Funktionsrätts-konventionen – nio år senare

Harald Strand. Foto: Linnea Bengtsson.

Harald Strand är författare till LSS-skolan och Funktionsrättskonventionen - en orientering här på HejaOlika. Foto: Linnea Bengtsson.

När Sverige ratificerade FN:s konvention stärktes rättigheterna, men hur har utvecklingen varit sedan dess?

ANNONS

Annons för Särnmark

ANNONS

Annons för Egen assisans

ANNONS

Annons för Humana

ANNONS

Annons för Etac

ANNONS

Annons för LSS-skolan

ANNONS

Annons för durewall.se

AVSNITT 7. När Sverige år 2008 ratificerade FN:s funktionsrättskonvention stärktes rättigheterna för personer med funktionsnedsättningar. Men hur har det gått sedan dess?

Här avrundar Harald Strand vår artikelserien om FN:s funktionsrättskonvention med en sammanfattning.

Det var i december 2006 som FN antog en konvention om mänskliga rättigheter för människor med funktionsnedsättning.

Den svenska regeringen beslutade den 15 mars 2007 att underteckna konventionen och det fakultativa protokollet. Undertecknandet skedde den 30 mars 2007.

Den 4 december 2008 beslutade regeringen att ratificera konventionen och det fakultativa protokollet och ratifikationsinstrumentet deponerades hos FN:s generalsekreterare den 15 december 2008.

Konventionen och protokollet trädde i kraft den 3 maj 2008 och för Sverige trädde dessa i kraft den 14 januari 2009.

En stat som har antagit konventionen ansvarar för att rättigheterna förverkligas på alla samhällsnivåer, nationellt, i regioner och landsting och alla kommuner.

Konventionen kan användas som riktlinjer för vilka åtgärder som behövs för att människor med funktionsnedsättning ska få sina mänskliga rättigheter uppfyllda. Konventionen är också ett bra och viktigt stöd i funktionshinderrörelsens intressepolitiska arbete.

FN-konventionen:

•    identifierar och förtydligar att mänskliga rättigheter även omfattar människor med funktionsnedsättning,

•    gör att var och en kan se vilka rättigheter som finns,

•    lägger fast samhällets ansvar för att mänskliga rättigheter ska förverkligas för människor med funktionsnedsättning och

•    ger funktionshinderrörelsen rätt att vara delaktig i beslutsfattande som rör människor med funktionsnedsättning och rätt att delta fullt ut i övervakningen av hur konventionen efterlevs.

Konventionen ska se till att människor med funktionsnedsättning får full och lika tillgång till sina mänskliga rättigheter. Konventionen ger således inga nya rättigheter men tydliggör vad redan befintliga rättigheter innebär.

Konventionens syfte är att främja, skydda och säkerställa det fulla och lika åtnjutandet av alla mänskliga rättigheter och alla grundläggande friheter för alla personer med funktionsnedsättning samt att främja respekten för deras lika värde.

Begreppet ”personer med funktionsnedsättning” innefattar bland annat personer med varaktiga fysiska, psykiska, intellektuella eller sensoriska funktionsnedsättningar, vilka i samspel med olika hinder kan motverka deras fulla och verkliga deltagande i samhället på lika villkor som alla andra.

Konventionen består av ett förord och 50 artiklar. Artiklarna 1–4 beskriver de grundläggande principerna. Artiklarna 5–30 är rättighetsartiklar.

Rättighetsartiklarna går metodiskt igenom olika områden, bland annat hälsa, utbildning, familjeliv, habilitering och rehabilitering, arbete, rättsligt skydd, sport och fritid.

Konventioner är juridiskt bindande dokument för stater som ratificerat dem, det vill säga undertecknat och åtagit sig att följa dem. Landets lagstiftning ska stämma överens med de krav som en konvention ställer. Detsamma gäller hur lagarna tillämpas. Om så inte är fallet begår landet konventionsbrott.

Hur fungerar det i Sverige?

Åtagandena i FN-konventionen är mer omfattande än det sätt på vilket den i verkligheten utövas av svenska myndigheter.

Konventionen är inte svensk lag och frivillig att implementera på kommunal nivå. Det finns alltför få indikatorer för att säkert veta hur väl Sverige följer konventionen. Kunskapen om konventionen brister både bland myndigheter och av allmänheten.

Myndigheten för delaktighet gav i juni 2016 ut rapporten ”En funktionshinderspolitik för ett jämlikt och hållbart samhälle” som en redovisning av ett regeringsuppdrag om ny struktur för genomförande, uppföljning och inriktning inom funktionshindersområdet.

Den 18 maj 2017 presenterades regeringens proposition 2016/17:188 Nationellt mål och inriktning för funktionshinderspolitiken.

I propositionen redovisas regeringens funktionshinderspolitik som utgår från Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter.

Funktionshinderspolitiken är en del i arbetet för ett mer jämlikt samhälle, där människors olika bakgrund eller förutsättningar inte ska avgöra möjligheten till delaktighet i samhället.

