Funktionsrättskonventionen – om likhet inför lagen

Avsnitt 4 av Funktionsrättskonventionen – en orientering, om artiklarna 12–20.
Harald Strand är författare till LSS-skolan och Funktionsrättskonventionen - en orientering här på HejaOlika. Foto: Linnea Bengtsson.
Harald Strand är författare till LSS-skolan och Funktionsrättskonventionen - en orientering här på HejaOlika. Foto: Linnea Bengtsson.
Annons (artikeln fortsätter nedanför)
Annons för Tidvis

 

2017-04-21

Artiklarna 12 – 20 i FN:s funktionsrättskonvention handlar om likheten inför lagen och andra rättigheter som våra lagar ger oss. Det handlar inte minst om personliga rättigheter, där personer med funktionsnedsättningar historiskt haft stora problem att få tillgång till.

 

Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning består av ett förord och 50 artiklar. Artiklarna 1–4 beskriver de grundläggande principerna. Artiklarna 5 – 30 är rättighetsartiklar.

Rättighetsartiklarna går metodiskt igenom olika områden, bland annat hälsa, utbildning, familjeliv, habilitering och rehabilitering, arbete, rättsligt skydd, sport och fritid.

Här går Harald Strand igenom artiklarna 12–20 handlar om likheten inför lagen och andra rättigheter som våra lagar ger oss. Inte minst personliga rättigheter där personer med funktionsnedsättningar historiskt haft stora problem att få tillgång till.

Vi ser fortfarande brister. Det krävs en rejäl skärpning från våra politiker och våra myndigheter.

Vi ser fortfarande brister i vårt samhälle avseende dessa rättigheter. Det krävs en rejäl skärpning från våra politiker och våra myndigheter, samt tyvärr även av våra domstolar.

 

Artikel 12 - Likhet inför lagen

1.    Konventionsstaterna bekräftar åter att personer med funktionsnedsättning har rätt att i alla sammanhang bli erkända som personer i lagens mening.

2.    Konventionsstaterna ska erkänna att personer med funktionsnedsättning åtnjuter rättskapacitet på lika villkor som andra i alla hänseenden.

3.    Konventionsstaterna ska vidta ändamålsenliga åtgärder för att erbjuda personer med funktionsnedsättning tillgång till det stöd de kan behöva för att utöva sin rättskapacitet.

4.    Konventionsstaterna ska säkerställa att alla åtgärder som hänför sig till utövandet av rättskapacitet tillgodoser en ändamålsenlig och verksam garanti för att förhindra missbruk i enlighet med de mänskliga rättigheterna. Sådana garantier ska säkerställa att åtgärder som hänför sig till utövandet av rättskapacitet respekterar personens rättigheter, önskemål och preferenser, är fria från motstridiga intressen och otillbörlig inverkan, är proportionella och anpassade till personens förhållanden, sätts in under kortast möjliga tid samt är föremål för regelbunden översyn av en behörig, oberoende och opartisk myndighet eller ett rättsligt organ. Garantierna ska stå i proportion till den grad sådana åtgärder inverkar på personens rättigheter och intressen.

5.    Med förbehåll för bestämmelserna i denna artikel, ska konventionsstaterna vidta alla ändamålsenliga och effektiva åtgärder för att säkerställa lika rätt för personer med funktionsnedsättning att äga eller ärva egendom, kontrollera sina egna ekonomiska angelägenheter och ha lika tillgång till banklån, hypotekslån och andra former av finansiella krediter och ska säkerställa att personer med funktionsnedsättning inte godtyckligt berövas sin egendom.

 

Artikel 13 - Tillgång till rättssystemet

1.    Konventionsstaterna ska säkerställa effektiv tillgång till rättssystemet för personer med funktionsnedsättning på lika villkor som för andra, däribland genom att erbjuda dem relevanta anpassningar för att underlätta en verksam roll för dem som direkta och indirekta deltagare, inklusive som vittnen, i alla rättsliga förfaranden, innefattande i det undersökande skedet och i andra förberedande skeden.

