Han skapar nya sätt att hjälpa barn med adhd

Neurofeedback är på väg att bli en värdefull behandling för barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.
– Den fungerar särskilt bra för barn och ungdomar med adhd, säger Sven Bölte, chef för KIND.

På sjunde våningen, ovanför entrén till Astrid Lindgrens Barnsjukhus i Solna, huserar Karolinska Institutet Center of Neurodevelopmental Disorders, KIND, ett kompetenscentrum för forskning, utveckling och utbildning inom kognitiva funktionsnedsättningar. Sven Bölte leder verksamheten med stor energi och ett äkta engagemang.

Neurofeedback, social färdighetsträning, kvalitetsregister och mycket mer. Sven Bölte, professor i barn- och ungdomspsykiatrisk vetenskap och föreståndare för KIND, har många strängar på sin lyra. Nyligen hemkommen från en konferens i Frankrike, berättar han med stor inlevelse och kunskap om det omfattande arbetet som bedrivs i den höga, röda tegelbyggnaden för att förbättra situationen för och behandlingen av barn och ungdomar med neuropsykiatriska svårigheter.

Neurofeedback

Ett av de projekt Sven Bölte leder handlar om att studera behandlingseffekter av neurofeedback. Ett område med 20 år på nacken, men som trots det är relativt okänt.

– Neurofeedback är en blandning av beteendeterapi och kognitiv terapi som synliggör hjärnans aktivitet på en bildskärm. Detta är en behandling som jag har förhoppningar på och som jag tycker är extremt spännande, säger han entusiastiskt.

Under själva träningen sitter ett antal elektroder eller en speciell mössa fast på huvudet, medan barnet till exempel spelar Pac-Man på datorn. Vissa hjärnvågor indikerar olika tillstånd, bland annat den obalans som finns vid adhd. När bildskärmen visar att hjärnan närmar sig sitt optimala värde får barnet en belöning för att det har ”hittat” rätt mönster på hjärnans aktivitet. På så sätt lär sig personen att självreglera sig och balansen mellan vakenhet, koncentration, fokusering och avslappning så bra som möjligt.

För att träningen ska ha en tydlig effekt bör den genomföras en till två gånger i veckan, tills totalt 25-40 pass är avverkade.

Behandlingen, som har visat sig fungera särskilt bra för barn och ungdomar som har en adhd-diagnos, har flera fördelar menar Sven Bölte. Troliga positiva bestående effekter samt att metoden kan vara lättare att acceptera än medicinering är två av dem. De negativa biverkningarna kan vara trötthet och eventuell huvudvärk någon halvtimme efter behandlingen, som till största delen beror på den psykologiska ansträngningen träningen kräver.

På KIND planerar man att öppna en forskningsmottagning kring kommande årsskifte där neurofeedback kommer utföras in en stor kontrollerad studie. Om metoden visar stark evidens är Sven Böltes drömscenario att neurofeedback blir en standardmetod som utförs av barnpsykiatrin och andra kliniska enheter, av personal som är utbildad inom området

Social träning ger resultat

I Sven Böltes kontorsrum slåss pärmar och böcker om det begränsade utrymmet I bokhyllorna. Några ligger prydligt travade på skrivbordet. Ett av de alster som fått en plats i bokhyllan heter ”Kontakt”. Det är en manual för social färdighetsträning i grupp och vänder sig till barn och ungdomar från 8 till 19 år, med diagnosen autismspektrumtillstånd.

– Kontakt är den enda utprovade manualen för social färdighetsträning som finns i Sverige. Vi tog fram materialet eftersom den här åldersgruppen tyvärr inte erbjuds denna typ av träning, säger Sven och ser bekymrad ut.

Han menar att individuella insatser för gruppen är en blind fläck i habiliteringssverige och att behovet av stöd och åtgärder är enormt. Svårigheterna kan variera och kan handla om såväl utåtagerande som depressioner.

