagarna ska få jobb på den reguljära arbetsmarknaden.

När försöksverksamheterna utvärderades visade det sig att endast 4 procent hade lyckats nå målet om jobb på vanliga arbetsmarknaden.

Totalt hade 12 procent fått arbete, varav många med lönebidrag. Många fler hade praktikplatser vid mättillfället. Men 35 procent hade ännu inte fått någon sysselsättning.

Som så ofta var det privata företag som erbjudit flest jobb och praktikplatser.

Intervjuer med deltagarna visar att följande fem faktorer är viktigast för att lyckas:

1. Stödet inriktas mot deltagarens eget mål.
2. Ingen bedömning av arbetsförmåga.
3. Coacherna arbetar för att deltagaren snabbt ska nå sitt mål.
4. Varje coach har bara ett fåtal deltagare.
5. Det ska vara lätt för deltagarna att få kontakt med coachen.

Vad händer nu, när försöksverksamheten är avklarad? De flesta kommunerna uppger att de vill fortsätta att arbete med IPS-modellen, men många av dem uppger att de fortfarande söker finansiering för detta. Och i Socialstyrelsens rapport finns ingen mer information om hur försöken kan följas upp.