2.    För att medverka till att säkerställa effektiv tillgång till rättssystemet för personer med funktionsnedsättning, ska konventionsstaterna främja ändamålsenlig utbildning för dem som arbetar inom rättsväsendet, innefattande polisiär personal och fängelsepersonal.

 

Artikel 14 - Frihet och personlig säkerhet

1. Konventionsstaterna ska säkerställa att personer med funktionsnedsättning på lika villkor som andra
a) åtnjuter rätt till frihet och personlig säkerhet
b) inte berövas sin frihet olagligen eller godtyckligt och att varje frihetsberövande sker i enlighet med lagen samt att förekomst av funktionsnedsättning inte i något fall ska rättfärdiga frihetsberövande

2. Konventionsstaterna ska säkerställa att, om personer med funktionsnedsättning berövas sin frihet genom något förfarande, är de på lika villkor som andra berättigade till garantier i enlighet med de mänskliga rättigheterna och ska behandlas i enlighet med syftena och principerna i denna konvention, däribland genom erbjudande av skälig anpassning.

 

Artikel 15 - Rätt att inte utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning

1. Ingen får utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Särskilt får ingen utan sitt fria samtycke utsättas för medicinska eller vetenskapliga experiment.

2. Konventionsstaterna ska vidta alla effektiva lagstiftnings-, administrativa, rättsliga och andra åtgärder för att förhindra att personer med funktionsnedsättning, lika litet som andra personer, utsätts för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

 

Artikel 16 - Rätt att inte utsättas för utnyttjande, våld eller övergrepp

Staterna ska vidta åtgärder för att skydda människor med funktionsnedsättning mot utnyttjande, våld och misshandel. Det gäller i och utanför hemmet, däribland på institutioner och i särskilt boende. Staterna ska också ta hänsyn till könsrelaterade aspekter i det här sammanhanget.

 

Artikel 17 - Skydd för den personliga integriteten

Alla människor med funktionsnedsättning ska möta respekt för sin fysiska och psykiska integritet på lika villkor som andra.

 

Artikel 18 - Rätt till fri rörlighet och till ett medborgarskap

Människor med funktionsnedsättning har rätt till fri rörlighet, frihet att välja var de vill bo och till ett medborgarskap på samma villkor som andra. Barn med funktionsnedsättning ska registreras vid födelsen och ska ha rätt till ett namn och till en nationalitet. De har rätt att så långt möjligt känna sina föräldrar och bli vårdade av dem.

 

Artikel 19 - Rätt att leva självständigt och att delta i samhället

Konventionsstaterna erkänner lika rätt för alla personer med funktionsnedsättning att leva i samhället med lika valmöjligheter som andra personer och ska vidta effektiva och ändamålsenliga åtgärder för att underlätta att personer med funktionsnedsättning fullt åtnjuter denna rätt och deras fulla inkludering och deltagande i samhället, bl.a. genom att säkerställa att

a) personer med funktionsnedsättning har möjlighet att välja sin bosättningsort och var och med vem de vill leva på lika villkor som andra och inte är tvungna att bo i särskilda boendeformer,

b) personer med funktionsnedsättning har tillgång till olika former av samhällsservice både i hemmet och inom särskilt boende och till annan service, bl.a. sådant personligt stöd som är nödvändigt för att stödja boende och deltagande i samhället och för att förhindra isolering och avskildhet från samhället, samt

c) samhällsservice och anläggningar avsedda för allmänheten är tillgängliga på lika villkor för personer med funktionsnedsättning och svarar mot deras behov.

 

Artikel 20 - Personlig rörlighet

Människor med funktionsnedsättning ska kunna röra sig fritt och så oberoende som möjligt, kunna förflytta sig på det sätt och vid den tid som de själva väljer. De ska ha tillgång till bra och användbara hjälp- medel, assistans och personlig service.

 

Hur fungerar det i Sverige?

Åtagandet i Konventionen är mer omfattande än den utövas i verkligheten av myndigheter.

