Fredrik Malmbergs uppdrag från regeringen: Stärk assistansen

Publicerat av
Valter Bengtsson
Dela

Regeringen utlovar idag att stärka personliga assistansen, bland annat för familjer där barn har funktionsnedsättningar. Först ska Fredrik Malmberg, som särskild utredare, se över föräldraansvaret samt assistans vid egenvård och tillsyn.

Men utredningen får kritik på direkten, för att inte gå till botten med största problemen.

– LSS och assistansersättningen har under många år haft problem, bland annat efter förändrad rättspraxis. Att stärka rätten till personlig assistans är en prioriterad fråga för regeringen och därför tillsätter vi nu den här utredningen, säger socialminister Lena Hallengren.

Annons

Uppdatering – läs om den färdiga utredningen: De 4 viktigaste frågorna om Stärkt rätt till personlig assistans

LÄS MER: Regeringen vill genomföra stärkt rätt till assistans till 2023

Så här beskrivs de olika delarna i uppdraget i regeringens eget pressmeddelande:

Annons

Egenvård

Regeringen ger Fredrik Malmberg i uppdrag att ta ställning till och föreslå hur personlig assistans kan lämnas för stöd vid egenvårdsinsatser. Egenvård är en hälso- och sjukvårdsåtgärd som legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal har bedömt att en patient kan utföra själv eller med hjälp av någon annan. Det kan vara allt från enklare åtgärder som exempelvis såromläggning till mer avancerade åtgärder som sondmatning, hemdialys eller respiratorvård i hemmet.

Assistans vid tillsyn

Utredaren ska även ta ställning till och föreslå hur rätten till personlig assistans för behov av hjälp med tillsyn kan stärkas. Med tillsyn avses i direktiven till utredningen övervakning som behövs på grund av psykisk eller fysisk funktionsnedsättning och aktiverings- och motiveringsinsatser. En ändring av praxis har inneburit att färre personer med stora och varaktiga funktionsnedsättningar beviljas personlig assistans för tillsyn inom ramen för grundläggande behov.

Föräldraansvaret ska ”avsmalnas”

Vid bedömning av rätten till assistansersättning för barn ska ersättning endast betalas ut för hjälp som inte ingår i det ansvar en förälder normalt har för ett barn i motsvarande ålder. Det är dock en komplicerad bedömning och utredaren ska därför ta ställning till om föräldraansvaret inom den personliga assistansen kan förtydligas eller smalnas av, exempelvis genom tydliggörande i kunskapsstöd eller författningsändringar. Utgångspunkten för utredaren ska vara att barns rätt till personlig assistans ska säkerställas på ett ändamålsenligt sätt och att föräldrar till barn med funktionsnedsättning ska ha rätt till den avlastning de behöver för att kunna förena familjeliv med arbete på samma sätt som andra föräldrar.

Annons

Utredaren prioriterar rättighetsperspektivet

Det viktiga och känsliga uppdraget att utreda dessa frågor går alltså till Fredrik Malmberg.

– En efterlängtad utredning som syftar till att stärka rätten till personlig assistans för personer som är i en utsatt och svår situation. Personlig assistans är en frihetsreform byggd på att personer med funktionsnedsättning omfattas av samma grundläggande rättigheter i samhället som alla andra. Det rättighetsperspektivet är viktigt för mig när vi tar oss an de svåra frågor som utredningen har att lösa ut, säger utredaren Fredrik Malmberg.

RBU: Löser inte de verkliga problemen

– Att det anses vara normalt föräldraansvar att torka sitt tioåriga barn i rumpan efter toalettbesök är naturligtvis vansinne, men så ser det ut idag, säger Maria Persdotter, förbundsordförande i RBU.

Annons

– Vi har väntat på att detta ofog försvinner och att Försäkringskassan får tydliga direktiv om att sluta upp med sin orimliga tillämpning. Tyvärr får utredaren inte det uppdraget, utan ska bara titta på OM det går att smalna av föräldraansvaret, vilket är olyckligt.

– Problemet med spridda skurar av små utredningar är att de verkliga problemen inte blir lösta. Frågan om rätten till assistans för andning och sondmatning är inte löst än och många barn och vuxna har fallit ur assistansen eller aldrig fått den beviljad, säger Maria Persdotter

Kritik direkt, även från KFO

Henrik Petrén på arbetsgivarföreningen KFO är kritisk till att utredningen inte väntas ta itu med det som han anser vara det största problemet – Försäkringskassans och domstolarnas allt tuffare begränsningar av vad som räknas som grundläggande behov.

Annons

– Vi hoppas förstås att den här utredningen ska kunna lösa några av de problem som finns idag när det gäller inte minst barns rätt till personlig assistans. Men tyvärr kommer inte heller denna utredning att gå till botten med bedömningen av vad som är grundläggande behov i den personliga assistansen.

– Socialminister Lena Hallengren säger i pressmeddelandet att det är en prioriterad fråga för regeringen att stärka rätten till personlig assistans. Men jag konstaterar att frågan inte är mer prioriterad än att regeringen även fortsättningsvis är beredd att godta det hårt kritiserade integritetskänslighetskriteriet som är den viktigaste orsaken till att antalet assistansberättigade har minskat med mer än 10 procent under de senaste åren, säger Henrik Petrén.

Direktiven

Direktiven till utredaren är ännu inte publicerade, men väntas bli offentliga den 24 januari. Utredningen ska vara klar 23 mars 2021.

