Nyheter

Hård kritik mot brister i skolstödet

 

Kommunernas stöd till elever med läs- och skrivsvårigheter har granskats i en ny undersökning. Bristerna är stora både när det gäller tidig upptäckt, utredningstid och tillgång till hjälpmedel.
– För elever med läs- och skrivsvårigheter/dyslexi har skolan blivit som ett lotteri, heter det i en debattartikel.

Studien visar att bara hälften av Sveriges kommun gör screening av skoleleverna för att tidigt upptäcka läs- och skrivsvårigheter. Detta trots att forskning tyder på att tidiga insatser är avgörande för barns läsinlärning.

Detta framgår av den Demoskop-undersökning som i helgen presenterades av Dyslexiförbundet FMLS,  Föräldraföreningen för Dyslektiska Barn FDB och företaget Inläsningstjänst.

I en debattartikel i Svenska Dagbladet kräver organisationerna bakom undersökningen att alla kommuner ska upprätta handlingsplaner för stöd till elever med läs- och skrivsvårigheter eller dyslexi.

Vidare kräver man att alla kommuner säkerställer att hjälpmedel och inlästa läromedel finns tillgängliga för alla.
Ett tredje krav är att kommunerna se till att ge lärarna kontinuerlig fortbildning om läs- och skrivsvårigheter.

– För elever med läs– och skrivsvårigheter/dyslexi har skolan blivit som ett lotteri. Elevernas möjligheter beror helt på vilken skola de hamnar i och vilken lärare de får. Stödet till elever med särskilda behov varierar mellan kommuner, och mellan skolor i samma kommun. Det behövs tydlighet och enhetlighet. Alla måste få samma grundläggande möjligheter att lära sig att läsa och skriva, heter det i debattartikeln.

Debattartikeln har undertecknats av Bengt-Erik Johansson, ordförande för Dyslexiförbundet FMLS, Eva Halldén, ordförande för Föräldraföreningen för Dyslektiska Barn, FDB, och Jakob Skogholm, vd för Inläsningstjänst.

Demoskop har kartlagt situationen i Sveriges 100 största kommuner och hade en svarsfrekvens på 72 procent. Stockholms kommun ingår inte eftersom kommunen har avböjt att medverka.

 

Här är några av slutsatserna i undersökningen.

1. Knappt hälften av kommunerna (46 %) har en handlingsplan eller ger direktiv till skolorna när det gäller läs- och skrivsvårigheter/dyslexi.

2. I nästan hälften av kommunerna görs screening för läs- och skrivsvårigheter i förskoleklass. Två av tre gör det senast i andra klass, men i en tredjedel av kommunerna görs INGEN screening av eleverna under grundskolan.

3. Utredningstiden för en diagnos är längst i de större kommunerna. Endast 19 av 72 kommuner gör  dyslexiutredning inom åtta veckor. I genomsnitt är väntetiden för en dyslexiutredning 22 veckor. Väntetiden är påtagligt längre i de största kommunerna – i vissa fall i upp till två år. I flera kommuner görs ingen utredning alls.

4. Tillgången till inlästa läromedel är ofta dålig. Knappt hälften av kommunerna ger eleverna tillgång till dator eller inlästa läromedel vid behov. Tillgången till inlästa läromedel är särskilt låg i större kommuner. I tre av fyra kommuner har alla elever med läs- och skrivsvårigheter tillgång till rättstavningsprogram och verktyg för talsyntes.

5. Fortbildning av lärarna är ofta åsidosatt. Fortbildning är vanligare för pedagogiska verktyg än för pedagogik mot elever med läs- och skrivsvårigheter.

6. Skoldatatek är vanligt i de kommuner som har en handlingsplan. Sju av tio kommuner har Skoldatatek. Skoldatatek är det vanligaste sättet att sprida kompetens kring dessa frågor.

 

Denna artikel handlar om

ANNONSER
  • Annons för JAG
  • Annons för Fremia
  • Annons för Tobii Dynavox
  • Annons för Särnmark
  • Annons för CJ Advokatbyrå
  • Annons för Unik Försäkring
  • Annons för Mini Crosser X
  • Annons för HD Motion
  • Etac Sulky R82 Cricket
  • Annons för HEA Medical
  • Annons för STIL