Fuskjakt och återkrav slår allt hårdare mot alla assistansanvändare

  • Jakten på fusk inom assistans slår allt hårdare mot ALLA assistansanvändare.
  • Försäkringskassan fortsätter att driva på för allt fler långtgående bedömningar av vad som är ”fel” inom personlig assistans.
  • Hur långt kommer det att gå med kontroller, detaljstyrning och återkrav?

”När assistansen var ny kunde man ha bra samtal med Försäkringskassan. Man kunde vara öppen och ärlig, och inte vara rädd att det skulle leda till dåliga bedömningar. Men så är det inte idag”, säger Sophie Karlsson, IfA, Intressegruppen för IfA.

SE ÄVEN:
Försäkringskassans återkrav och dess konsekvenser – ny konferens 13 juni 2022

Ändrade förhållanden och återkrav inom personlig assistans

På IfA:s debattforum den 6 maj 2022 anordnades ett panelsamtal om ”ändrade förhållanden” och återkrav från Försäkringskassan. Rubriken var ”Ändrade förhållanden – kan jag leva som jag vill?

Denna artikel bygger till största delen på detta panelsamtal. Moderator var Anna Barsk Holmbom som även höll en presentation av bakgrunden. I panelen medverkade Henrik Petrén, Helena Karnström, Carina Ekblad, Kerstin Leuvén och Sophie Karlsson.

LÄS ÄVEN:
Jättekravet underkändes – enskild vann över Försäkringskassan

Vilka regler gäller vid ändrade förhållanden inom assistans?

Enligt lagen ska den som har personlig assistans anmäla ändrade förhållanden inom 14 dagar från förändringen. Om Försäkringskassan anser att det är väsentligt ändrade förhållanden, det vill säga minskat assistansbehov, kan assistansbeslutet ändras.

Det handlar inte bara om ändringar som hör ihop med ändring av funktionsnedsättningen, utan en mängd olika saker kan påverka rätten till assistans.

Exempel på ändrade förhållanden är att man byter bostad, vårdas på sjukhus, vistas inom barnomsorg, skola, daglig verksamhet eller gruppbostad. Men det kan också handla om högst privata saker som att man får en partner, byter fritidsaktivitet, eller till och med att hunden dör.

Inte bara assistansanvändaren har skyldighet att anmäla förändringar utan även den som tar emot assistansersättningen – assistansanordnaren.

Om man inte gör anmälan i tid kan Försäkringskassan kräva återbetalning (återkrav) på grund av oriktiga uppgifter, för att man anses ha underlåtit att fullgöra sin anmälningsskyldighet, eller för att man insett, eller skäligen borde ha insett, att assistansersättning utbetalats felaktigt eller med för stort belopp. Försäkringskassan kan dessutom gå tio år tillbaka i tiden, vilket kan resultera i mycket stora återkrav.

Det kan vara svårt att veta vad som räknas som ändrade förhållanden. Var går gränsen för att medicinska besvär ska anses vara felaktigt beskrivna? Vad är felaktigt redovisad tid? Här finns många tveksamheter.

LÄS ÄVEN: Att ansöka om personlig assistans

Vad säger domstolarna om återkrav på assistansanordnare?

Försäkringskassan kräver att assistansanordnare kontrollerar allt mer kring hur assistansanvändarnas förhållanden. I april 2022 slog kammarrätten fast att anordnaren har ett stort ansvar för att känna till ändrade förhållanden, för hur ska man annars kunna utföra assistans med kvalitet, och hur ska man kunna fullfölja arbetsmiljöansvaret? (Domen kommer att överklagas.)

”Situationen är absurd. Att domstol hänvisar till arbetsgivaransvar är en jättekonstig tanke. Arbetsgivaransvaret gäller i förhållande till assistenterna. Det är att dra det alldeles för långt att gå från att ställa kvalitetskrav till att hävda straffansvar kring vad man borde ha insett. Den kopplingen är märklig och illavarslande”, säger Sophie Karlsson.

Collage med kammarrätt och Försäkringskassan
År 2022 har börjat med hårda strider kring återkrav inom personlig assistans.

Vad säger assistansbranschen om återkraven?

Återkraven är ett stort bekymmer för assistansanordnarna. De upplever att situationen är så rättsosäker att vem som helst kan drabbas av återkrav, även de som försökt följa alla regler.

LÄS ÄVEN: Total rättslöshet – alla kan drabbas av återkrav

Henrik Petrén, Fremia, menar att dagens situation är en del i en större utveckling där myndigheter vill ”rama in assistansen” och likställa den andra insatser med mindre frihet och självbestämmande, som hemtjänst.

Han säger att ”myndigheter och domstolar antar att anordnaren känner till allt, och lika mycket som den assistansberättigade själv, vilket är en omöjlighet. Frågan är dels vad som är lämpligt att känna till, dels vad man är juridiskt är skyldig att känna till. Jag hävdar att anordnare inte bör känna till mer än att personen har beslut om assistans, beviljad x antal timmar. Man utför den assistans som användaren behöver.”

