Glada besked på årets debatt: Höjda lönebidrag oavsett valutgång

Publicerat av
Valter Bengtsson
Dela

Många av de viktigaste förslaget i Funka-utredningen kommer att genomföras oavsett hur valet går.
Höjda lönebidrag med indexuppräkning och bättre tillgång till hjälpmedel är två förslag som fick brett stöd på debatten Vägen till arbete i Almedalen den 1 juli 2014.
”Inte illa!”, kommenterade Elisabeth Sandlund, moderator för debatten.

Debatten bjöd på flera viktiga nyheter – utöver det massiva stödet för Funka-utredningen.

De rödgröna partierna slog fast att de tänker skärpa den nya diskrimineringslagen, som riksdagen tog beslut om för bara en vecka sedan. S, V och MP lovar att ta bort undantagen i diskrimineringslagen så att den även omfattar mindre verksamheter.

Den danska modellen Flexjobb har charmat allt fler svenska politiker i båda blocken. Under debatten tog MP, FP, C och SD klar ställning för en svensk version av flexjobbsystemet. Även M och V sa att de var intresserade. Däremot var KD och S tveksamma.

Centerpartiet gladde funktionshinderrörelsen med ett nytt vallöfte om att utöka sysselsättningsgarantin så att alla som har rätt till LSS omfattas. Det var dock ett löfte som inget annat parti kommenterade.


Idel gröna lappar från panelen signalerar en enad vilja att genomföra Funka-utredningen.

Viktigaste beskedet var att samtliga partier ställde sig bakom Cristina Husmark Pehrsson Funka-utredning om stöd på arbetsmarknaden.
Regeringspartierna lovade att förslagen från utredningen kommer med i höstens budget.

De rödgröna partierna visade ännu mer entusiasm för Funka och lovade köra igång på bred front om de vinner valet.
I kombination med en skärpning av diskrimineringslagen blir satsningen på tillgängliga arbetsplatser ännu mer kraftfull.


Penilla Gunther, KD.

Elisabeth Sandlund, moderator för debatten, inledde med att beskriva den tuffa situationen för människor med funktionsnedsättningar.
– Vi har hört mycket om goda intentioner och goda exempel som visar att det kan fungera, men ändå händer väldigt lite. Har man en funktionsnedsättning så är tröskeln till arbetsmarknaden mycket hög och chansen att få ett jobb med allt vad det innebär är väldigt liten. Många längtar efter jobb. De behöver den ekonomiska tryggheten, den sociala samvaron, allt som följer med.

– Vad är det viktigaste ni vill göra? löd frågan till panelen.

Några allmänna svar var ”förändra attityder”, ”lyft fram goda exempel”, ”reformera arbetsförmedlingen” och ”informera arbetsgivare bättre om möjligheter till stöd”. Andra återkommande förslag var slopat sjuklöneansvar för småföretag och möjlighet att flytta lönebidrag till ny arbetsgivare.

Gustav Nilsson, M, lyfte fram att regeringen redan satsar på personliga biträden och SIUS-konsulenter.


Gustav Nilsson, M.

Penilla Gunther, KD, slog ett slag för sociala företag som ett sätt att skapa arbetsplatser som även välkomnar personer med funktionsnedsättningar.

Per Lodenius, C, efterlyste satsningar på utbildning – och allra mest betonade han att elever från gymnasiesärskolan måste få bättre möjligheter till vidareutbildning.

– Idag är det inte självklart att man får möjlighet att utbilda sig efter gymnasiesärskolan. Du har ”kommunarrest” om du har gått i särskolan. Det är kommunen som bestämmer om du ska få studera vidare, vad du ska studera, vad du ska göra. Jag vill göra det möjligt att läsa på högskola och yrkeshögskola. Att utbilda sig är en väg till arbetsmarknaden, sa Per Lodenius.


Per Lodenius, C.

Centern stod även för det kanske tyngsta vallöftet: att kämpa för en utökad sysselsättningsgaranti för personer ingår i personkrets 3 enligt LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Det är ett krav som varit aktuellt ända sedan LSS infördes för drygt 20 år sedan och berör en stor grupp med fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar.