Konventionen är inte svensk lag och frivillig att implementera på kommunal nivå. Det finns för få indikatorer hur väl Sverige följer konventionen Kunskapen om Konventionen brister både bland myndigheter och allmänhet (precis som med LSS)
I FNs övervakningskommittés första rapport 2014 pekade man ut vissa specifika problemområden avseende artiklarna 12 – 20:

Artikel 12 - Likhet inför lagen

Även om omyndighetsförklaring är helt avskaffad uttrycker kommittén oro över att förvaltarskap är en form av ställföreträdande beslutsfattande.
 
Kommittén rekommenderar att konventionsstaten vidtar omedelbara åtgärder för att ersätta ställföreträdande beslutsfattande med stödjande beslutsfattande och att den erbjuder ett brett utbud av åtgärder som tar hänsyn till och respekterar personens självbestämmanderätt, vilja och önskemål och till fullo överensstämmer med artikel 12 i konventionen, med beaktande av den enskildes rätt att efter egen förmåga själv kunna ge och ta tillbaka sitt samtycke till medicinsk behandling, få tillgång till rättssystemet, rösta, gifta sig och arbeta.

Artikel 13 - Tillgång till rättssystemet

Ingen kommentar från kommittén.

Vår kommentar: Jag saknar kritik mot att personalen som arbetar inom rättssystemet inte har ”ändamålsenlig utbildning” om funktionshinder. Jag är också tveksam om man undersökt om ”relevanta anpassningar” har gjorts enligt punkt 1. Rättsstödet från samhället är mycket bristfälligt när det gäller tvister i förvaltningsdomstolarna.

Artikel 14 - Frihet och personlig säkerhet

Kommittén uttrycker oro över att svensk lag tillåter att en person blir intagen mot sin vilja på en sjukvårdsinrättning om vederbörande har en psykosocial funktionsnedsättning och anses utgöra en fara för sig själv eller andra. Kommittén är vidare oroad över att lagen även tillåter psykiatrisk tvångsvård på eller utanför sjukvårdsinrättningar.

Kommittén rekommenderar att konventionsstaten vidtar alla omedelbart nödvändiga lagstiftande, administrativa och rättsliga åtgärder för att säkerställa att ingen hålls kvar mot sin vilja på en sjukvårdsinrättning på grundval av faktisk eller upplevd funktionsnedsättning.

Kommittén rekommenderar också att konventionsstaten säkerställer att all psykiatrisk vård förutsätter att den berörda personen lämnar ett fritt och informerat samtycke till detta.

Kommittén rekommenderar konventionsstaten att avsätta mer ekonomiska resurser till personer med intellektuella och psykosociala funktionsnedsättningar, som är i behov av mycket stöd, för att säkerställa att det finns tillräckligt med resurser inom öppenvården till stöd för att personer med funktionsnedsättning.

Artikel 15 - Rätt att inte utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning

Kommittén rekommenderar att konventionsstaten avskaffar användningen av metoder för behandling av personer med psykosocial funktionsnedsättning på sjukvårdsinrättningar om samtycke saknas.

Kommittén rekommenderar vidare konventionsstaten att tillhandahålla utbildning till medicinska yrkesgrupper och personal inom vården och andra liknande inrättningar om förhindrande av tortyr, grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, i enlighet med konventionen.

Kommittén uttrycker oro över de metoder som används vid tvångsvård eller ofrivillig behandling av pojkar och flickor med funktionsnedsättning i psykiatriska vårdmiljöer, i synnerhet användningen av remmar och bälten samt användningen av avskiljning som Barnombudsmannen rapporterat om.
Kommittén yrkar på att konventionsstaten följer Barnombudsmannens rekommendationer när det gäller pojkar och flickor med funktionsnedsättning.

Artikel 16 - Rätt att inte utsättas för utnyttjande, våld eller övergrepp

Kommittén är oroad över rapporter som visar graden av våld som kvinnor med funktionsnedsättning utsätts för, och över den låga andelen skyddade boenden som är tillgängliga för personer med funktionsnedsättning.
 
