Handikapprådets ordförande: ”Det är trögt att få gehör”

Publicerat av
Anders Lindström
Dela

Gerd Stenström har varit ordförande i kommunala handikapprådet (KHR) i Falkenberg i fem år. Hon beskriver rådets viktigaste uppgift som att vara en länk mellan handikapporganisationerna och de kommunala förvaltningarna, en väg för personer med funktionsnedsättning att föra fram problem och bekymmer öga mot öga med beslutsfattare.

 


Alla artiklar i temat om funktionshinderråd:

1. Funktionshinderråd utan verklig betydelse?

2. Falkenberg: Hur tillgänglig är demokratin?

3. ”Det är trögt att få gehör”

4. Gävle: ”Frågor om tillgänglighet handlar om hela samhället”

5. ”Generellt så är det lite segt”


 

Hur tycker du att förankringen i andra kommunala nämnder och organ fungerar?
– Förankringen i andra nämnder än socialnämnden är si så där. På varje rådsmöte påminner jag mina politikerkolleger att rapportera tillbaka till sina nämnder vilka frågor vi tagit upp på våra möten, men enligt protokoll från barn- och utbildningsnämnden, tekniska nämnden m.fl. så finns inte mycket nedskrivet om återrapportering.

Hur når man rent praktiskt fram med det man har tagit upp, är det de olika nämndernas representanter som rapporterar i sin respektive nämnd, går man igenom protokoll eller hur fungerar det? Hur tar du upp det i socialnämnden?
– Rent praktiskt så ska varje politikerrepresentant återrapportera i sina respektive nämnder vad vi pratat om på KHR. Efter protokollet eller egna anteckningar. Om någon fråga specifikt berör t.ex. byggnadsnämnden så tar han med sig frågan och rapporterar sedan tillbaka till rådet på nästkommande möte. Ofta vill man ju ha det skriftligt, det är därför vi dokumenterar ”osläckta” frågor i vår ärendelista så de inte glöms bort.

Kan du känna att det är trögt att få gehör för funktionshinderrörelsens frågor eller är andra, beslutande, organ lyhörda för synpunkterna härifrån?
-Det är trögt att få igenom många frågor. Det är ofta inga prioriterade investeringar, trots lagkrav. Det kan delvis bero på att vi som ännu inte har drabbats av en funktionsnedsättning tycker att kraven att göra precis allt tillgängligt, kan te sig lite onödiga. Vissa restauranger är inte tillgängliga, men vi kan väl inte kräva att de ska stängas bara för det? Som ett exempel: är det förnedrande att behöva gå in i en restaurang via köket?

Är dagordningen alltid så här välfylld eller är det tunnare med frågor ibland? Har det någonsin varit så få ärenden att ni fått ställa in?
– Ja, dagordningen är oftast så här fylld. Precis i början av min ”ordförandekarriär” ställde vi in ett möte för det var så många som inte kunde komma. Fattas för många politiker så är det ingen mening att ha mötet. Men närvaron har blivit bättre och bättre.

Gör kommunen brukarundersökningar eller liknande bland dem som berörs av rådets arbete?
– Ja, kommunen gör brukarundersökningar på gruppboende och de som har hemtjänst, både hos brukare och anhöriga som berörs.

Man talar inte så ofta, i andra sammanhang, om ”handikappade” utan oftare om ”människor med funktionsnedsättning”, men har det diskuterats att byta namn på rådet så som man har gjort i en del andra kommuner?
–  Ja, namnet har varit uppe till diskussion, men så länge som Regionhandikapprådet (RHR) heter som det heter så håller vi fast vid KHR. I hela Halland heter vi likadant.

Gerd Stenström berättar att KHR i Falkenberg har motionerat om att kommunen borde ha en handikappkonsulent som skulle ha tid att verkligen ägna sig åt de frågor som berör personer ned funktionsnedsättningar frågor. Som skulle kunna informera andra nämnder och organ och lobba i andra förvaltningar. Som skulle ligga under kommunstyrelsen och inte under socialnämnden.

Hon berättar också att Halmstad har en handikappkonsulent som arbetar exemplariskt i sin roll. Rådets motion röstades ner med motiveringen att dessa frågor alltid ska ligga högt vid alla beslut i alla förvaltningar och nämnder.

– Då brukar jag säga ”att i den bästa av världar ligger tillgänglighetsfrågorna som en naturlig del i alla beslut och investeringar, men där är vi inte ännu.”

  

 

 

Artikeln publicerades 2015-07-05

Publicerat av
Anders Lindström