Fortfarande oskäliga hyror för LSS-boende
Bristande tydlighet i lagstiftningen gör att personer boende i gruppbostad får betala oskäliga hyror. Många lever på existensminimum.
Leif Tallskog, revisor i Autism- och Aspergerföreningen i Uppsala län, har haft många kontakter med socialdepartementet i frågan, men tvingas konstatera att det saknas politiskt initiativ.
– Den här frågan är tydligen inte tillräckligt politiskt intressant, trots att politikerna skulle kunna knipa flera röster genom att driva ärendet, säger Leif Tallskog.
I lagen står det att en person inte ska behöva få merkostnader på grund av sin funktionsnedsättning. Ändå får de boende inom LSS-bostäderna betala överhyror. Regeringen har lovat en översyn av regelverket, men nu har det gått tre år och fortfarande har ingenting hänt.
– Det är ett riktigt otyg det här, säger Leif Tallskog.
I det senaste numret av tidningen INTRA, skriver Leif Tallskog att det är en bristande tydlighet i lagstiftningen, där domstolarna i nuläget anser att de boende via sin bostadshyra ska betala för gemensamhetsutrymmen, vård och service. Domstolarna anser att hyreslagens bestämmelser ska gälla oinskränkt även för gruppbostäder beviljade enligt LSS, trots att riksdagen beslutat om motsatsen. Dessa problem är väl kända av regeringen men ändå sker inget.
Statsrådet Maria Larsson sade i december 2009, att man i regeringskansliet håller på att titta på de förslag som LSS-kommittén lämnat gällande frågan om höga hyreskostnader för bostäder enligt LSS. Hon ansåg då att ”principen om att den enskilde inte ska behöva få merkostnader till följd av sin funktionsnedsättning är viktig att upprätthålla”.
De som berörs av detta har i de flesta fall det mycket knapert och en hög hyra begränsar därför livet ytterligare. Leif Tallskogs beräkningar visar att personerna i fråga hamnar på existensminimum.
– En person med funktionsnedsättning har ju också mycket större utgifter för exempelvis läkarbesök och mediciner jämfört med andra. Lägger man till det blir kalkylen än värre.
Leif Tallskog har själv en son med autism som bor i ett särskilt boende och berättar att han varje månad måste skjuta till med extra pengar för att sonen ska få ekonomin att gå ihop.
– För de som inte har några anhöriga blir det än knepigare.