Kommittén rekommenderar att konventionsstaten säkerställer att våld och övergrepp mot flickor och pojkar samt kvinnor med funktionsnedsättning identifieras och att det stöd som fordras finns tillgängligt och att frågan bör tas upp i utbildningar på nationell nivå för personer som arbetar inom hälso- och sjukvård, skola, polis och rättsväsende.

Artikel 17 - Skydd för den personliga integriteten

Ingen kommentar från kommittén.

Vår kommentar: Behovsbedömningarna för att bli beviljad personlig assistans, ledsagning mm är oerhört integritetskränkande då Försäkringskassan eller kommunerna kartlägger vardagslivet i minuter eller t.o.m. sekunder. Vi anser att behovsbedömningarna som de är utformade nu inte är förenliga med skyddet för den personliga integriteten i artikel 17.

Några kommuner har emellertid gått åt motsatt håll vilket förtjänar att nämnas. När det gäller ledsagning har åtminstone Laholm och Jönköping infört fri ledsagning, d v s berörda personer får själva välja hur många timmar hen anser sig behöva. Detta är helt i linje med LSS intentioner.


Artikel 18 - Rätt till fri rörlighet och till ett medborgarskap

Ingen kommentar från kommittén.

Vår kommentar: Den fria rörligheten är begränsad för de som ingår i LSS-gruppen. Du kan inte fritt bestämma var du ska bo och det till och med så att du kan tvångsflyttas efter en märklig dom i HFD.

Problemen förstärks av att fler och fler helt eller delvis förlorar både personlig assistans men även andra LSS insatser. En rapport från STIL 2014 Innan levde jag, nu existerar jag granskade hur indragen assistansersättning, helt delvis påverkat berörda personer. Konsekvenserna var mycket allvarliga. En del hade tvingats sluta sina jobb, några hade flyttat hem till föräldrarna och i något fall jobbade en assistent gratis. Återkommande var att hen inte kände sig som fullvärdig medborgare längre. Blinda journalisten Katarina Hahr som förlorade rätten till ledsagning och konsekvenserna för henne fick mycket uppmärksamhet. Sedan dess har fler liknande fall uppmärksammats.

Artikel 19 - Rätt att leva självständigt och att delta i samhället

Kommittén uttrycker oro över att den statligt finansierade personliga assistansen har dragits in för ett antal personer sedan 2010 på grund av en ändrad tolkning av "grundläggande behov" och "andra personliga behov", och att personer som fortfarande får assistans drabbats av kraftiga minskningar utan kända eller till synes motiverade skäl. Kommittén är vidare oroad över det rapporterade antalet beslutade insatser enligt den svenska lagen om stöd och service som inte verkställs.

Kommittén rekommenderar att konventionsstaten säkerställer att program för personlig assistans ger tillräckligt och rättvist ekonomiskt stöd för att säkerställa att en person kan leva ett självständigt liv i samhället.

Vår kommentar: Även personer som inte har personlig assistans har fått begränsade möjligheter att röra sig fritt. Tillgången på ledsagare har för många tagits bort eller minskats. En ”kommunarrest” har blivit effekten av ännu en märklig dom i HFD.

Artikel 19 ska garantera att personer med även stora funktionsnedsättningar har rätt att själv välja bostadsort och bostadsform. För de som berörs av insatsen personlig assistans innebär indragen assistans att hen inte kan välja bostadsort och bostadsform eftersom assistansen är en förutsättning för att kunna bo själv. Den hårdare tillämpningen har därmed som framgår ovan fått mycket allvarliga konsekvenser för personer i flera olika LSS insatser.

Artikel 20 - Personlig rörlighet

Ingen kommentar från kommittén.

Vår kommentar: Här finns begränsningar i det egna valet om du bor på gruppbostad LSS. Det är oftast personaltillgången som styr. Många som helt eller delvis förlorat sin assistans pratar om husarrest. Därmed är också den personliga rörligheten mycket starkt begränsad.

 


Hur överensstämmer konventionens artiklar med LSS?

