Fortfarande fångad i fattigdom

De som har det sämst får det ännu sämre när sjuk- och aktivitetsersättningen sänks, skatteskillnaderna ökar och bostadstillägget föreslås bli mer orättvist. Det skriver Elisabeth Langran, jurist och ombudsman på FUB i Stockholms län.

I radioprogrammet ”Plånboken” i P1 nästa vecka (den 13 april 2016) tas den ekonomiska situationen upp för de personer som bor i gruppbostäder enligt LSS. Inslaget handlar om de orimliga ekonomiska livsvillkor som dessa personer kan leva under.

Erik i inslaget har 200 kronor kvar att leva på varje månad. Josefins son, som nyligen flyttat hemifrån, måste få ekonomiskt stöd från sina föräldrar för att det ska gå runt för henne.

Förutom en låg inkomst hela livet igenom så har dessa individer högre skatt än både löntagare och ålderspensionärer. De har dessutom många gånger högre hyror och ersätts sämre än ålderspensionärer genom det statliga bostadstillägget från Försäkringskassan.

Om deras föräldrar försöker se till att bygga upp en ekonomisk buffert för att försäkra sig om att de kommer att ha det bra även när de har gått bort så sänks bostadstillägget. Den enskilde måste leva upp sina eventuella tillgångar och har mycket begränsade möjligheter att lägga undan pengar för framtiden samtidigt som han/hon inte har några möjligheter att öka sin inkomst genom förvärvsarbete eller flytta till en mindre och billigare lägenhet.

För två år sedan lyfte Riksförbundet FUB fram rapporten ”Fångad i fattigdom?” där den ekonomiska situationen för personer med utvecklingsstörning blev tydlig. Sedan dess har situationen inte förbättrats.

Den har faktiskt blivit sämre.

Från och med 2016 sänks sjuk- och aktivitetsersättningen samtidigt som skatteskillnaden mellan dem som tillhör LSS och har sjuk- eller aktivitetsersättning och ålderspensionärer ökar med 26 procent.

Som om detta inte vore illa nog föreslås ålderspensionärer, i en ny statlig utredning, få mer i bostadstillägg. Närmare bestämt ska taket för bostadstillägget ligga på 7300 kronor/månad istället för 5000 kronor/månad. Det är en rejäl ökning. Konsekvensen blir att de som har det sämst får det ännu sämre än tidigare.

Om man under hela sitt liv lever med mycket små ekonomiska resurser är det svårt att kunna delta i samhället. Om man dessutom har en utvecklingsstörning och bor i en gruppbostad har man behov av hjälp att etablera och upprätthålla kontakter med andra människor. Kombinationen att ha en låg inkomst och samtidigt ha en utvecklingsstörning gör det förstås ännu svårare att delta i samhället.

När LSS kom till gav den enskilda rätt att få möjlighet att ”leva som andra”; det vill säga alla andra som inte tillhör LSS.

För att denna rättighet ska vara möjlig krävs dels att behoven av stöd och service tillgodoses med en god kvalitet, dels att den disponibla inkomsten är så pass god att man inte behöver gå till socialkontoret för att livet igenom klara sina utgifter. Det är inte värdigt.

Om man menar att alla människor har lika värde så måste det även visa sig i aktiva politiska beslut.

Elisabeth Langran
Ombudsman
Länsförbundet FUB i Stockholms län

Mera fakta

Sjuk- och aktivitetsersättningen

År 2015 var maxbeloppet (hel ersättning) 8900 kronor/månad före skatt.
År 2016 är maxbeloppet är 8860 kronor/månad före skatt. En minskning med 40 kronor som beror på att prisbasbeloppet sänktes i år.
En liten sänkning, men det är ändå illa med tanke på att de personer som berörs har små inkomster och små marginaler.

Skattesatsen

Under 2016 ger en månadsinkomst på 9000 kronor följande skatt i kronor resp procent. Motsvarande skatt för 2015 anges inom parentes:
Löntagare: 1 216 kronor (1 212 kr)
Ålderspensionär/garantipension: 1 152 kronor (1 357 kr)
Person med sjuk- eller aktivitetsersättning: 2 010 kronor (2 010 kr).
Jämfört med ålderspensionärer ökar skattetrycket kraftigt för personer med funktionsnedsättningar under 2016. Förklaringen är att personer med sjuk- eller aktivitetsersättning inte har fått del av jobbskatteavdrag.