Gruppbostad är bra!

Den näst största av LSS insatser är särskilt boende, gruppbostad samt servicebostad räknat i antal personer, knappt 28 000.

Största insatsen är daglig verksamhet med drygt 35 000 personer. Därefter kommer insatserna kontaktperson och personlig assistans med runt 20 000 personer i respektive insats.
När nu översyn av LSS ska göras styrs debatten tyvärr ensidigt av nuvarande och tidigare socialministrar, så att man kan uppfatta det som att LSS är liktydigt med personlig assistans samt att LSS är dyrt!

Utgifterna för personlig assistans är snart 35 miljarder och står för halva kostnaden för hela LSS, i så motto är personlig assistans dyrt jämfört med alla de andra insatserna. Det som också glöms bort är att staten står för merparten av assistansersättningen, knappt 25 miljarder. Staten står däremot inte för kostnaderna för de övriga insatserna. Dessa kostnader utjämnas istället mellan kommunerna, efter antalet invånare i respektive kommun.

Debatten som förs idag är långt ifrån vad som var tanken med ursprungliga omsorgslagen 1986 som blev LSS respektive LASS 1993. LASS var ny och är idag en del av LSS som vi kallar personlig assistans.

”Ursprungliga” LSS, med de övriga insatserna, försvann från debatten någonstans 2008, efter förra LSS-utredningen. Samtidigt uppstod föreställningen att LSS är dyrt, trots att Regeringsrätten i flera domar fastslog att resursbrist inte är skäl till avslag av en insats och att kommunens egna ekonomiska förhållanden inte kan tillmätas någon betydelse i sammanhanget, eftersom den enskilde har en lagstadgad rätt till insats. 

Debatten har inte stannat där utan budskapet har blivit att de två största insatserna, boende och daglig verksamhet, är mindre bra speciellt i jämförelse med personlig assistans. Men verkligheten är att för LSS ursprungliga personkrets är dessa insatser lika viktiga idag som 1986 eller 1993!

Om budskapet i medier och i debatter blir att gruppbostad inte är bra, blir detta ibland självuppfyllande. I de mediemörker som uppstår kan kommunerna lätt försämra genom större enheter, minskad personaltäthet med mera.

En gruppbostad ska ha en föreståndare med lämplig utbildning. Med lämplig utbildning enligt Socialstyrelsen avses en högskoleutbildning, socionom eller motsvarande. Utöver detta ska enligt samma föreskrifter finnas den personal som behövs för ett gott stöd och en god service samt en god omvårdnad. Dessa ska dessutom ha lämplig utbildning.

En gruppbostad ska inte samlokaliseras med andra verksamheter med närbesläktad inriktning.

I en gruppbostad bör i regel endast tre till fem personer bo. Ytterligare någon bör kunna accepteras men endast under förutsättning att samtliga personer som bor i gruppbostaden tillförsäkras goda levnadsvillkor.

När ovanstående fungerar är en gruppbostad enligt min mening en mycket bra insats för personer i LSS personkrets 1. Kombinerat med daglig verksamhet som ger en meningsfull syselsättning, blir dessa insatser tillsammans nog så bra som personlig assistans.

Fördelarna är utbildad personal. En närvarande välutbildad chef som kan handleda och ha koll samt vara en garant för att bra information ges till anhöriga och god man. En stor fördel är även den möjlighet till gemenskap med andra boende som erbjuds även de som annars har svårt med sociala kontakter.

Så sluta baktala gruppbostad! Det är inte insatsen som är fel utan utförandet om det inte fungerar.