Dessa rättighetsartiklar förtydligar på ett utmärk sätt problem som inte fullt ut tas upp i LSS. De är således utmärkta att ta med i tolkningar av de individuella stöd en person i LSS gruppen har rätt till. Tillsammans med LSS kan de ge ett liv som andra utan funktionshinder med de goda levnadsvillkor som LSS utlovar.

Kommittén rekommenderar att konventionsstaten vidtar omedelbara åtgärder för att ersätta ställföreträdande beslutsfattande med stödjande beslutsfattande och att den erbjuder ett brett utbud av åtgärder som tar hänsyn till och respekterar personens självbestämmanderätt, vilja och önskemål och till fullo överensstämmer med artikel 12 i konventionen.

Artikel 12.3 betyder översatt att staten skall erbjuda Rättshjälp. Något vi påpekat ett stort antal gånger utan gehör från ansvariga. Det fanns ursprungligt med i förarbetena till LSS med föll bort, kanske för att man trodde att det inte skulle vara nödvändigt? Det har dock visat sig i högsta grad nödvändigt pga. okunskapen om olika funktionshinder och LSS hos domstolar.

Övrigt i artikel 12 är rätt självklara rättigheter, men samtidigt problematiska för all enskilda personer som möter en motpart med stora resurser. Åter är meningen ovan ”Kommittén rekommenderar att konventionsstaten vidtar omedelbara åtgärder ett förtydligande ….” ett uttalande som behövs ta hänsyn till av domstolarna!

Artikel 13 Tillgång till rättssystemet lämnades utan kommentar av kommittén, medan jag saknar kritik mot att personalen som arbetar inom rättssystemet inte har ”ändamålsenlig utbildning” om funktionshinder. Jag är också tveksam om man undersökt om ”relevanta anpassningar” har gjorts enligt punkt 1. Denna artikel för LSS gruppen flyter ihop med artikel 12 avseende behov, för att uppnå rättsäkerheten som LSS skall ge.

För Artikel 14 ger kommittén kommentarer om brister i sjukvården vilket överensstämmer med de krav LSS-gruppen ställer, då HSL inte trots skarp skrivning ”de med störts behoven först” inte kan och ser den gruppen.

Artikel 15.1 om förnedrande behandling läser vi tyvärr inte sällan om i utförandet av LSS.

Artikel 15.2 LSS har tyvärr inte visat sig vara så effektivt som lagen var tänkt. Men orsaken är inte lagen utan okunskapen om funktionshinder och även om lagen mål hos de som skall uttolka och förverkliga den.

Artikel 16 Fysiskt våld är numera sällsynt. Psykiskt våld förekommer, även här pga. okunnighet om olika funktionshinder.

Artikel 17 fungerar rätt ok i Sverige av idag. Kanske för att det gäller inte bara funktionshindrade utan oss alla. Vi är emellertid mycket kritiska till de integritetskränkande behovsbedömningarna. Se kommentar ovan.

Artikel 18 och artikel 19. Detta funkar inte i LSS! Dessa artiklar borde alltid tas med som komplement till LSS. Dels att få välja var du vill bo och ha möjlighet att flytta när du själv vill. Absolut inte tvångsflyttas när det passar kommunen.

Artikel 19 a) är väldigt tydlig.

Artikel 19 b) förtydligar LSS ”att leva som andra” på ett utmärkt sätt vad gäller delaktighet i samhället. Det fungerar inte i LSS idag pga. restriktiv tolkning av lagen.

Artikel 19 c) är mycket fokus på, men det återstår mycket att önska för att uppnå full delaktighet.

Artikel 20 Personlig rörlighet är en brist i LSS idag pga. av en kvarvarande felaktig inställning, att funktionshindrade inte kan. Men också på för att för lite resurser avsätts.

 

Källor

Manskligarattigheter.se    (Regeringens sida)
Ohchr.org        (FN organisation)
Hso.se        (Handikappförbunden)

Harald Strand

Lägg till ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.

Ren text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.
  • Rader och stycken bryts automatiskt.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt om till länkar.
Skriv in din kommentar här.
Genom att skicka in det här fomuläret så accepterar du Molloms användarvillkor.