GUIDE: Distans eller allians?

Vad är viktigt att tänka på för att få samarbetet runt barnet att fungera så bra som möjligt? Hur kan ett bättre bemötande skapa relationer grundade på tillit? Föräldrakraft har sammanställt frågor och svar om relationer tillsammans med Rita Ehrenfors, utbildare inom vård och omsorg.

  

 
1. Vilken utgångspunkt har specialister inom hälso- och sjukvård?

– Den medicinska grundsynen innebär att man utgår från förekomst av sjukdom eller diagnos. Problemet ska åtgärdas eller kompenseras, och patienten ska lära sig att anpassa sig till sitt tillstånd.

– Men enligt världshälsoorganisationen WHO:s klassificering av funktionstillstånd och hälsa från 2001 bör man istället utgå från ett hälsofrämjande synsätt. Det innebär att diagnos tillsammans med omgivningsfaktorer och personliga faktorer påverkar en människas funktionstillstånd.

– Funktionstillståndet är en sammanvägning av kroppens funktioner och strukturer, de uppgifter och handlingar vi utför och hur engagerade vi är i dem. Det medicinska synsättet lever i viss mån kvar även om allt fler verksamheter idag har anammat ett hälsofrämjande förhållningssätt.

 

2. Finns det förutfattade meningar som skapar problem?

– Ja. Barn som föds med eller förvärvar en hjärnskada behöver mycket insatser från hälso- och sjukvård under hela sitt liv. Trots det avtar stödet när barnet blir äldre.

– Dessutom finns förutfattade meningar om att föräldrarna ska klara av mycket av den dagliga behandlingen i hemmet, samtidigt som de heller inte ska lägga sig i ”för mycket”.

– Inom den medicinska grundsynen vet specialisten vad som är bäst, och familjen ska inte ifrågasätta barnets behandling. Men i takt med internets frammarsch har maktförhållandet ändrats och föräldrar är mer pålästa och mindre rädda för auktoriteter än tidigare.

 

3. Finns det organisatoriska strukturer som försvårar?

– Ja. Idag är alla professionella runt barnet specialister och ansvariga för sin del. Men ingen i dessa stuprörsorganisationer ser barnet i hela sin kontext. Det finns också gränser i form av lagar och ekonomiska ersättningsmodeller mellan olika vårdgivare som förhindrar samarbete.

– Vårt ersättningssystem inom hela hälso- och sjukvården handlar fortfarande oftast om hur många besök man har, inte effekten av en insats eller hur nöjd barnet och familjen är.

– Det handlar också om att du som specialist förväntas använda så lite pengar och resurser som möjligt här och nu, istället för att satsa ordentligt på något som håller långsiktigt. Vi går i invanda hjulspår, den kortaste vägen, det är naturligt.

 

4. Hur skapar jag, som professionell, en bra relation?

– Försök att se mer än din lilla pusselbit, du är en del i ett stort nätverk av olika insatser. Sätt dig in i barnets och familjens situation och att behovet av insatser är livslångt.

– Det leder automatiskt till ett bättre bemötande. Utgå ifrån att alla gör det bästa de förmår, både barnet, föräldrarna och övriga specialister. Som specialist bör du också ha som utgångspunkt att familjen har små marginaler i sitt liv.

– Om det är din hypotes i mötet blir du också mer lyhörd och ödmjuk. Som professionell är det också viktigt att du erbjuder en personlig relation. Mötet måste vara personligt för att kunna vara terapeutiskt. Det kostar mer energi att upprätthålla distans.

– En gemensam ”allians” leder till fler perspektiv, bättre beslutsunderlag och klokare beslut.

 

5. Varför är det så svårt?

– Det kan handla om att du som specialist tänker att det inte går att vara personlig och samtidigt behålla ett neutralt förhållningssätt, att du har en maktposition och ska fatta beslut, och därför måste hålla distans.

– Kanske är du rädd för att komma för nära familjen? Men man kan ha en personlig relation utan att bli privat. När du som professionell inte kan svara upp mot de behov en familj har, och känner osäkerhet kring hur du ska kunna hjälpa, är den första naturliga reaktionen att hålla distans.

– Men när du gör så, blir familjen ofta ännu mer ”påstridig”. Och då vill du kanske inte svara när föräldern ringer, för du anar att hon eller han är arg. Distansen skapar en ond cirkel.

 

6. Hur kan jag som specialist gå tillväga?

– Ibland är det bra att skapa tillfälliga arbetsgrupper från flera olika delar av vård och omsorg för att lösa ett specifikt problem. Det är också viktigt att familjen erbjuds en SIP, en samordnad individuell plan.

– Familjen ska vara en helvärdig medlem med ett unikt perspektiv och specifika erfarenheter. De deltar med lika mycket ”säj”. Din roll som specialist är att sätta saker i ett perspektiv, med kunskap och fakta, familjens erfarenheter är lika mycket värda som dina. Våga titta familjen i ögonen.

– Vi är här på lika villkor. Då får vi ett bättre underlag som leder till ett bättre beslut. Då behöver inte heller familjen ”slåss och skrika” för att de känner att ingen lyssnar. Du skapar en allians uppbyggd på tillit.

 

7. Vad är hemligheten bakom bra bemötande?

– Man måste vara nyfiken på mötet med varje enskild människa, vilja veta vem hon eller han är och förutsätta att personen vill detsamma. När man träffar familjen är det oerhört viktigt att prata direkt till barnet, oavsett hur omfattande kommunikationssvårigheterna är.

