Foto på Bästa LSS-kommun-vinnare 2017.

Vi gratulerar vinnarna i 2017 års Bästa LSS-kommun!

Funkisrörelsen behöver en Rosa Parks

Anders Westgerd med medarbetare, redo att konvertera parkeringsplatser. Foto: Gil.
Anders Westgerd med medarbetare, redo att konvertera parkeringsplatser. Foto: Gil.
Annons (artikeln fortsätter nedanför)
Annons för Tidvis
2016-02-14

DEBATT. P-plats-kuppen har hyllats av många, fördömts av andra, avfärdats som trams av några och i princip ignorerats av stadens största opinionsbildare Göteborgs Posten. En besvikelse, så klart, men samtidigt ett talande exempel för hur frågan hanteras av media, skriver Anders Westgerd, Gil.

Den första december 1955 blev Rosa Parks ombedd att ge upp sin plats på bussen till en vit passagerare. Det fanns vid tiden inget konstigt i denna begäran, eller att dela upp platserna i en buss efter passagerarnas hudfärg. Svarta bussresenärer skulle sitta längst bak i bussen och lämna sina säten till förmån för de vita om det blev fullt. Så var det bara. Var man inte vit skulle man helt enkelt vara nöjd att man fick åka buss överhuvudtaget. Inte gnälla över att det måste ske på speciellt anvisade platser.

Men Rosa Parks vägrade att flytta på sig. Hennes vägran blev gnistan medborgarrättsrörelsen behövt för att få folk att inse det absurda i lagar som delar upp befolkningen efter hudfärg.

På dagen sextio år senare, den 1 december 2015, genomfördes en annan medborgarrättslig aktion på en parkeringsplats i centrala Göteborg. På natten märktes 95 p-platser, hela parkeringen utanför Stora Teatern, om till handikapplatser. Aktionen utfördes av en grupp funkis-aktivister där undertecknad ingår. Vi ville på ett handgripligt sätt visa det orimliga i att 60-90 procent av Sveriges stadskärnor är helt eller delvis otillgängliga. Detta trots att vi ända sedan 1966 haft lagstiftning om att alla nybyggnationer skall vara tillgängliga och sedan 2001 om att hinder som är "enkla att avhjälpa" ska åtgärdas.

Under några timmar lät vi därför morgontrötta bilister själva uppleva denna otillgänglighet. De visade tydligt hur frustrerande det kan kännas att, efter att först ha cirklat runt ett par varv, tvingas finna sig i att det inte finns någon plats för dem. En känsla de flesta av oss som lever med en funktionsnedsättning får uppleva flera gånger varje dag. År ut och år in, så länge vi lever.

Tro nu inte att vi söker sympati. Tvärtom. Vi trötta på att behöva nöja oss med förminskande klappar på huvudet och allsköns menande blickar. Rosa Parks ville inte ha den vita omvärldens medlidande. Hon ville ha rättvisa. Det vill vi med. Enligt beräkningar har var femte svensk någon form funktionsnedsättning. Något som sällan reflekteras i stadsplaneringen.

 

Bild borttagen.

 

Vad vi söker - vad vi kräver - är att FN:s konvention om mänskliga rättigheter efterlevs. Den slår fast att alla människor är födda fria, lika i värdighet, med samma rättigheter att leva ett självständigt liv. Det görs inga undantag för människor med nedsatt rörlighet. Ändå får vi ofta finna oss i att se våra rättigheter reduceras. Med vår aktion hoppas vi skapa debatt som leder till ett ökat fokus på tillgänglighet. Vi ber inte om ursäkt för de eventuella olägenheter det kan ha orsakat.

P-plats-kuppen har hyllats av många, fördömts av andra, avfärdats som trams av några och i princip ignorerats av stadens största opinionsbildare Göteborgs Posten. En besvikelse, så klart, men samtidigt ett talande exempel för hur frågan hanteras av media. GP har förvisso rapporterat om våra aktioner tidigare, men om en så pass uppmärksammad händelse handlat om något annat, tror jag inte de hade blundat för den. Inte för att det spelat roll för spridningen. Rapporter om den maximalt anpassade P-platsen har delats friskt i sociala medier. I skrivande stund har ett inslag på Sveriges Radios hemsida delats över 7000 gånger. Snöbollen är således i rullning.

Aktionen på Storan var dessutom toppen på ett isberg. I ett drygt halvårs tid har vi förbättrat stadens tillgänglighet genom att konvertera P-platser till handikapp-parkeringar. Utan att det inneburit några som helst störningar eller problem för övriga funktioner i staden. De flesta av dem är fortfarande i bruk.

Det mest paradoxala är att många upplever handikapprutor som en form av privilegium. Att vi skulle vara otacksamma som ledsnat på att bara få existera på speciellt anvisade platser. Jag undrar vad Rosa P hade haft att säga om det?

Anders Westgerd
Verksamhetsledare för Gil - Göteborgskooperativet för Independent Living

   

Anders Westgerd

Lägg till ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.

Ren text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.
  • Rader och stycken bryts automatiskt.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt om till länkar.
Skriv in din kommentar här.
Genom att skicka in det här fomuläret så accepterar du Molloms användarvillkor.

Beställ LSS-skolan 2017

Vinjett för LSS-skolan

Mest läst idag

Hetast på sajten just nu.

PRESSMEDDELANDE. Under tisdagen avslöjades 2017 års vinnare i tävlingen Bästa LSS-kommun. Segern togs hem av...

Lennart Jönsson har mött många människor som fått drömmen om ett jobb uppfylld. Och för att dessa personer ska bli...

När jag skrev min förra text, om vad som gäller nu för omprövningar och lagändringar, skrev jag att det fortfarande...

Tidigare ärkebiskopen KG Hammar ställer sig på barrikaderna för LSS och personlig assistans. - Det känns som att vi...

Statliga utredaren Håkan Ceder föreslår att handikappersättningen och vårdbidraget slopas och ersätts med helt nya...

Igår utsågs ”Bästa LSS kommun 2017”, en utmärkelse som min kommun Botkyrka haft det senaste året och som inneburit en...

Om HejaOlika

hejaolika.se utges av förlaget FaktaPress AB. För mer information om FaktaPress, besök webbsidan www.faktapress.se