– Glädjande nog finns det ett stort intresse för materialet på BUP där vi nyligen har gjort en pilottest och ska fortsätta med en större insats under hösten. Även Habilitering och Hälsa (inom Stockholms landsting) har visat intresse för träningen. Med sitt standardiserade format, och möjligheter att göra egna kompletteringar, kan även skolan ha stor nytta av manualen. Det skulle gynna alla elever, inte bara de som har en diagnos.

Ökad säkerhet och trivsel i grupper, högre självkänsla och större delaktighet i samhället är några av vinsterna.

– Vi gör ofta kvalitativa intervjuer med deltagarna och många berättar att de efter träningsperioden till exempel vågat att gå i skolan igen, ringa en kamrat för första gången eller gjort en resa de inte vågat ge sig ut på tidigare, säger Sven.

Bättre samordning önskas

En av Sven Böltes käpphästar är samordning och han framhåller vikten av förbättrad koordinering mellan olika utförare.

– Idag är samordningen minimal, även om behovet har fastställts många gånger, av bland andra Riksrevisionen. Många enstaka aktörer gör ett bra jobb, men bristande samordning gör att effekterna kan bli begränsade och mycket av samordningen hamnar på föräldrarnas eller brukarnas ansvar. I dag finns det ingen samordnare, lots eller ”case manager” som tar ett samlat grepp om barnets insatser, vilket är oerhört nedslående, säger Sven Bölte och låter aningen irriterad.

Irritationen är dock kortvarig och ett leende spricker snabbt upp.

– Men vi arbetar för att de ska bli bättre och har många projekt på gång, däribland utbildningssatsningen SNIS, ”Stockholms Neuropsykiatri i Samverkan”. Ett annat projekt där samordning spelar en avgörande roll är uppbyggnaden av ett nationellt kvalitetsregister.

– Vi arbetar för att förbättra samordningen, säger
Sven Bölte. Foto: Stefan Zimmerman, Karolinska.

Idag finns det olika register, som Busa, Pastill och Hefa. Sven Bölte menar att ett samarbete med dessa är nödvändigt för att lyckas.

– Sverige är ett paradis för register, vilket hänger mycket ihop med personnumren och det förtroende som finns för dem, så fördelarna med att starta ett register här är stora. Svårigheterna är att det finns en uppsjö av aktörer; BUP, habilitering, privata psykologmottagningar, socialtjänsten och vårdcentraler, bara för att nämna några.

– Vår ambition är att samordna olika register och skapa ett nationellt register, baserat på journaler, där utövarna fyller i uppgifter om exempelvis vilken profession den som ställt diagnosen har, funktionsnedsättningens svårighetsgrad, vidtagna åtgärder och hur lång tid det tagit mellan kontakt och diagnos. Med hjälp av registret vill vi kunna granska kvaliteten och göra olika jämförelser. På sikt ska det så klart bidra till högre kvalitet i behandlingen av barn och ungdomar, säger Sven Bölte.

KIND växer

Allt sedan starten för KIND har Sven Bölte och hans team haft fullt upp och antalet medarbetare har ökat stadigt. Ännu fler kommer att knytas till verksamheten, tack vare ett anslag på 30 miljoner från en gemensam satsning på barns psykiska hälsa. Bakom satsningen finns FAS, VR, FORMAS och VINNOVA samt EU-aims, ett samarbete mellan europeiska organisationer, den akademiska världen och näringslivet med syfte att utveckla nya behandlingar av autismspektrumtillstånd.

– Vi har ett digert jobb framför oss, men arbetar långsiktigt och tålmodigt med forskning, alla projekt och vårt uppdrag att sprida kunskap. Och jag är hoppfull inför framtiden. Även om neuropsykiatrin har på tok för låg status finns det satsningar där detta område tagits på allvar, en av dem är bildandet av KIND. Nu är det bara att fortsätta på den inslagna vägen, säger Sven Bölte.