I propositionen lämnas förslag till ett nytt nationellt mål med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som utgångspunkt. Förslaget är mer renodlat och tydligare inriktat mot funktionshinder än nuvarande mål. Det nya nationella målet ska ersätta de tidigare nationella målen.

Det föreslås vidare en ny inriktning för genomförandet av funktionshinderspolitiken.

Regeringens förslag:

Det nationella målet för funktionshinderspolitiken är att, med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som utgångspunkt, uppnå jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhället för personer med funktionsnedsättning. Målet ska bidra till ökad jämställdhet och till att barnrättsperspektivet ska beaktas. Detta nya mål ska ersätta de nuvarande nationella målen för funktionshinderspolitiken.

Regeringen anser att det finns behov av ett förtydligat nationellt mål med grund i mänskliga rättigheter. Regeringen anser att de nationella målen för funktionshinderspolitiken bör omformuleras och att de tydligt bör ha sin grund i mänskliga rättigheter och konventionen.

Ett problem med nuvarande nationella mål är att dessa i vissa delar innebär svårigheter när det gäller styrning och uppföljning. Det gäller särskilt målet om en samhällsgemenskap med mångfald som grund, som är brett och rymmer mer än funktionshinderspolitik.

Begreppsmässigt finns det också skäl att uppdatera målen. Nuvarande mål använder begreppet personer med funktionshinder för att beskriva en individs funktionsförmåga vilket har förändrats sedan målen antogs år 2000. I dag används i stället begreppet personer med funktionsnedsättning för att beskriva individens funktionsförmåga. Begreppet funktionshinder beskriver numera i stället ett samspel mellan personer med funktionsnedsättning och hinder som är betingade av attityder och miljö, vilket motverkar det fulla och verkliga deltagande i samhället för personer med funktionsnedsättning på jämlika villkor som andra.

I propositionen redovisas åtgärder som syftar till att bidra till det nationella målet för funktionshinderspolitiken. Åtgärderna sammanfaller med områden där FN:s kommitté om rättigheter för personer med funktionsnedsättning har lämnat rekommendationer till Sverige. Förslagen ligger också i linje med mål och delmål inom FN:s Agenda 2030 som refererar till personer med funktionsnedsättning.

I propositionen aviserar regeringen en kommande utredning om att se över styrningen av funktionshinderspolitiken.

Regeringen föreslår att ett nytt nationellt mål ska styra funktionshinderspolitiken, att uppnå jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhället för personer med funktionsnedsättning. Målet ska också tydliggöra att FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning ska vara funktionshinderspolitikens utgångspunkt.

Dagens funktionshinderspolitik har sin grund i den av riksdagen beslutade handlingsplanen Från patient till medborgare från år 2000 (prop. 1999/2000:79). Rättighetsperspektivet i funktionshinderspolitiken stärktes år 2008 genom att Sverige ratificerade FN:s funktionsrättskonvention. När handlingsplanen löpte ut beslutade regeringen i juni 2011 om en strategi för genomförandet av funktionshinderspolitiken för åren 2011–2016.

MFD:s utvärdering av funktionshinderspolitiken

Myndigheten för delaktighet, MFD, har gjort en analys av utvecklingen av funktionshinderspolitiken. Utvärderingen visar att utvecklingen inom funktionshinderspolitiken visserligen har gått långsamt framåt de senaste åren, men att strategin inte fått den effekt som avsågs. Tillgängligheten ökar något för varje år och ojämlikheten i levnadsvillkor har minskat i vissa avseenden.

Ändå kvarstår många och stora hinder för delaktighet. Det finns fortfarande stor ojämlikhet i levnadsvillkoren och personer med funktionsnedsättning kan inte delta på jämlika villkor i samhället. Funktionshinderspolitiken behöver därför bli mer effektiv och systematisk.

MFD vill prioritera 11 samhällsområden som grund för strategin. Områdena är mer heltäckande än tidigare utifrån FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Samhällsområdena som föreslås är:
•    Arbete och försörjning
•    Utbildning
•    Transport
•    Byggd miljö och samhällsplanering
•    It, innovation och teknikutveckling
•    Hälsa
•    Social välfärd
•    Kultur, idrott och fritid
•    Konsument
•    Demokrati
•    Rättsväsende

Funktionshinderspolitiken handlar om att alla människor, oavsett funktionsförmåga, ska kunna delta på jämlika villkor i samhället. I praktiken har dock inte politiken fått det genomslag som avsetts. Om Sverige ska kunna leva upp till de åtaganden som gjorts kring behövs en mer effektiv funktionshinderspolitik.

Perspektivskiftet från patient till medborgare har inte fått det genomslag som avsågs för 16 år sedan. Personer med funktionsnedsättning ses fortfarande ofta som föremål för vård och omsorg och deras rättigheter kompromissas med.

