Halliwicksimning: Mycket mer än bara simning

Publicerat av
Tomas Tirén
Dela

Med Halliwickmetoden kan nästan alla lära sig att simma. Vi har besökt Jakobsbergs simhall och ett träningspass med Doppingen och Viggen för att se hur det går till.

När jag kommer in i Jakobsbergs simhall ekar redan sången ”Vi går över daggstänkta berg” mellan bassängerna. I en av de mindre dansar ett tjugotal personer runt i vattnet, hand i hand, medan de sjunger, instruerade av gruppledaren Tina Ljunggren, som också är ordförande i den arrangerande klubben Doppingen/Viggen.

I bassängen samsas personer med väldigt olika handikapp, och alla har med sig en medhjälpare som ska hjälpa dem att bli tryggare i vattnet. När sången tar slut sprids gruppen ut och för en stund får deltagarna träna på vad de vill.

Annons

En del får hjälp att våga flyta medan andra tar riktiga simtag. Men så visar en av ungdomarna att hon vill sjunga små grodorna, och Tina samlar ihop alla igen.

– Det gäller att hitta sin flytförmåga i vattnet, och det gör man genom olika lekar. Man står, sitter, ligger och snurrar. Och till slut hittar de flesta sin flytförmåga. Men det är inget som sker på en kvart, utan det kan ta lite tid, säger Tina Ljunggren, när hon klivit upp ur bassängen.

Med Halliwickmetoden använder man inga hjälpmedel, som till exempel simkuddar eller flytplattor. Istället har alla deltagare med sig en person som de litar på i vattnet, oftast en förälder eller assistent.

Annons

– Träningen bedrivs alltid i lekform och ofta under sång. Man strävar efter att simmaren ska kunna komma i och ur bassängen, förflytta sig på egen hand och så småningom behärska alla situationer som kan uppstå i vattnet.

Förflyttningen i vattnet behöver inte ske genom något traditionellt simsätt, som till exempel bröstsim eller crawl, utan kan vara helt individuellt utvecklad efter deltagarens egna förutsättningar.

– Man hittar helt enkelt sitt eget sätt att simma på. Det kan vara hundsim och alla möjliga olika varianter. De som blir lite duktigare hittar oftast fram till bröstsim, men det är inget vi lär ut. Vi arbetar mer med trygghet och att våga flyta än tekniska detaljer.

Annons

Tina Ljunggren har varit aktiv i föreningen i 18 år, både som gruppledare och styrelsemedlem. Hon började engagera sig i samband med att hennes egna dotter Malin skulle lär sig att simma.

– Malin började här som fyraåring. Nu är hon 22 år och fortfarande med. Hon har ett syndrom som heter Rubinstein-Taybis syndrom, och simningen är i princip den enda fysiska aktivitet, förutom ridning, som hon kunnat vara med på. Hon kan inte springa, så det här är jättebra träning för hjärta och lungor.

Eftersom Tina leder gruppen så simmar Malin idag med sin pappa Johan. Hon har utvecklat en egen simstil, där det nästan ser ut som att hon står upp i vattnet, och hon glider sakta men säkert fram i vattnet. Det ser väldigt avslappnat ut, även när hon går över till att simma i den stora, djupa bassängen.

Annons

– Medhjälparen sprider trygghet och är den som ska hjälpa deltagaren att våga släppa taget och bli självständig i vattnet, säger Tina Ljunggren.

Hon berättar att man tränar i olika grupper, beroende på hur pass trygg man är i vattnet. En del stannar i den grupp de börjat i, andra går vidare till mer avancerade grupper, och vissa har till och med blivit så duktiga att de simmat i Paralympics.

– Men grupperna är oftast lite blandade. Många har med sig sina syskon, och alla har inte någon funktionsnedsättning. I samhället blir man ofta indelad i olika fack. Men i den här föreningen är alla väldigt olika varandra. Någon är döv, en annan autistisk eller multihandikappad och det är roligt att försöka få dem att bli en samspelt grupp.

Annons

För vissa tar det många års träning innan de lär sig att flyta och simma, men de flesta lär sig så småningom att ta sig fram i vattnet på helt egen hand.

– En del är väldigt beroende av hjälpmedel uppe på land, så för dem är det häftigt att kunna flyta runt i vattnet helt utan något sånt. Det är verkligen en frihetskänsla, och som gruppledare har jag genom åren sett många ögon som tindrar av glädje.

I en bassäng längst in i simhallen hittar jag en liten grupp, som för dagen tränar på egen hand eftersom den vanliga instruktören är sjuk.

Annons

Här kan alla barnen simma och det går riktigt fort när de tar sig fram i vattnet. En av deltagarna är nioårige Sebastian Jansson, som är där tillsammans med sin lillasyster Felicia, 6 år, och pappan Henrik Jansson.

– Vi brukar köra alla tillsammans. Det är det som är så bra med Halliwick, det är öppet för alla, så även syskon kan vara med oavsett om de har något funktionsnedsättning eller inte. Det är blandat och det tycker vi är jättebra, säger Henrik Jansson, efter träningens slut.


Malin har utvecklat en helt egen simstil.

Annons

Sebastian började träna med Halliwick-metoden för tre år sedan, efter ett tips på habiliteringen, där han också gick på simskola.

– Vi kände att vi inte riktigt kom framåt där, och det blev aldrig riktig simning för Sebbe. Men när vi började här så gick det jättefort.

Precis som alla andra fick Sebastian börja med trygghetsövningarna, och det gav snabbt resultat.

Annons


Med Halliwickmetoden sker simträningen i lekform, ofta med inslag av sång och dans.

– Allt bygger på att man först lär sig flyta. Kan man det så kan man oftast ta sig framåt på ett eller annat sätt, oavsett vad man har för förutsättningar. Sebbe lärde sig flyta väldigt fort, och sen började vi köra lite bensparkar. Så det kom successivt.

Idag simmar Sebastian bröstsim, crawl och ryggsim. Och verkar trivas hur bra som helst i vattnet.

Annons

– Han har en hemiplegi, en spastisk förlamning, på sin vänstra sida. Det gör att han har det lite svårare i simsätten där man ska ha symmetri och använda båda kroppshalvorna på samma sätt. Men han kämpar på jättebra, säger Henrik Jansson.

Sebastian berättar att han även håller på med friidrott, och att han tycker båda sporterna är lika roliga. Och han skulle gärna vilja att det kom fler barn i hans ålder.

Den sociala biten är något som Tina Ljunggren vill lyfta fram extra mycket.

Annons

– Vi skulle nästan kunna hålla på med vad som helst. Och vi gör mycket annat än bara simmar. Vi åker skidor en gång om året, går och dansar tillsammans i Fryshuset och nu i helgen ska vi åka med den nya Viking Line-färjan till Åbo. Det är verkligen en gruppkänsla, säger Tina Ljunggren.

För Sebastian har träningen även haft positiva effekter på den allmänna hälsan.

– På habiliteringen mäter de spasticitet och hur rörlig han är. Och under det senaste året har vi sett att han faktiskt har ökat sin rörlighet, vilket är ganska ovanligt. Vi tror att det beror på simningen. Han simmar mycket bröstsim och då blir det ett motstånd under vattnet som gör att han lättare får kontroll, även över den andra armen. Det är ett bra, mjukt och skonsamt sätt att träna, säger Henrik Jansson.

Annons
Annons

Artikeln publicerades 2013-05-24

Publicerat av
Tomas Tirén