– Alla ska ha rätt till sysselsättning oberoende av funktionsnedsättning eller personkrets, sa Lodenius.

Mehmet Kaplan, MP, var en av flera som ville minska sjuklöneansvaret för mindre företag. Det skulle göra det enklare att anställa och ge jobb till personer som har svag förankring på arbetsmarknaden, menade han.

Mattias Karlsson, SD, tog fasta på behovet av att förändra attityderna och var en av de debattörer som ville se en fortsättning på Arbetsförmedlingens kampanj ”Se kraften”. Han lyfte även Funka-förslaget om att rätt till lönestöd vid anställning även inom familjeföretag.

Eva Olofsson, V, hade det mest kompletta programmet för en mer rättvis arbetsmarknad, eftersom partiet tidigare i veckan släppt ett 13-punktersprogram för arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättningar.

– Vi har plockat alla bra förslag ur Funka-utredningen. Nu är det dags att gå från ord till handling och modernisera lönestöd och annat.

 

Nu kan Funka-förslagen bli verklighet

Enigheten var stor kring att genomföra det viktigaste ur Funka-utredningen, Cristina Husmark Persson utredning från 2011, Sänkta trösklar – högt i tak.

Men det blev ändå en valdebatt i frågan. Oppositionen kritiserade regeringspartierna för att ha varit onödigt långsamma och ännu inte ha presenterat några skarpa förslag.


Mehmet Kaplan, MP.

Mehmet Kaplan, MP, anklagade allianspartier för att ha motarbetat och försämrat en ny diskrimineringslag, trots välgjorda utredningar. Och nu befarar han en ny besvikelse.

– Jag hoppas att ni inte lägger fram ett förslag om arbetsmarknadsstöd som är lika fullt av hål (som diskrimineringslagen) och knappt värt det papper det är skrivet på.

Gustav Nilsson försvarade regeringen med att förklara att det tar tid att gå från utredning till lagförslag. Han sa sig vara övertygad om att Funka kommer med i höstens budget.

Dessutom slog han fast att lönebidraget kommer att höjas från dagens 16 700 till Funka-utredningens förslag om 19 800 kronor. Han utlovade också en indexering, så att lönebidraget i framtiden höjs i takt med kostnadsutvecklingen.


Kerstin Nilsson, S.

Kerstin Nilsson, S, lovade å sin sida att inte dröja med åtgärder vid en rödgrön valseger.
– När vi vinner valet ska vi inte vänta utan köra igång Funkautredningen och mycket annat, för vi anser att alla behövs på arbetsmarknaden.

Mattias Karlsson, SD, tyckte också att regeringen borde haft mer bråttom med Funka-förslagen, eftersom behovet av nya åtgärder varit känt så länge.
– Det hade varit juste mot väljarna att presentera färdiga förslag och finansiering före valet istället för efter.

 

Överens om bättre samordning kring hjälpmedel

Tillgång till hjälpmedel är ofta viktigt för att kunna sköta ett jobb, men det är många gånger svårt och krångligt att få hjälp med detta.

Riksdagspartierna är eniga om att något behöver göras. Både M och S talade om behovet av en bättre samordning. Exempelvis genom att ge Arbetsförmedlingen ett samlat ansvar, vilket Funkautredningen föreslagit.

– Det är viktigt att vi får en enhetlighet istället för att som idag ha väldiga skillnader runt om i landet. Idag delas ansvaret mellan Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och landstingen och alla säger att det är för krångligt. Det behövs också en gedigen satsning på information till arbetsgivarna, sa Kerstin Nilsson, S.

 

Allt fler partier tror på flexjobb som en del av lösningen

Intresset för ”flexjobb” enligt dansk modell är större än någonsin och delades av alla debattörer utom möjligen representanterna för KD och S.
Idén med flexjobb är att lön beräknas utefter arbetsförmågan och så fyller kommunen eller staten på med resten.

