Nyheter

Hög självmordsrisk bland unga med funktionsnedsättning


Denna artikel handlar om


Innehåll från NKA
Att vara anhörig

NYTT: Enkät om att vara anhörig under covid-19
Nya webbinarier om anhörigfrågor
Leva Livet – medan det pågår
Föräldrastöd: från kaos till struktur
Fler tips på NKA:s egen temasida




 

Risken för självmord är betydligt högre hos unga vuxna med aktivitetsersättning än hos andra unga i samma ålder. Det visar den första studien i sitt slag.

Risken för självmord är betydligt högre hos unga vuxna med aktivitetsersättning än hos andra unga i samma ålder. Det visar den första studien i sitt slag.

Rapporten ”Unga vuxna med aktivitetsersättning – risk för suicidförsök och suicid” omfattar unga i åldern 19-23 år och presenteras idag av socialförsäkringsutredningen.

Oroväckande är att den extra höga självmordsrisken har kvarstått samtidigt som antalet unga med aktivitetsersättning fördubblades mellan åren 1995 och 2005.

”Suicidalt beteende bland unga vuxna som beviljas aktivitetsersättning i en psykisk diagnos framstår som en mycket tydlig signal om att omfattande insatser från hälso- och sjukvården och eventuellt även från andra aktörer kan vara befogad”, heter det i rapporten.

Rapporten påpekar att självmord inte kunnat förhindras trots att många av de unga tillhörde kända riskgrupper.

”En fråga är om dessa unga vuxna fått tillgång till de insatser de var i behov av, skriver rapportens författare. I en sammanställning av alla inträffade suicid som anmäldes enligt Lex Maria (Socialstyrelsen 2010), fastslår socialstyrelsen att suicidriskbedömningar och dokumentation av dessa i flera fall varit bristfälliga. Vidare fanns det tydlig förbättringspotential kring rutiner och samarbete beträffande vården av suicidnära patienter.”

”Det kan synas självklart att personer som har så allvarlig psykisk sjukdom att de beviljas aktivitetsersättning även har högre risk för suicidalt beteende. Emellertid bör alla personer som får aktivitetsersättning i en psykisk diagnos redan initialt ha god psykiatrisk vård; de har utretts och diagnostiserats med en psykisk sjukdom och bör därmed vara väl kända inom hälso- och sjukvården. Det innebär att en handlingsplan ska finnas och att preventiva insatser bör ha planerats, även vad gäller suicidprevention. Det är oklart hur handlingsplanerna formulerats, och hur väl de följts upp”, heter det i rapporten.

Enligt rapporten finns ett stort behov av bättre preventiva insatser i form av regelbundna uppföljningar och individualiserade handlingsplaner.

”Det är viktigt att en strukturerad intervjumanual utvecklas, som kan användas i regelbundna kontakter med de unga med aktivitetsersättning. Intervjumanualen bör vara utformad för att underlättar identifiering av såväl psykisk ohälsa och suicidrisk, som andra svårigheter som de unga har. Regelbundna uppföljningar av de ungas situation kan ligga till grund för planering av insatser och uppdaterade handlingsplaner”, skriver rapportförfattarna.

Rapporten är skriven av Ulf Jonsson, Ellenor Mittendorfer-Rutz, Linnea Kjeldgård och Kristina Alexanderson, Sektionen för försäkringsmedicin, Institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet.
 

 

ANNONSER
  • Annons för Humanas föreläsningar om LSS
  • Annons för Valjevikens folkhögskola
  • Annons för Mo Gård
ANNONSER
  • Annons för Fremia
  • Etac R82 Caribou tippbräda
  • Annons för HD Motion
  • Annons för Made for Movement
  • Annons för Särnmark
  • Annons för HEA Medical
  • Annons för Mini Crosser X
  • Annons för Tobii Dynavox
  • Annons för Unik Försäkring
  • Annons för Primass
  • Annons för JAG
  • Annons för Tidvis
  • Annons för CJ Advokatbyrå
  • Annons för STIL