Juridisk handbok i funktionsrätt: 2. Socialtjänstlagen

Här fortsätter vår nya artikelserie för dig som har en funktionsnedsättning, för dina anhöriga och för HejaOlikas alla läsare.
Det är advokat Jessica Gustavsson som skriver en praktisk handbok om hur man får sina rättigheter.
Jessica utgår från sina egna professionella och privata kunskaper och erfarenheter för att förklara hur rättigheterna enligt LSS (lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) och socialtjänstlagen ser ut, och hur man manövrerar hinder som står i vägen för dessa rättigheter.
Handboken kommer att ge både fakta och praktiska tips från verkligheten. Jessica tar upp regler, bevisvärdering och strategier, men också hur man får till samverkan, en fungerande verkställighet och hur man kan göra för att orka med allting.
Vi är nu framme vid del 2 av artikelserien om funktionsrätt. Vi har fått mycket fin återkoppling från er läsare och jag tar tacksamt emot fler önskemål, frågor och kommentarer. Jag tänker att vi gör detta interaktivt – ni undrar och frågar, och jag reder ut.
Jag lovade att vi skulle gå igenom vad socialtjänstlagen lovar, och vad den egentligen ger. Så denna gång handlar det om SoL, och nästa gång tar vi upp LSS.
Del 2: Socialtjänstlagens mål
Socialtjänstlagen är en målinriktad ramlag. Det innebär att lagen ger kommunerna frihet att bestämma över det sociala biståndet, enligt kommuninvånarnas behov och kommunens förutsättningar.
Målen sätter ramarna för denna frihet; kommunerna är skyldiga att ge det bistånd som behövs för att målen ska uppnås.
Vilka är då målen? De först nämnda målen får tolkas som de viktigaste, och dessa är:
- Socialtjänsten ska främja människans ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet.
- Socialtjänsten ska beakta människans ansvar för sin och andras sociala situation och inrikta sin verksamhet på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser.
- Socialtjänsten ska bygga sin verksamhet på respekt för människans självbestämmanderätt och integritet.
Jag läser detta som att socialtjänstlagen ger oss trygghet, jämlikhet och möjlighet till deltagande i samhället, men har rätt att då begära av oss att vi utnyttjar våra egna resurser. LSS innehåller inte något sådant krav på oss.
Kraven på självbestämmanderätt och integritet beskrivs likartat i socialtjänstlagen och LSS, och dessa värden är till synes lika centrala för bägge verksamheterna, vilket ju är positivt.
Socialtjänstlagen och LSS har gemensamt att kommunen har yttersta ansvaret för att vi får det stöd vi behöver. Socialtjänstlagen gör detta ansvar större, eftersom LSS insatser bara kan ges till de som omfattas av den lagens personkrets.
Bägge lagar innehåller krav på en uppsökande verksamhet, god kvalitet och att personalen ska ha lämplig utbildning och erfarenhet.
Det bistånd och de insatser som kan ges enligt socialtjänstlagen är inte bestämt i förväg, eftersom det är en ramlag, där kommunerna ska efterforska behoven och upprätta verksamheter därefter.
4 kapitlet 1 § socialtjänstlagen säger istället att den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt. För den med en funktionsnedsättning är det främst detta med bistånd för livsföringen i övrigt vi är intresserade av.
Två viktiga skillnader mellan SoL och LSS
Socialtjänstlagen och LSS skiljer sig tydligast, vad gäller personer med funktionsnedsättning, på följande två punkter.
- Socialtjänstlagen ger inte något stöd till den som kan få sitt stödbehov tillgodosett på annat sätt. Biståndsskyldighet föreligger endast i den mån andra insatser från samhällets sida i det konkreta fallet visar sig otillräckliga. Den enskildes hjälpbehov kan även tänkas bli tillgodosett på privat väg. Den som vägrar utnyttja andra insatser kan nekas bistånd enligt socialtjänstlagen. LSS ger insatser till den som behöver det så länge behovet inte är tillgodosett på annat sätt. LSS har en generös syn på vad som är tillgodosett på annat sätt. Exempelvis kan insatser som ges av anhöriga som bor med en person med funktionsnedsättning bortses från i bedömningen av den enskildes rätt till insatsen.
