GUIDE: Från guldkant till kundmakt
14 lagar och regler som ger dig makt över assistansersättningen
I januari drog en ny fuskdebatt igång. Assistansbolag mutar brukare och anhöriga, påstods det i vissa medier. Vad är sanningen? Används ersättningen felaktigt? Hur vet du som assistansberättigad eller anhörig vad du kan ta emot och vad du INTE kan ta emot? Anna Barsk Holmbom guidar dig.
Ekonomi inom assistansersättning nämns oftast i media när det diskuteras huruvida en privat assistansanordnare ska få gå med vinst eller inte och i så fall hur mycket. Men ämnet rymmer så mycket mer än det.
Det handlar om att den assistansberättigades assistenter ska få tillräckligt hög lön för att vilja/kunna stanna kvar på sin tjänst, att det finns utrymme för utbildning och att den assistansberättigades merkostnader för personlig assistans kan täckas av ersättningen. Assistansersättningens ekonomi är med andra ord viktig för alla som är inblandade i assistansen
När lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, och lagen om assistansersättning, LASS, infördes utbetalades assistansersättningen mot den faktiska kostnad den enskilde beräknades ha för sin assistans upp till ett maxbelopp.
Den faktiska kostnaden kunde redovisas till Försäkringskassan i en budget som antingen avsåg den assistansberättigades egna faktiska kostnader eller som en genomsnittlig kostnad för samtliga assistansberättigade i en verksamhet. Ersättningen betalades ut upp till ett högsta tak som 1994 var 176 kronor per timme. Av denna summa fick max 30 kronor användas till administration, assistansomkostnader, utbildning etc. Resten skulle användas till lönekostnader.
Pengar som inte gick åt till assistansen skulle återbetalas till Försäkringskassan men kontrollen av att de pengar som använts faktiskt hade använts till just det som avsågs saknades.
Det högsta möjliga beloppet höjdes sedan till 180 kronor 1995, ingen höjning alls 1996 och sedan till 183 kronor 1997.
Schablonen införs
Den här konstruktionen ansågs vara krånglig och dessutom kostnadsdrivande. Riksdagen beslutade därför att assistansersättningen skulle betalas ut med en schablon, lika för alla, från den 1 september 1997.
Bara de som har särskilda skäl skulle kunna få mer än schablonen. Det kallas ”förhöjd ersättning” och kan utges med upp till 12 procent ytterligare per timme. Alla som har förhöjd ersättning måste redovisa precis hur pengarna använts och återbetala det som inte gått åt enligt den budget som lämnats in.
Schablonersättningen det första året fastställdes till 164 kronor per timme vilket innebar att de verksamheter som använt sig av möjligheten att ta ut en avgift beräknad på den genomsnittliga kostnaden i verksamheten i värsta fall fick intäkterna sänkta med 19 kronor per assistanstimme. För några verksamheter innebar det att de fick säga upp alla assistenter och erbjuda återanställning med lägre lön.
Fram till 2008 var schablonersättningen den assistansberättigades pengar. I princip kunde den betalas direkt från Försäkringskassan till den enskildes konto. Sen kunde den som var anordnare fakturera den assistansberättigade för de kostnader anordnaren hade för att vara arbetsgivare. Överskottet var då den assistansberättigades pengar som kunde användas till precis vad som helst. Det var inte något juridiskt fel även om den assistansberättigade valde att använda överskottet till sina privata omkostnader. Redan tidigt uppmärksammades politikerna på de problem det här skulle kunna medföra. Men schablonersättningen blev kvar.
”Guldkanten”
Inte förrän i början av 2000-talet började problemen med schablonersättningen uppmärksammas på allvar.
2003 och 2004 marknadsförde sig ett stort assistansföretag på det här sättet:
”Med rätt assistans räcker din ersättning till mycket mer och du får till och med pengar över. Vi kallar överskottet för trivselpengar. Pengar som förgyller vardagen lite och som du kan använda till fritidsaktiviteter eller andra saker som du tycker är roligt.”
Citatet ovan är hämtat från Riksrevisionens rapport RiR 2004:7. Begreppen ”trivselpeng” och ”guldkant på tillvaron” väckte ont blod och snart började media uppmärksamma det överskott som fanns i vissa verksamheter.