Det behövs en ökad förståelse för att funktionshinderspolitiken är en del av arbetet med att förverkliga de mänskliga rättigheterna berör alla delar av samhället. Det är samhället som ska utformas och utvecklas så att ingen exkluderas på grund av funktionsnedsättning. Idag utformas inte samhället utifrån den mänskliga mångfalden, vilket ger konsekvenser i form av att funktionshinder uppstår. Funktionshinder utgör en strukturell diskriminering av många personer med funktionsnedsättning vilket manifesterar sig i ojämlika levnadsvillkor och bristande delaktighet.

I FN:s funktionsrättskonvention förtydligas att de mänskliga rättigheterna gäller alla människor oavsett funktionsförmåga. Rättigheterna vilar på grundprinciperna jämlikhet och icke-diskriminering. Det är angeläget att tydliggöra att de mänskliga rättigheterna och ett rättighetsperspektiv är en grundläggande utgångspunkt för funktionshinderspolitiken. MFD:s förslag utgår från en förstärkt koppling mellan konventionen och politiken.

Beslut och åtgärder ska grunda sig i varje människas mänskliga rättigheter. Utifrån grundprinciperna om jämlikhet och icke-diskriminering ska särskild uppmärksamhet ges till utsatta grupper.

Rättighetsperspektivet innebär att deltagande och delaktighet i processer är centralt, där människor är subjekt som deltar – inte objekt för vilka något görs.
Människor har rätt till inflytande, möjlighet att påverka sitt eget liv och att kräva sina rättigheter, det som ofta kallas egenmakt.

Mänskliga rättigheter reglerar förhållandet mellan individ och stat, där staten har skyldighet att respektera, skydda och tillgodose den enskildes rättigheter. Ett rättighetsperspektiv synliggör denna ansvarsfördelning.

Funktionshinder skapas av samhället. Detta samband kan ännu inte sägas vara allmänt vedertaget och för att nå en ökad förståelse och ett bredare genomslag i samhället är det nödvändigt att följa den aktuella terminologin på området. Vilka begrepp som används kan ses som bärande för att möjliggöra ett effektivt genomförande av funktionshinderspolitiken.

När handlingsplanen antogs beskrev ordet funktionshinder en individs funktionsförmåga. Sedan dess har ordens betydelse förändrats till att funktionsnedsättning beskriver en individs funktionsförmåga, medan funktionshinder syftar på de hinder som uppstår i mötet mellan en individ och omgivningen. Funktionshinder är med andra ord en negativ aspekt av jämlikhet och delaktighet, vilket betyder att en funktionsnedsättning per definition inte innebär bristande jämlikhet eller delaktighet.

Hur överensstämmer konventionen med LSS?

Konventionen omfattar betydligt fler personer med funktionsnedsättningar än LSS, lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade. Konventionen är tydligare om att kommunikation och språk är en del av tillgänglighet.

Tillgänglighet i konventionen avser alla områden och beskrivs mer omfattande än i LSS. Konventionen beskriver diskriminering tydligare än i LSS.

Den största skillnaden är dock att LSS är en svensk lag, medan konventionen inte är svensk lag och frivillig att implementera på kommunal nivå. Som vi visat i vår orientering skulle LSS stärkas om konventionen följdes.

Artikelserien om funktionsrättskonventionen

Vår artikelserie ”Funktionsrättskonventionen – en orienteringen” har följande avsnitt:

Avsnitt 1: Inledning med grunder och aktuella andra FN-konventioner, samt översikt av Funktionsrättskonventionen.

Avsnitt 2: Grundläggande principer i funktionsrättskonventionen, artiklarna 1-4.

Avsnitt 3: Övergripande om rättigheterna i funktionsrättskonventionen, artiklarna 5-11.

Avsnitt 4: Om likhet inför lagen, artiklarna 12-20.

Avsnitt 5: Om yttrandefrihet, tillgång till information, respekt för privatliv, tillgång till utbildning och en god hälsa, samt rätten till arbete och sysselsättning, artiklarna 21-27.

Avsnitt 6: Artiklarna 28 – 30 handlar om levnadsstandard, trygghet och möjlighet att delta i det offentliga livet som alla andra. Artikel 33 handlar om nationellt genomförande och övervakning.

Upplägget i orienteringen är att beskriva bakgrund, grundläggande principer och alla rättighetsartiklarna i FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som vi förkortat benämnt Funktionsrättskonventionen.

Därefter har vi beskrivit hur de fungerar i Sverige utifrån kommentarer från FN:s övervakningskommittés rapporter samt från kommentarer egna och från andra företrädare inom funktionshinderrörelsen.

Slutligen har vi jämfört hur artiklarna i konventionen överensstämmer eller skiljer sig från vår lag LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.

Trevlig läsning!

Publicerad:
2017-08-13

Av: Harald Strand

Nyckelord:
Harald Strand, LSS, LSS-skolan, LSS-skolans lektioner, funktionsrättskonventionen


ANNONS

Annons för Egen assisans

ANNONS

Annons för Särnmark

ANNONS

Annons för Etac

ANNONS

Annons för durewall.se

ANNONS

Annons för LSS-skolan

ANNONS

Annons för Humana