- Socialtjänstlagen ger bara rätt till bistånd som tillförsäkrar skälig levnadsnivå, men detta är en lägre kvalitetsnivå jämfört med LSS som lovar goda levnadsvillkor.
SoL om människor med funktionsnedsättning
Socialtjänstlagen har ett särskilt kapitel för olika grupper, kapitel 5. Där hittar vi barn och unga, äldre och människor med funktionsnedsättning.
Om vi stannar upp en aning vid människor med funktionsnedsättning ser vi att socialtjänstlagen har en bestämmelse som liknar LSS; människor som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring ska få möjlighet att delta i samhällets gemenskap och leva som andra.
Det finns också en rätt till meningsfull sysselsättning och anpassade boenden.

Boende enligt SoL
Jag har fått flera frågor, sedan första delen i artikelserien, kring vad som gäller för just boenden.
5 kapitlet 7–8 §§ socialtjänstlagen säger att:
- den som uppfyller kraven på betydande svårigheter ska få bo på ett sätt som är anpassat efter individens behov av särskilt stöd,
- kommunerna ska inrätta bostäder med särskild service för dessa personer,
- socialnämnden ska känna väl till hur människor med fysiska och psykiska funktionsnedsättningar i kommunen har det och
- kommunen ska planera sina insatser för människor med fysiska och psykiska funktionsnedsättningar
- i denna planering ska kommunen samverka med regionen samt andra samhällsorgan och organisationer
- kommunen ska ingå en överenskommelse med regionen om ett samarbete i fråga om personer med psykisk funktionsnedsättning och om det är möjligt bör organisationer som företräder dessa personer eller närstående ges möjlighet att inkomma med synpunkter på innehållet i överenskommelsen.
Den enskildes behov avgör
Som socialtjänstlagen är tänkt att fungera finns det alltså inga begränsningar kring vilket bistånd den enskilde kan ansöka om; behoven avgör om socialtjänsten beviljar bistånd och hur det i så fall ska utformas.
Kommunen ska själva ta reda på hur behoven ser ut bland kommuninvånarna, och planera insatserna därefter, i samverkan med regionen och andra.
Genom biståndet ska den enskilde få trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor, ett aktivt deltagande i samhällslivet, få sin självbestämmanderätt och integritet respekterad, och kunna leva som andra.
Vilken erfarenhet av SoL har du?
Jag vill gärna höra från er läsare om era erfarenheter av socialtjänstlagens bistånd till personer med funktionsnedsättning.
Du kan kommentera nedan eller maila mig på jessica.gustavsson@cjadvokat.se
- Du som känner att socialtjänsten har levt upp till det vi nu gått igenom – berätta för mig om detta. Jag vill veta om det finns några kommuner som kan stå som den goda förebilden för kommunerna som har mer att arbeta på.
- Du som har negativa erfarenheter, berätta för mig om dessa. Vad är det för insats, boende eller verksamhet du eftersöker, och som kommunen menar att du inte kan få? Vad är deras argument till varför du inte kan få detta?
Jag tänker att jag utifrån era kommentarer gör en rättsutredning, baserat på mina erfarenheter, och återkommer med en kartläggning av hur det ser ut i praktiken jämfört med hur det borde se ut enligt lagen.
Nästa avsnitt
Nästa gång är det lämpligt att vi går igenom vad LSS, lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade, lovar och vad LSS ger.
Därefter tänker jag att vi släpper ordet fritt till er läsare – vad vill ni veta? Vilka erfarenheter har ni och vilka gemensamma slutsatser kan vi dra av detta? Vad kan vi konkret lyfta till politikerna som problem och åtgärdsförslag? Vad kan vi påpeka för SKR att kommunerna inte lever upp till?