Radioprogrammet Kaliber tittade 2004 på vinsten i ett antal större företag och satte den i relation till omsättningen för att beskriva verksamheternas lönsamhet. Företaget i topp vid den tiden låg på 24 procent men det fanns flera företag som låg runt 20 procent. Ett av de största bolagen gjorde visserligen ingen aktieutdelning men gav tio miljoner i koncernbidrag till sitt moderbolag.
2004 påbörjade också Assistanskommittén sitt arbete. Det var en parlamentarisk utredning som skulle se över assistansreformen 10 år efter dess införande. Att komma tillrätta med att assistansersättningen användes till andra kostnader än assistans blev en högt prioriterad uppgift.
Redan 2005 kom ett delbetänkande från kommittén. Det innehöll bland annat förslag på en lagändring som skulle innebära förbud mot att använda ersättningen till annat än kostnader för just assistans och att minst 85 procent av assistansersättningen skulle användas till lönekostnader för personliga assistenter eller betalas tillbaka. Det förslaget fick hård kritik av många företag och företagsnära organisationer som menade att det skulle innebära att staten lade sig i lönebildningen. Även lagtekniska frågor fanns bidrog till att förslaget stoppades.
Assistanskommittén tog nya tag och la fram ett förslag om att i alla fall stoppa utbetalning av pengar utan kvitto till den assistansberättigade. Den här gången lyckades man föra förslaget fram till beslut och från den 1 juli 2008 gäller att den assistansberättigade måste köpa assistans för hela sin ersättning eller betala tillbaka överskottet. I och med köpet blir assistansersättningen assistansanordnarens pengar och en del i dennes bokföring.
Den nya ordningen stoppade utbetalning av pengar till den assistansberättigade utan inlämnande av kvitto på motsvarande summa. Den omöjliggjorde även vissa saker som kanske inte var lika genomtänkta. Den assistansberättigade kan till exempel inte spara pengar från år till år och inte ta med sig ett överskott i en verksamhet till en annan verksamhet.
Anordnarens makt över pengarna blev helt enkelt mycket större.
Kundmakten
Och den assistansberättigades makt, var tog den vägen?
Jo, den har omvandlats till en renodlad kundmakt. Som assistansberättigad har jag fortfarande den starkaste makten eftersom jag hela tiden har möjlighet att byta anordnare om jag inte är nöjd med min nuvarande.
Denna kundmakt har dock begränsningar. Att ha en anordnare som bryter lagen för att tillgodose uppdragsgivarnas önskemål är inte något att rekommendera. Särskilt inte om lagbrottet skulle innebära att den assistansberättigade gynnas privatekonomiskt. Om så skulle ske finns nämligen en möjlighet att Försäkringskassan kan kräva pengarna tillbaka från den assistansberättigade och i värsta fall skulle man kunna bli åtalad för brott mot bidragsbrottslagen.
Syftet med lagändringen var att den assistansberättigade istället för ekonomisk vinning skulle börja efterfråga högre kvalitet på assistansen och att anordnarna skulle börja konkurrera på det området, istället för med hur mycket omkostnadsmedel den enskilde kunde få i sin plånbok varje månad.
Idag, nästan sju år efter lagändringen, dyker det upp nya rubriker i media som tyder på att allt inte har gått som det var tänkt. Assistansbolag mutar brukare och anhöriga, hävdade till exempel SR:s Dagens eko i januari i år. En veckas granskning av påstådda oegentligheter ledde till högljudda försvar av reformen från brukar- och funktionshinderrörelsen.
14 lagar och regler att ha koll på
Vad är då sanningen? Används ersättningen felaktigt i verksamheterna? Hur vet du som assistansberättigad eller anhörig vad du kan ta emot och vad du inte kan ta emot?
Nedan finner du en kort sammanfattning av några lagar och regler som kan vara bra att känna till.
Om du känner dig osäker på något kan du alltid kontakta till exempel Intressegruppen för Assistansberättigade, IfA som ger kostnadsfri rådgivning till medlemmar.
1.
Den assistansberättigade måste betala hela ersättningen i avgift till sin anordnare. (Socialförsäkringsbalken, SFB, 51 kap, 4 §)
2.