”Inom assistans finns inga genomförandeprogram som i detalj beskriver vad som ska hända på morgonen, och sedan resten av dagen. Assistans med kvalitet är att assistera enligt den berättigades instruktioner kontinuerligt. Det är en stor pedagogisk utmaning att förklara vad som skiljer assistans från andra insatser”, säger Henrik Petrén.

Hur påverkas assistansanvändarna av risken för återkrav?

Anordnare kan minska risken för återkrav genom ökad kontroll av assistenter och assistansanvändare, för att fånga upp och anmäla alla tänkbara ändrade förhållanden.

”Det är ingen trevlig situation. Vi måste försöka samarbeta med våra kunder kring detta”, säger Kerstin Leufven, Vårdföretagarna.

Spänningar kan uppstå när användaren inte vill ha onödig kontakt med Försäkringskassan, på grund av rädslan för att all assistans ska omprövas, samtidigt som anordnaren anser att kassan bör kontaktas, för att undvika risken för framtida återkrav.

Kerstin Leufven
Kerstin Leufven

Kerstin Leufven som själv är assistansanvändare säger att ”vi som är assistansberättigade vill inte ha mer assistans än vi behöver, men idag vågar man ofta inte göra anmälan till Försäkringskassan, för man är rädd att hela beslutet ryker, och att man blir helt utan assistans.”

Många vågar inte längre prata om de faktiska omständigheterna kring livet med personlig assistans. Man vet inte hur ändrade förhållanden kan påverka. Oron för minskad assistans är alltför stor!

Carina Ekblad arbetar på branschorganisationen Fremia, och är själv assistansanvändare. ”Om vi visste att vi får behålla assistans utifrån faktiska behov, då skulle man inte behöva vara rädd för att prata med Försäkringskassan”, menar hon.

”Jag frågade Försäkringskassan om varför mitt behov bedöms annorlunda när jag blev sambo. Svaret var att, om jag som ensamstående haft 20 timmar för hushållssysslor, så tar Försäkringskassan bort hälften när jag blir sambo, så att det blir tio timmar kvar. Jag förklarade att det blir mer mat, disk och städ när vi är två, även om vi delar på uppgifterna, men så hade handläggaren inte tänkt.”

”Det vore fantastiskt om jag kunde vara så trygg med assistansen att jag kunde ha ett öppet samtal med Försäkringskassan utan rädslor, men det kan jag inte,” säger Carina Ekblad.

Ska anordnaren ta del av hela utredningen från Försäkringskassan, inte bara beslutet om assistans?

Nej, anordnaren behöver inte ha utredningen, anser Henrik Petrén. ”Det är inte meningsfullt. Utredningen är ingen instruktion för hur assistansen ska utföras. Kärnan i assistansen är att på ett flexibelt sätt assistera på den berättigades uppdrag”, säger han.

Måste man inte läsa hela utredningen, för att möta Försäkringskassans högre krav på kontroll? Henrik Petrén menar att ”det är farligt om anordnare följer med i den utvecklingen, och tar på sig uppgiften att bli en extra kontrollinstans. Det kommer inte att leda till något gott. Man kan inte att freda sig från återkrav ens om man gör detta. Det kan ändå alltid hävdas att anordnaren borde anmält något. Anordnare ska inte vara en kontrollinstans, eftersom personlig assistans förutsätter förtroende mellan berättigad, assistenten och anordnare.”

Henrik Petrén
Henrik Petrén

För användarna blir det ett enormt integritetsintrång om assistansutredningen i sin helhet får extra spridning.

”Som användare måste jag kunna köpa min assistans, utan att dela med mig av hela mitt liv”, säger Kerstin Leufven. ”Utredningar görs med minutiösa detaljer över allt som händer, till exempel när man går på toaletten. Det är helt horribelt, och integritetskränkande, om jag måste dela med mig av det. Och som anordnare, vad ska jag med uppgifterna till?”

Hur mycket ska assistansanordnare kontrollera användarna?

Uppdraget att leverera assistans av god kvalitet innebär att anordnaren behöver viss kännedom om användaren. Sophia Karlsson, IfA, beskriver det så här:

”Man kommer överens om vissa delar, som rekrytering och schemaläggning. Man gör en genomförandeplan som övergripande beskriver vad man vill att anordnaren ska leverera. Detta ska inte vare en uttömmande beskrivning av assistansbehovet och livet. Saker händer och sker hela tiden i assistansberättigades liv, precis som i andras liv. Assistansen måste vara flexibel i förhållande till det.”

Därför ska inte heller Försäkringskassan göra alltför detaljerade bedömningar, menar Sophie Karlsson.

