Han ger alla en chans att diskutera de stora frågorna

Kyrkan diskuterar alltför sällan de stora livsfrågorna med personer som har funktionsnedsättningar, menar prästen Jonas Persson i Högalids försmling i Stockholm.
Han tog därför initiativ till en unik föreläsningsdag om mänskliga rättigheter.
200 personer, varav många med intellektuella funktionsnedsättningar, deltog i denna heldag om många av de stora livsfrågorna.

Hur kom du på idén att anordna denna utbildningsdag?
– Jag var frustrerad över att personer med funktionsnedsättningar, särskilt intellektuella, inte räknas i samtalen om existentiella och andliga frågor. Sedan flera år har vi i Högalids församling arbetat med dessa frågor tillsammans med olika dagliga verksamheter. Jag ville att fler skulle ta del av ett sådant samtal, säger Jonas Persson, präst i Högalids församling.

Vilka deltog?
– Vi var knappt 200 personer och det var en blandning av personal, brukare och anhöriga.

Vad var viktigast med dagen?
– Vi hade fem föreläsningar och efter var och en följde samtal i mindre grupper, så att vi alla kunde hjälpa varandra att förstå vad föreläsningen handlat om. Samtalen blev väldigt bra för många. Det var en pedagogisk idé som vi inte provat förut, ett sätt att göra föreläsningen intellektuellt tillgänglig.
– Det var också spännande att så många personal och brukare var med. Det blev intressanta samtal och möten. Det kändes som att vi genomförde dagen tillsammans. Ingen gjorde något för någon annan, utan vi gjorde det här tillsammans, som de människor vi är.

Hur vanligt är det att kyrkan arbetar så här?
– Konferensen är nog helt unik. Dels på grund av ämnet, existensiella frågor och funktionsnedsättningar. Dels på grund av upplägget, med personal, anhöriga och brukare som både föreläsare och som åhörare. Dels på grund av platsen, i en kyrka. Det har inte gjorts förut!
– Bakgrunden är det arbete vi gjort i ett par år tillsammans med dagliga verksamheter i vår närhet, där vi tillsammans arbetat med högmässor i Högalidskyrkan. Nu ville vi gå vidare och teoretisera kring det praktiska arbetet vi ändå gör. Även vårt gudstjänstarbete är nog unikt.

Hur kommer ni att fortsätta arbetet?
– Det vet vi inte. Vi håller på att fundera på det. Troligen skapar vi någon sorts nätverk utifrån de människor, organisationer och arbetsplatser som var med. Vad som sedan kommer vet vi inte…

Tycker du att kyrkan borde göra mer?
– Kyrkan ska alltid se till människan och inte förmågan. Kyrkan ska aldrig göra skillnad på människor. I kyrkan ska varje människa tas på allvar. Så är det inte överallt, men så måste det vara, annars är vi inte kyrka på riktigt.