Här får barnen berätta sin egen historia

På Psykoterapimot­tag­nin­gen i Göteborg får barn och ungdomar med funktionsnedsättning hjälp med att hitta sin identitet och stärka sin självkänsla.
– Hos oss får barnet, kanske för första gången i sitt liv, berätta sin egen historia. Berättelsen växer ofta fram under terapins gång och när barnet får sätta ord på sin situation börjar hon eller han också bearbeta sina svårigheter, berättar Inger Claeson, psykolog.

Inom habiliteringen
Psykoterapimottagningen började som ett projekt inom habiliteringen för snart fem år sedan men är sedan förra årsskiftet en permanent mottagning. Upp­tag­ningsområdet är Göteborg och Södra Bohuslän. Familjen kommer hit genom en remiss från sitt habcenter. En grundtanke är att både barnet och föräldrarna ska få stöd. Därför träffar barnet och föräldrarna varsin terapeut parallellt.
– Vi vet att barn och ungdomar med funktionsnedsättningar också ofta har känslomässiga svårigheter. Funktions­ned­sättningen medför ofta sorg och ensamhet, att de känner sig missförstådda och har kanske blivit utsatta för mobbning. Det kan dessutom vara så att ”vanliga” händelser i familjen får betydligt större känslomässiga reaktioner hos dessa barn och ungdomar, berättar Inger.

Kartläggning är första steget
Under ett första bedömningssamtal träffar familjen en socionom och en psykolog, som berättar vad det innebär att gå i psykoterapi för familjen. Familjen får också i sin tur berätta lite mer om hur deras situation ser ut.
– En förutsättning för att gå vidare är att föräldrarna vill delta aktivt i behandlingsarbetet eftersom det är en viktig del i barnets eller ungdomens vardag och förändringsprocess. Familjen måste vara beredd på att komma regelbundet en gång i veckan. Efter samtalet får familjen fundera på om detta är något för dem. Kanske har de väldigt mycket annat just nu och det är svårt att avsätta mycket tid, eller så kanske barnet mår så pass dåligt att hon eller han behöver en annan sorts hjälp, säger Inger.
Efter tre besök har teamet tillsammans med familjen kartlagt barnet och föräldrarnas behov. Nu startar terapin och det vanligaste är att familjen kommer varje vecka i upp till ett års tid. Barnet träffar psykologen och föräldrarna träffar socionomen samtidigt.
– Att träffas parallellt, så ofta och under en så pass lång tid är den största skillnaden mot att träffa sin habiliteringspsykolog. Föräldrarna tycker också att det är bra att vi är angelägna om att de båda ska delta. På så sätt får de möjlighet att samtala med varandra om barnets problem på en avsatt tid, säger Inger.

En vuxen person som lyssnar
Psykoterapimottagningen har hittills tagit emot barn och ungdomar mellan fyra och 18 år med utvecklingsstörning, cp-skador, muskelsjukdomar, missbildningar och neuropsykiatriska störningar, där de senare varit överrepresenterade. De flesta har varit mellan elva och fjorton år, oftast pojkar med diagnosen autism och kanske ytterligare någon problematik.
– Nästan alla är eller har blivit mobbade. Många har inte heller berättat om det hemma eftersom de är vana vid att bli behandlade annorlunda och tror att mobbningen bara är ytterligare en bekräftelse på detta, berättar Jessica Johansson, psykolog på Psykoterapimottagningen.
Med hjälp av pennor och kritor, musik och spel, boxhandskar och sandsäck, sandlåda och hängmatta, och framför allt samtal, växer barnets berättelse sakta fram.
– Vi jobbar utifrån psykodynamisk grundsyn med inslag av bland annat kognitiv terapi. Vi anpassar de traditionella psykoterapimetoderna efter varje barns speciella behov, det är en förutsättning för att det här ska fungera. Vi märker också att den kravlösa miljön här är ovan för barnet. De är vana vid att behöva prestera. Många är misstänksamma i början. ”Vem är denna nya person, vad vill hon mig, vad förväntas jag nu träna på?” Därför tar det också längre tid. När de sen förstår att vi finns här för att bara lyssna på dem blir de ofta väldigt lättade, säger Jessica.
Förutom Psykoterapimottagningen i Göteborg finns bara en liknande verksamhet i landet, och den finns i Stockholm och är en specialavdelning under BUP. Hos Psykoterapimottagningen står flera barn i kö och terapeuterna skulle behöva vara dubbelt så många för att kunna ta emot alla. Nu hoppas Inger och Jessica att deras erfarenheter ska sprida ringar på vattnet.
– Många som vi träffar från habcenter runt om i landet säger ”Vi skulle också behöva ha en Psykoterapimottagning!”, och föräldrar uttrycker ofta att det är bra att vi har den dubbla kompetensen. För dem är det viktigt att träffa terapeuter som har kunskap om både funktionsnedsättning och barnpsykoterapi.
Det finns många fina exempel på att barnen tycker om att vara på Psyko­terapimottagningen och att det faktiskt ger resultat.

Vill gå i skolan igen
– Vi ser att ledsna, arga och ångestladdade beteenden hos dessa barn och ungdomar går tillbaka när de börjar känna sig förstådda. De vill gå i skolan igen, de fungerar bättre med syskon och kompisar och mår helt enkelt bättre. En sjuårig pojke vill sällan gå hem härifrån efter terapin, en gång sa han ”Jag vill komma hit varje dag, det här är livet!”, säger Jessica Johansson. +