Harald Strand: Mediedrevet mot assistans är orimligt

Mediedrevet kring fusk i assistansersättningen är orimligt stort i förhållande till storleken. Senast nu i helgen i en bedrövlig ledare i DN, skriver Harald Strand, ordförande för FUB Stockholms län, i denna debattartikel.

Varför är just LSS och insatsen assistans så intressant att förfölja med ”blåslampa”?

Debatten började med den statliga utredningen SOU 2012:6 ”Utredning mot fusk och felaktigheter med assistansersättningen” av Justitierådet Susanne Billum med flera.

Utredningen var ett hastverk med slutsatser om fuskets storlek som verkligen kan ifrågasättas:
* Omfattningen av fusk och andra felaktiga utbetalningar av assistansersättning bedömdes ligga i intervallet 9–15 procent av totalt utbetalt belopp år 2010.
* Omfattningen av överutnyttjande av assistansersättning bedömdes ligga i intervallet 13–18 procent av totalt utbetalt belopp år 2010. I detta kan även ligga effekter av övervältring mellan huvudmännen.

Om felaktigheterna uppgick till 9-15 procent skulle det motsvara 2 till 4 miljarder kronor per år. Ett överutnyttjade på 13-18 procent skulle motsvara 3 till 4,5 miljarder kronor per år.

Dessa siffror kan jämföras med vad Försäkringskassan hittills återkrävt per år 2011-2013 som är i storleksordningen 40-50 miljoner per år. Observera att återkrav är inte detsamma som att det finns domar. Domarna är på ett betydligt lägre belopp.

Det vore klädsamt av media och politiker att jämföra med annat fusk i bidrags- och skattesystemen:

* Skattefusket uppskattas till 130 miljarder per år
* A-kassan, fusket uppskattas till 1 miljard per år
* Sjukersättningen, fusket uppskattas till 300 miljoner per år
* Föräldrapenning, fusket uppskattas till 230 miljoner per år
* Bostadsbidrag, siffror saknas
* Tandvårdersättning, siffror saknas
* Ers. Besök på vårdcentral, siffror saknas
* ROT avdrag, material blir arbete, siffror saknas
* Partistöd, siffror saknas

I en annan statlig utredning ”Vem fuskar och varför” kan man läsa bland annat:
”Börjar de gå igenom alla bidrag så tror jag nog att hälften av allt som betalas ut i bidrag varje år kan vi göra något annat med.” (Citat från intervju)
75 procent anser att bidragsfusket är mycket eller ganska omfattande.
Var fjärde svensk har en hög acceptans för fusk.
Ett stort antal personer, 64 procent, tror att en av de orsaker som bidrar till att man bidragsfuskar är att moralen är dålig. Men en än större andel, sju av tio personer, upplever att den allra främsta orsaken är att politiker och personer i ledande ställning fuskar.

Vad beror fusket på?
Moralen är dålig (störst anledning till fusk).
Politiker och företagsledare fuskar.    
Vi har blivit giriga – allt är pengar. Vi ser inte kopplingen till allmänna välfärdssystemet.
Attityderna mot eget fusk är tillåtande.
Att fuska med allmänna medel är ok – ”alla gör det”.

Vem fuskar?
Det finns en kulturell skillnad – att gruppen man tillhör är tillåtande.
Det finns en större risk om du är ekonomiskt utsatt – bidragsfusk är inte lika allvarligt som stöld i allmänhetens ögon.
Men även rika och politiker – personer i alla samhällsklasser fuskar.
Privatiseringen av vård och omsorg har ökat fusket – dvs. företagen fuskar.

Med den här kunskapen om fusk är min fråga naturlig: Varför skrivs det och pratas det mest om just fusket i assistansersättningen? Vilka ”mörka” attityder styr detta?

Harald Strand
Ordförande FUB Stockholms län
Skribent på Reclaim LSS