Hög risk för våld mot barn som har funktionsnedsättning

Barn som har långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning blir betydligt oftare utsatta för misshandel inom den egna familjen än andra barn. Det visar en studie från Karlstads universitet.
– Samhällets brister i stöd trasar sönder familjer av stress och utmattning, säger Agnetha Mbuyamba.

Rapporten från Karlstads universitet har publicerats i tidskriften Acta Paediatrica. Enligt den löper dessa barn nästan 90 procent större risk att misshandlas fysiskt.

– Jag blir så otroligt ledsen och upprörd över detta, säger Agnetha Mbuyamba, ordförande i Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar.

– Det är jätteviktigt att man nu går vidare och tar reda på vad detta beror på så att det kan förhindras.

En förklaring till den kraftigt ökade risken för misshandel är att familjerna ofta lever under extremt stor press. Det beror i sin tur ofta på brister i samhällets stöd till familjer som har barn med funktionsnedsättningar.

– När samhället brister i stöd till familjer som har barn med funktionsnedsättningar trasas familjer sönder av stress och utmattning. Föräldrar ber om insatser först när man har tömt alla sina marginaler, när man redan går på knäna. Och då börjar samhällets utredande och ifrågasättande av om man har rätt till insatser eller inte.

– Den här rapporten måste bli en riktig väckarklocka för de politiker som är ansvariga för samhällets stöd till barn med funktionsnedsättningar och deras familjer, säger Agnetha Mbuyamba.

Birgitta Svensson, doktorand i Folkhälsovetenskap och huvudförfattare till studien, anser också att samhällets stöd har stor betydelse.

– Vår studie visar klart att barn med olika former av långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning är utsatta för en ökad risk för våld. Det här är inte bara en familjeangelägenhet. Vårt professionella system har betydelse för hur det lyckas att underlätta för familjerna, säger Birgitta Svensson till Värmlands Folkblad.

Hon menar att det är viktigt att man har identifierat riskgrupperna och att föräldrarna nu får hjälp och stöd – så tidigt som möjligt. Professionella måste också våga ta upp frågan med föräldrarna, anser Birgitta Svensson.