GUIDE: Så hjälper du syskon i sorg
Hur är det att förlora en syster eller bror? Hur kan föräldrar och omgivning stötta syskon när det händer?
Åsa Nilsson, kurator på Habiliteringscenter Norrtull i Stockholm, svarar på Föräldrakrafts frågor.
1.
Hur sörjer barn?
Barn sörjer inte på samma sätt som vuxna, de måste vila från sorgen ibland och få lov att göra vanliga saker.
De är ”av och på”. Barn är kloka och reglerar det själva. Det är bra att fortsätta göra vanliga saker. Vi måste bara låta dem känna att det är tillåtet. Skratt läker också sorg.
2.
Vilka reaktioner är vanliga?
Det är inte alltid man har tillgång till sina tårar. Andra reaktioner kan vara att man drar sig undan, att man blir väldigt praktisk, att man blir arg eller får svårt att koncentrera sig.
Det är viktigt att komma ihåg att det är det barnets sätt att visa att man är ledsen. Det finns inget rätt eller fel, alla sörjer på olika sätt.
3.
Vad ska man vara uppmärksam på?
Man ska vara uppmärksam på destruktiva beteenden, eller beteenden som bryter mot hur syskonet var innan. Om man byter kompisgäng, inte vill någonting, skolkar, sover dåligt. Då måste man fånga upp det och söka hjälp.
4.
Är det ok att inte gråta?
Absolut. Det kan finnas en mängd motstridiga känslor, både lättnad och ilska. Man kan ha varit arg på sitt syskon som tagit så mycket tid från föräldrarna, och det kan bli svårt att sortera dessa känslor och ovant att helt plötsligt få så mycket fokus.
5.
Hur snart ska syskon gå till förskola eller skola igen?
Vill syskonet gå till förskola eller skola så ska hon eller han få göra det. Att komma tillbaka till rutiner är ofta helande och läkande för alla i familjen. Syskon är bra på att hjälpa föräldrar med det.
Men det är bra att informera förskola eller skola och be lärarna berätta för klasskamrater och föräldrar innan man kommer, och att följa med dem dit om de vill.
6.
Hur länge kan syskon behöva stöd?
Det är viktigt att förskola och skola förstår att sorgen inte går över på kort tid, att den finns kvar, och att barnet kan behöva extra stöd en längre period. Den kan också komma tillbaka åratal efteråt.
Det är också viktigt att personalen förstår att reaktionerna kan variera; att ilska, trots eller annat beteende kan vara ett tecken på sorg.
7.
Vad ska jag som kompis tänka på?
Du som kompis är jätteviktig. Hör av dig och berätta att du vet vad som hänt. Det är lättare att svara ”ja” än att själv behöva ta kontakt och berätta. Be dina föräldrar hjälpa dig att ta kontakt om det känns jobbigt.
Tänk på hur du själv skulle vilja att andra gjorde mot dig. Du behöver inte säga så mycket, det räcker att finnas där och göra vanliga saker.
8.
Vad ska vi vuxna tänka på?
Den vuxna omgivningen tänker inte alltid på att fråga syskonen hur det är. Istället frågar de kanske föräldrarna hur syskonen har det. Men det är jätteviktigt att syskon får berätta själva, att de blir sedda.
Säg inte heller ”Jag förstår”. Du kan aldrig riktigt förstå. Säg ”Jag är här om du vill”. Visa att det inte är farligt att visa känslor, att du står ut att se mig hur jag än mår.
9.
Är det svårare att möta barn i sorg?
Ja. Det är lätt att som vuxen generalisera över barn och tänka
”Så här är det nog”. Men försök att se individen istället. Inte ens syskon i samma familj hanterar situationen lika.
Det är också viktigt att försöka vara väldigt konkret och använda ord som barn förstår, till exempel inte använda uttrycket ”gå bort” utan att tala om att syskonet är död.
10.
Om syskonet är litet?
Om det är svårt att veta hur mycket barnet förstår, var det befinner sig, så följ barnet. Om barnet leker, lek med barnet, istället för att försöka plocka upp det på större barns nivå. Ni kan också rita, läsa sagor eller se film tillsammans. Det kommer komma, bara du orkar stanna kvar i situationen.
11.
Är det någon skillnad om det är väntat?
Det behöver inte vara någon skillnad mot att förlora ett friskt syskon i en olycka. Smärtan är lika stor även om man levt länge i ovisshet om hur länge ens syster eller bror ska leva. Det går inte att förbereda sig på hur det ska vara när hon eller han dör. Att förlora en syster eller bror är bland det svåraste som kan hända i livet.
12.
Kan man förbereda syskon?
Ja och nej. Det är svårt att förbereda sig på att någon ska dö. Men man ska ändå prata om det. Barn är experter på att läsa av sina föräldrar, även små barn förstår att mamma och pappa är oroliga.
Vi måste visa att det är tillåtet att prata om det. Det är bättre att få veta hur det är, ovissheten kan leda till skrämmande fantasier som kanske inte är rimliga och värre än verkligheten.
13.
Hur ska vi säga?
Försök prata under lugna former och ge varsam information. Det är en slingrig väg. Säg att systern eller brodern kanske inte blir så gammal, eftersom hon eller han är allvarligt sjuk ofta.
Men också att ni inte vet när det kommer hända, och att ingen vet när hon eller han ska dö. Man kan också fråga hur syskonet vill göra om och när man ska säga hej då till sin syster eller bror. Vad är viktigt att få ha sagt eller gjort? En upplevelse tillsammans eller ord?
14.
Om det känns för svårt?
Försök ta hjälp av böcker eller film som en ingång, för att närma er att tala om döden, till exempel boken ”Adjö, herr Muffin” eller filmen ”Bröderna Lejonhjärta”. Om ni som föräldrar inte orkar eller tycker att det är svårt så ta hjälp av oss på habiliteringen.
Död och sorg kommer också ofta upp i de syskongrupper vi har, då även många syskon kan vara rädda för att ta upp frågan med sina föräldrar.
15.
Ska syskonen vara med när det händer?
Det beror på. Men kanske inte vara där vid själva dödsögonblicket, om det är jättedramatiskt. Att en förälder bryter ihop kan också skrämma, som förälder måste man orka vara i situationen själv för syskonens skull.
Men det finns ingen manual, varje situation är unik. Men det är viktigt att få ta farväl efteråt, och att få veta vad som hände, då blir det lättare att förhålla sig.
16.
Hur kan man prata efteråt?
Det kan vara bra för både syskon och föräldrar att ”flytta ut sina tankar”, verbalt eller i text. Jag brukar lämna en blank bok till familjerna, och om det är svårt att prata kan man skriva eller rita i den.
Även om syskonet är litet kan hon eller han rita sina känslor, till exempel rött eller svart för att förmedla ilska, om det är det som är ”argfärgen”. Boken kan vara en hjälp längre fram i livet, där man kan se hur man tänkte och kände och att sorgen förändrats över tid.
17.
Vilken hjälp får man från habiliteringen?
När barnet dör brukar vi ha ett avslutande samtal med familjen. Men det kan vara skönt att komma hit senare också eftersom det är här man har en del av barnets historia, att slippa börja från början.
Vi försöker i möjligaste mån hjälpa till. Vi kan också hjälpa till att slussa vidare om det är så att man behöver det.