MP har redan avsatt pengar till ett pilotprojekt i partiets skuggbudget. Men Mehmet Kaplan var ändå tveksam till om det är möjligt att genomföra.
– När vi har lyft frågan med Svenskt Näringsliv har de varit helt oförstående. Om inte arbetsgivarna är med på detta, och då måste de offentliga arbetsgivarna vara föredömen, kommer det inte att funka här, tyvärr.

Per Lodenius, C, ser flexjobb som en viktig del av lösningen för en rättvis arbetsmarknad.
– I första hand handlar det om att kunna finnas kvar på arbetsmarknaden om man blir sjuk men självklart skapar det också nya möjligheter för de som inte finns på arbetsmarknaden.


Christer Nylander, FP.

Christer Nylander, FP, sa att flexjobb gör det mer naturligt att människor med funktionsnedsättning finns på arbetsmarknaden vilket gynnar alla.
– Det påverkar attityderna rejält, sa Nylander som också betonade att det gör det möjligt att värdera arbete på samma sätt oavsett funktionsnedsättning eller inte.

– Med flexjobb kan en socionom med nedsatt arbetsförmåga få samma lön som en socionom som inte har nedsatt arbetsförmåga de dagar man gör samma jobb. Det är en väldigt flexibel modell. Den tid man orkar jobba får man betalt för av arbetgivaren, den tid man inte orkar får man betalt för av staten.


Eva Olofsson, V.

Även V sneglar på flexjobb som en del av lösningen, men prioriterar Funka-förslagen.
– Vi är beredda att plocka de bra delarna från flexjobb men vi vill först sätta Funkautredningen i sjön, sa Eva Olofsson.
– Flexjobb kan vara väldigt bra för de som jobbar och råkar ut för en sjukdom. Idag får man inte alltid behålla sitt jobb utan måste ut och söka andra jobb.

Gustav Nilsson, M, gillar visserligen flexjobb men vill inte ”ta kraft från Funkautredningen”.
– Flexjobb är väldigt intressant. Ger den enskilde en trygghet, grundtanken är bra. Vi har det som en diskussionspunkt i vårt parti, sa Gustav Nilsson.

S ser också behov av mer flexibilitet, men enligt Kerstin Nilsson har man inte tagit ställning till flexjobb.

KD:s Penilla Gunther vill hellre göra om dagens system så att det blir mer anpassat för var och en arbetsförmåga.
– Det är bättre än att skapa en särskild arbetsmarknadsplan för personer med funktionsnedsättningar.

 

Vem vann debatten?

Debatten avslutades med att partierna fick välja EN åtgärd var som de ansåg vara viktigast.

De flesta satsade på höjda lönebidrag och/eller ett genomförande av Funka-utredningen.
På den linjen gick SD, V, MP, S och FP.

C valde bättre jobbmatchning med fler aktörer.

KD satsade på fler sociala företag.

Och M fick sista ordet med en efterlysning av ”fler vanliga jobb till personer med funktionsnedsättningar”.

Vilket parti vann då? Om publiken får bestämma blev det oavgjort. En omröstning med röda och gröna skyltar visade att alliansen och oppositionen hade ungefär samma stöd i publiken.

Vägen till arbete-debatten genomfördes för fjärde året i rad. Den brukar domineras av positiva tongångar – trots skrala resultat i verkligheten.

Även i år slutade debatten med stora förhoppningar. I en sista omröstning ställde Elisabeth Sandlund frågan om publiken trodde att sysselsättningsgraden skulle öka de kommande fyra åren.

Publikens svar var ett överväldigande ”ja”!

 Bilden: Överens om att genomföra de viktigaste av Funka-utredningens förslag: Mattias Karlsson, SD, Penilla Gunther, KD, Per Lodenius, C, Kerstin Nilsson, S, Mehmet Kaplan, MP, Eva Olofsson, V, Christer Nylander, FP, och Gustav Nilsson, M, ses här tillsammans med Elisabeth Sandlund, moderator. Foto: Linnea Bengtsson. 

Artikeln publicerades 2014-07-02

Publicerat av
Valter Bengtsson