– Jag försöker alltid ta reda på hur barnet kommunicerar, och använder alltid namnet för att inkludera henne eller honom i samtalet, oavsett om någon annan svarar när en fråga ställs.

– Det är oerhört viktigt att inkludera barnet i varje situation och inte prata över huvudet på henne eller honom, att kunna vänta in och låta barnet medverka på sina villkor. Man måste också stå ut med alla de känslor som barnet och familjen bär. Bemötande handlar inte om vilka ord man använder. Det handlar om tillit och förhållningssätt.

 

8. Vilka fallgropar finns?

– Ibland är vi så rädda för att såra så att vi undviker att prata om vissa saker. Vi projicerar vår egen rädsla att prata om sådant som är svårt på familjen. Men jag har aldrig träffat några föräldrar som inte vet hur skadat deras barn är, däremot har jag träffat föräldrar med drömmar, längtan och sorg.

– Du får inte ta bort drömmar genom att säga ”ert barn kommer aldrig att nå dit eller dit”. Det är inte din uppgift. Drömmar är drivkraften i livet. Kanske tänker du att du som specialist också borde kunna ”allt”.

– Våga säga ”Jag vet inte, men jag ska försöka kolla upp det”, eller ”Den här pusselbiten kan jag hjälpa er med” och hänvisa de övriga frågorna vidare.

 

9. Vad kan vara bra att känna till?

– En familj kan ha 80 olika kontakter som alla byts ut med jämna mellanrum. För dem kan det kännas som att börja om på nytt även om ersättaren tar vid där den förra slutade. Det går åt kraft och energi för att skapa en ny relation, som man hellre skulle använda till något annat.

– Många familjer känner stor vanmakt vid dessa tillfällen, de påminns om att de trots allt alltid står ensamma. Du som specialist kan alltid välja att säga upp dig, sluta ditt jobb, men som förälder är man alltid kvar.

– Som specialist är du också i en maktposition eftersom det är ett yrke. Du fattar beslut som påverkar familjens liv. Kontinuitet är därför jätteviktigt. Om du inleder en kontakt bör du vara öppen med dina avsikter – låt inte familjen investera för mycket i en relation som du vet kommer att bli kortvarig.

 

10. Men om familjen INTE VILL samarbeta?

– Kanske går deras tankar och energi till något som är mer akut. Det kan vara svårt att prata om praktiska saker om barnet ligger på intensiven, eller om familjen går igenom någon annan känslomässigt svår period.

– Utgå ifrån att föräldrarnas att-göra-lista förmodligen är ganska lång. En bra fråga att ställa är ”Vad behöver ni nu?” istället för att säga ”Det här behöver ni”.

– Lita på att familjen vet vad som är viktigast just nu, men var inte rädd för att komma med förslag utifrån dina erfarenheter som specialist. Om deras ilska går ut över dig har den oftast med något helt annat att göra.

 

11. Hur ska vi tänka som föräldrar?

– Som förälder kan det vara bra att fundera på hur man vill att relationerna ska se ut. I början lägger man mycket tid på att lära känna alla de som är runt omkring barnet, och berättar allt för alla, men när man bytt specialister ett antal gånger finns inte energin kvar för detta, då blir man mer rakt på sak och tydligare med vad man behöver.

– Det kan trots allt komma något gott ur det. Fundera på vilka specialister som är viktiga i vilket sammanhang. Våga vara tydliga och säg hur ni vill ha det. Tänk också på att de professionella trots allt bara är människor. Utgå ifrån att de gör så gott de kan.

 

12. Några ord på vägen?

– Din uppgift som specialist är att guida och coacha, och det är viktigt att du ser att barnets och familjens erfarenhet är lika viktig som din. Det handlar inte om att de till exempel bara vill ha nya hjälpmedel bara för att de tröttnat på de gamla, det handlar om att de vill vara med och bestämma över sitt eget liv.

– I forskning har man sett att dödsjuka som själva får portionera ut sitt morfin använder mindre läkemedel. Att skapa goda relationer tar tid och kräver att man försöker sätta sig in i den andras situation. Stanna upp och byt stol för en stund. Det handlar om empati. Det skulle lika gärna kunnat vara du.

 

 

MERA FAKTA

Fem steg mot bättre bemötande

1. Skapa förutsättningar, utrymme och tid, för relation

2. Var personlig men inte privat

3. Känn dig inte hotad av pålästa föräldrar, var ärlig och nyfiken

4. Utgå från att föräldrarna har små marginaler i sitt liv, det gör dig mer ödmjuk och lyhörd

5. Byt perspektiv

 

 

Klassifikation för bättre bemötande

ICF är en internationell klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa som syftar till att ge en vetenskaplig grund för att förstå och studera hälsa och hälsorelaterade tillstånd.

Klassifikationen har tagits fram för att förbättra kommunikation mellan hälso- och sjukvårdspersonal, personal inom socialtjänst, forskare, politiker och allmänhet inklusive människor med funktionshinder.

Läs mer och ladda ned på: www.socialstyrelsen.se/klassificeringochkoder/koderfunktionstillstandicf

 

BOKTIPS

Bemötandets etik, Erik Blennberger
Studentlitteratur 2013