Har KD, L och SD glömt löftet om grundläggande behov?
Har KD, L och SD glömt vårens stora strid om grundläggande behov? Den frågan ställer sig många efter Tidöavtalet och regeringsförklaringen.
– Frågan om att se grundläggande behov i sin helhet när det gäller bedömningar för rätt till personlig assistans nämns inte med ett ord. Man borde ha utlovat en utredning åtminstone, säger Jonas Franksson, ordförande i föreningen STIL.
Riksdagen krävde att assistansbehov ska räknas i sin helhet
Under början av året drev Kristdemokraterna och Liberalerna hårt frågan om att grundläggande behov skulle ses i sin helhet, och att minuträkningen skulle stoppas. I en debattartikel krävde KD:s partiledare Ebba Busch tillsammans med David Lega och Pia Steensland (KD) att ”alla assistansbehov omgående ska räknas i sin helhet”.
En majoritet av riksdagen uttalade den 17 mars 2022 att reglerna skulle ändras i denna riktning – bara S och M höll emot.
– Jag vet hur upprörda både KD och L var över att Lena Hallengren som socialminister inte ville gå vidare med detta, så därför hade jag förväntat mig att detta skulle stå med i Tidöavtalet eller regeringsförklaringen, säger Jonas Franksson.
M-minister får ansvar för LSS och personlig assistans
Han menar att riksdagens ställningstagande om att se grundläggande behov i sin helhet måste gälla. Det skulle kunna hanteras genom tilläggsdirektiv till utredningen om huvudmannaskap för personlig assistans.
Men just nu är det ytterst oklart vad som händer. Två tunga KD-namn finns på nya socialdepartementet – Jakob Forssmed som chef och Acko Ankarberg Johansson som sjukvårdsminister – men ansvaret för LSS och personlig assistans hamnar hos socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M).
– Jag hoppas att kristdemokraterna får mycket att säga till om. Jakob Forssmed är ansvarig för hela departementet, och har gett intryck av att vara engagerad och stå bakom Pia Steensland som drev frågan mycket starkt.
”Kan ett barn med funktionsnedsättning aldrig bli medborgare?”
Jonas Franksson kritiserar att funktionshinderpolitik får väldigt lite utrymme i regeringsförklaringen. Han menar även att Tidöavtalet mellan M, KD, L och SD ger uttryck för en mycket tråkig människosyn.
– Man vill utreda om personer som är nyanlända i Sverige, och som kanske har allra störst behov, ska utestängas från personlig assistans. Det sägs också att det kan bli krav på att arbeta för att få medborgarskap. Betyder det att de personer som inte kan arbeta aldrig kan bli medborgare? Om man kommer hit som barn och har en omfattande funktionsnedsättning som gör att man inte kan ta ett lönearbete när man blir vuxen, ska man då aldrig kunna bli medborgare i det land som man har vuxit upp i?
Hoppas att nya regeringspartierna håller vad de lovat
Som ordförande för STIL har Jonas Franksson ofta täta kontakter med oppositionspartierna, vilka normalt sett visar större intresse för STIL:s hjärtefrågor än de partier som sitter i regeringen.
– Socialdemokraterna var mycket mer pådrivande när de var i opposition 2006–2014. Det väckte förhoppningar, men när S tog över regeringsmakten blev det ännu värre inom personlig assistans. Jag hoppas att detta inte upprepas och att det nu blir värre igen, säger Jonas Franksson.
”SD får gärna lyssna på oss, men vi vill inte samarbeta”
Föreningen STIL avstår från att söka samarbete med Sverigedemokraterna. Man menar att SD har en människosyn som inte går att förena med kravet på mänskliga rättigheter, och att partiets framväxt har lett till ett samhällsklimat som innebär tuffare levnadsvillkor för personer med funktionsnedsättningar.
– Carina Ståhl Herrstedt (SD) har haft en stark profil för personlig assistans i riksdagens socialutskott, och har precis som L och KD velat ha en helhetssyn på grundläggande behov. Men när SD sitter vid förhandlingsbordet väljer man att inte ligga på i denna fråga. Vi vet inte vilket inflytande SD kommer att ha inom den personliga assistansen, om de har veto eller inte. Moderaterna är vana vid att styra och ställa med småpartierna, men det är annorlunda med SD.
– Vi på STIL träffar ju socialutskottet, och då kan vi prata med Carina Ståhl Herrstedt som vilken annan ledamot som helst, men vi vill inte ha de fördjupade kontakter som vi har haft med exempelvis KD och L. SD får gärna lyssna och ta intryck av det vi säger. Men vi på STIL, och DHR, särskiljer oss från de flesta funktionsrättsförbund genom att vi inte vill ha något samarbete med SD, säger Jonas Franksson.
LÄS ÄVEN DEBATTARTIKELN FRÅN SD: Som vågmästare avgör vi till funktionsrättens fördel