”Måste man till exempel exakt specificera fritidsaktiviteter? Och vad händer i så fall om man ändrar aktivitet? Det väsentliga måste ju vara om man har assistansbehov eller inte, och det föreligger ofta oavsett aktivitet. Så länge det handlar om aktiviteter där man har ett assistansbehov kan det inte göra någon skillnad om en aktivitet byts ut till en annan.”

Sophie Karlsson anser att Försäkringskassan har gjort fel när man beslutat specifikt om exempelvis hundpromenader. Detta borde istället ha ingått i fritidsaktiviteter.

”Ibland har personer upplevt att det varit svårt att få tillräcklig assistans, och har då argumenterat extra för vissa specifika aktiviteter. Det har lett till detaljer på en nivå som aldrig varit avsikten. Nu måste Försäkringskassan se till att styra det rätt igen”, menar Sophie Karlsson.

Vad har ansvariga politiker sagt om Försäkringskassans återkrav?

Kristdemokraternas Pia Steensland har uttalat oro över ”rapporter från seriösa assistansbolag om att Försäkringskassan regelmässigt begärt återkrav av assistansersättning, inte sällan miljonbelopp, även om assistansanordnaren inte känt till felet utan handlat i god tro”.

I en interpellation i februari 2022 hänvisade hon till en rapport från Fremia om att ”det i enskilda ärenden förekommit att Försäkringskassan i samband med begäran av återkravet uttryckligen har angett att orsaken till den felaktiga utbetalningen ligger hos Försäkringskassan. Trots detta ställs den enskilda assistansanordnaren som återbetalningsskyldig”.

Pia Steensland säger vidare att det kan bli mycket kännbart för seriösa assistansanordnare att ”Försäkringskassan när som helst kan kräva tillbaka pengar som redan har använts till beviljad personlig assistans. Det handlar om pengar som inte längre finns eftersom de redan använts till utförd assistans, inte sällan under flera år. Assistansen har dessutom beviljats av myndigheten själv. Denna myndighetsutövning riskerar att slå ut den seriösa assistansbranschen.”

Socialminister Lena Hallengren svarade att hon ”ska följa frågan utifrån de frågeställningar [Pia Steensland] lyfter”. Hallengren sa vidare att Försäkringskassans återkrav ”självklart ska hanteras på ett rättssäkert sätt”.

Vidare sa Lena Hallengren att ”det faktum att man inte gör regelbundna omprövningar riskerar att leda till att felaktigheter kan de pågå under lång tid. Å andra sidan har jag inte för avsikt att återinföra omprövningar eftersom det också skapar oro.”

Om att ändrade förhållanden kan leda till omprövad assistans sa Lena Hallengren att ”om man kan få behoven tillgodosedda på annat sätt än genom personlig assistans, till exempel i gruppbostad eller skola, ja, då har man ju inte rätt till assistans. Det är i huvudsak det som avses. Då är det ett förhållande som har ändrat förutsättningarna för personlig assistans även om inte behoven har förändrats. Man ska fortfarande ha förutsättningar att leva sitt liv som andra, men man får behoven tillgodosedda på annat sätt.”

Hur kan utvecklingen mot ökad övervakning brytas?

Kan utvecklingen mot ökad övervakning av assistansanvändare vridas tillbaka? Både anordnare och användare vill ha en återgång till intentionerna med reformen, utan detaljstyrning från Försäkringskassan eller domstolar.

Dagens återkrav beror ofta på att Försäkringskassan fattat fel beslut, inte att assistansanvändarna eller anordnarna har gjort fel, menar man. Då är det fel att straffa seriösa anordnare och användare.

Ökade krav på anmälan om ändrade förhållanden har blivit ett sätt att bunta ihop seriös assistans med kriminalitet, menar Henrik Petrén.

”Vid fusk och kriminalitet handlar det om att en person inte skulle haft assistans alls, att man har bluffat. Där måste Försäkringskassan bli bättre, det är deras ansvar att rätt person får assistans,” säger han.

Var kan man få goda råd kring anmälan om ändrade förhållanden?

Den som är medlem i IfA, Intressegruppen för assistansberättigade, kan fråga föreningen om råd om vilka ändrade förhållanden som måste anmälas till Försäkringskassan, även om det kan vara svårt att få konkreta svar.

– Vi har inte svaren på allting, och vi vet att Försäkringskassan vill pröva nya situationer för att se om det är väsentligt ändrade förhållande eller inte. Vi vet inte hur långt detta kommer att dras av Försäkringskassan, säger Sophie Karlsson.

Sophie Karlsson. Foto: Malin Näslund
Sophie Karlsson. Foto: Malin Näslund

IfA har kontakter både med socialdepartementet, Försäkringskassan och IVO för att uppmärksamma problemen med kontrollkrav, återbetalningar och tillstånd.

– Försäkringskassan vill driva på, för att man vill se var går gränsen för vad som är fel kring assistans. Därför kommer vi tyvärr att få se fler långtgående bedömningar kring vad kassan vill få prövat, säger Sophie Karlsson.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.