Om det blir pengar över, t ex för att anordnaren tar lägre betalt än schablonen, ska dessa pengar betalas tillbaka till Försäkringskassan (SFB 51 kap, 20 §). Om anordnaren tar hela ersättningen i avgift blir det per definition inga pengar över. De pengar som inte används till kostnader för löner, administration, omkostnader med mera redovisas som vinst i verksamheten.
3.
Det är inte möjligt att föra över pengar som du har sparat hos en anordnare till en annan anordnare, eftersom det är anordnarens och inte dina pengar.
4.
Det är ett bokföringstekniskt inte möjligt att spara pengar från ett år till ett annat. Däremot finns det ingenting som hindrar att anordnaren tillsammans med dig tar fram en budget som går plus ena året och minus andra året. Naturligtvis kan inte alla uppdragsgivare i en verksamhet gå minus. Därför är budgeten ett mycket viktigt verktyg för både dig och anordnaren.
5.
Om Skatteverket granskar en anordnare och ser att det har skett utbetalningar av medel eller om det har köpts in varor eller tjänster som inte anses vara en kostnad för personlig assistans så kan de meddela Försäkringskassan som i sin tur kan kontrollera om den assistansberättigade skrivit under på räkningen att hela ersättningen har använts till kostnader för personlig assistans. Om så är fallet kan Försäkringskassan kräva tillbaka pengarna. Om det rör sig om större summor kan det bli fråga om ett brott mot bidragsbrottslagen (Bidragsbrottslagen 1- 6 §§).
6.
En person som är eller blir anställd eller uppdragstagare av en verksamhet och som påverkar den assistansberättigades val av anordnare kan fällas för mutbrott om personen tar emot gåvor eller liknande för detta. (Brottsbalken, BrB, 10 kap, 5 §)
7.
Det är (normalt) inte brottsligt om anordnaren till exempel köper en dator som krävs för att assistenterna och/eller den assistansberättigade ska kunna ha kontakt med sin anordnare.
8.
Det är (normalt) inte heller något brott att ta emot ersättning för sina assistansomkostnader mot kvittoredovisning, inklusive resekostnader för assistenter.
9.
Skatteverket skiljer på ersättningar som betalas ut till assistenter som lever i hushållsgemenskap med den assistansberättigade och till dem som inte gör det. En resa betraktas till exempel ofta som en privat resa om assistenten som följer med lever i hushållsgemenskap. Det finns vissa undantag som anordnaren bör kunna informera dig om. Om anordnaren betalar en sådan resa men inte förmånsbeskattar assistenten kan Skatteverket besluta om kvarskatt för den anställde.
10.
Assistenten ska alltid förmånsbeskattas för eventuell fri kost i tjänsten. Det finns vissa undantag, t ex om den assistansberättigade behöver pedagogisk måltid. Anordnaren bör kunna informera dig om detta.
11.
Anordnaren kan erbjuda viss friskvård utan att det behöver förmånsbeskattas. Det finns information om det på Skatteverkets hemsida. Observera att friskvård inte är någon rättighet för de anställda. Varje anordnare beslutar själv om reglerna kring detta.
12.
Om det behövs, särskilt vid jour, kan anordnaren hyra ett rum till assistenten av brukaren eller den person som äger den bostad där assistansen ges. Den som tar emot hyran ansvarar själv för att ta upp inkomsten på sin deklaration och att meddela myndigheten om det är så att man också uppbär någon form av hyresbidrag.
13.
För den som får schablonersättningen finns inga regler som säger att en viss procentsats ska användas till löner, omkostnader eller administration. Det är bara när den assistansberättigade söker förhöjd ersättning som Försäkringskassan tittar på det.
14.
För den som är egen arbetsgivare gäller att kostnaderna för assistans ska återredovisas vid avräkningsperiodens slut och ett eventuellt överskott ska återbetalas till Försäkringskassan. Den som är egen arbetsgivare behöver inte hålla sig till några procentsatser utan det enda Försäkringskassan granskar är att kostnaderna gäller assistans och ingenting annat.
Anna Barsk Holmbom
Bakgrund: Har arbetat med assistansfrågor sedan 1989. Sedan ett par år tillbaka driver hon företaget ABH Utbildning och Rådgivning.
Läs mer om och följ Annas arbete:
www.abhutbildning.se
www.facebook.com/AbhUtbildning
www.regelbevakning.se