Annons

Fler artiklar om detta ämne

Stopp för minuträkning ska drivas ”ända in i kaklet”
Det förekommer att handläggare följer med in i duschen för att ta tid. Det är ovärdigt och kränkande, säger Bengt Eliasson.
”Förödande” att stoppa ersättning till assistansföretag
Vårdföretagarna: Det måste bero på ett misstag som regeringen behöver rätta till
Enda ljuspunkten: fortsatt stopp för omprövningar
”Ett steg i rätt riktning att socialministern uttryckte att de strikta bedömningarna strider mot LSS intentioner”
Efter hygiendomen: Nu krävs regeringen på besked om hur assistansen ska räddas
Hjälp med deodorant, smink och balsam är några av de hygienåtgärder som inte längre ger rätt till assistansersättning

Artikeln publicerades 2020-01-23

Se kommentarer

  • Om man utgår från ett huvudmannaansvar finner jag som förälder till barn med särskilda behov att en kunskaps- och kompetensbrist finns hos beslutsfattare inom SKL gällande anpassningar till sensorisk problematik och perceptuella störningar inom SKL. Om upp till ca 5% av Sveriges befolkning har sensorisk problematik och perceptuella störningar kan man inte generalisera behovet utan att först särskilja problematiken.
    Personer med sensorisk problematik återfinns i alla verksamheter inom SKL. Inget anpassat bemötande eller förhållningssätt finns utvecklat hos huvudmannen. Fast lösningar existerar.
    1997 valde Sveriges landsting att gå till regeringsrätten med syfte att begränsa LSS. Förutom råd och stöd fans även insatser att tillgå inom LSS som en rättighetslagstiftning. Enligt RR dom -97 skall alla Sveriges medborgare få habilitering och rehabilitering på lika villkor. Vilket påvisar kunskaps och kompetensbristen om sensorisk problematik och perceptuella störningar hos beslutsfattare och rättsväsende när man väljer att generalisera. Kunskapsbristen bygger bl.a. på att tvärvetenskapligt samarbete saknas inom barnneuropsykiatrin och audiologin. Ett moment 22. Huvudmannen vet inte hur man skall bemöta eller förhålla sig till en auditiv perceptuell störnings orsaker och konsekvenser.
    Svensk habilitering är skapad utifrån tradition samt är inte anpassad till dem man skall ha ansvar för utifrån deras sensoriska problematik och individuella perceptuella störningar. Från -94 till -97 tredubblades landstingens kostnader för insatser hos behovsgruppen som snarare stärker behovet av sensorisk träning eftersom hjärnan är plastisk samt utvecklas genom stimulation.
    En juridisk princip utgår från att redan beviljade LSS insatser enligt lag inte kan försämras såvida behovet inte har förändrats vilket inte var fallet. Ingen vetenskaplig studie studie eller empirisk evidens stärkte beslutet RR tog -97. Endast ett behov av att spara pengar låg till grund för landstingens agerande. Idag fås inga insatser enligt LSS, insatser ges genom HSL där beslut inte kan överklagas. I HSL står uttryckligen att behov skall gå före pengar. Vilket detta RR beslut -97 frångår.
    En inskränkning i LSS genomförd av Sveriges landstingspolitiker som får konsekvenser för trovärdigheten hos beslutsfattaren samt styrande politiker. Genom RR beslutet -97 faller våra gemensamma värderingar platt. Skall vi inkludera istället för att segregera måste resurstilldelning, kunskaper och kompetens styra besluten. Har man inte anpassat sitt bemötande samt förhållningssätt till personer med sensorisk problematik och perceptuella störningar utifrån kunskap och kompetens får detta konsekvenser. Konsekvenser som innebär att man exkluderar människor med särskilda behov i sina beslut inom SKL om man som huvudman inte tillför resurser, kunskaper och kompetens anpassat till behovsgruppen.
    Våra politiska företrädare säger att våra gemensamma värderingar skall gälla "alla" i samhället men deras politiska beslut får motsatt verkan om behovet av att spara pengar skall styra SKL beslut. Konsekvensen av att inte anpassa sitt bemötande och förhållningssätt utifrån sitt huvudmannaansvar inom SKL betyder i realiteten att man generaliserar att vi alla har samma behov av habilitering och rehabilitering.
    Alla politiska beslut som inte omfamnar ett anpassat bemötande samt förhållningssätt innebär per automatik att behovsgruppen segregeras och exkluderas. Om man i sina politiska uttalanden refererar till att " Alla ska med" får detta konsekvenser beroende utifrån de politiska beslut man tar i realiteten. Så föds politikerföraktet.
    När beslut tas utan kunskap eller kompetens om dem det berör vilket får beslutet motsatt verkan utifrån en kunskaps och kompetensbrist.
    Är man ens medveten om att man som politiker och beslutsfattare inom SKL genom sina faktiska beslut segregerar och exkluderar barn med behov av särskilt stöd inskrivna i LSS? Vem är verksamheten skapad för? Samt hur kvalitetssäkrar man verksamheter inom SKL utan kunskap och kompetens om anpassningar till sensorisk problematik och perceptuella störningar? Anser man att vi alla som människor måste ha tillgång till våra sinnens fulla bruk om vi som individer skall kunna utveckla högre kognitiva funktioner så som att lära oss räkna, skriva och läsa vara en absolut sanning. Ja då måste vi i samhället samt ansvariga inom SKL även utveckla ett anpassat bemötande och förhållningssätt till sensorisk problematik och perceptuella störningar redan på tidig utvecklings nivå. Bemötandeutredningen SOU 99/2000:79 fastställer att bemötande samt förhållningssätt är ett politiskt ansvar inom SKL.