Hon slopar kön till BUP
Cecilia Halvars Öhrnell ligger i startgroparna när ny vårdpolitik ger företag chansen att visa vad de går för.
Köer är onödiga! Så kan det låta när privata entreprenörer och företagsledare beskriver tillståndet inom den offentliga vården och omsorgen. Nu får de chansen att visa vad de går för. Med slopad stopplag för akutsjukhus, statligt stöd till avknoppningar och förstärkt vårdgaranti växer utrymmet för privata initiativ inom vården. Föräldrakraft har pratat med stora och små privata aktörer för att få en bild av hur de ser på möjligheterna att förbättra vården för barn och unga.
Privatiseringar blir ett viktigt medel för den borgerliga regeringen att uppfylla sina löften om kortare köer och ökad valfrihet.
– Fler upphandlingar kan vara ett sätt för kommuner och landsting att förändra denna situation. Områden vi ser kan utvecklas ytterligare är till exempel barn- och ungdomspsykiatri, säger Lena Hofsberger, vd för det stora Wallenbergägda vårdbolaget Aleris.
– Idag är köerna långa inom många områden och alla patienter får inte hjälp inom vårdgarantins tre månader.
Aleris lyfter särskilt fram den psykiatriska vården för unga som ett område där privata företag snabbt kan åstadkomma förbättringar. Och det kommer att behövas kraftfulla åtgärder om socialminister Göran Hägglunds löfte om maximalt 30 dagars väntetid hos barn- och ungdomspsykiatrin ska uppfyllas.
– Vårdköerna är på många ställen långa, men inte till BUP Kista, en av Sveriges få privat drivna barn- och ungdomspsykiatriska öppenvårdsmottagningar, säger Cecilia Halvars Öhrnell, affärsområdeschef Aleris Ungplan.
– På BUP Kista har vi öppet på kvällstid och tar med bibehållen kvalitet emot fler patienter per dag än landstingets mottagningar vilket leder till att köer inte existerar hos oss, säger Cecilia Halvars Öhrnell.
– Familjer i kris och barn och ungdomar som mår psykiskt dåligt ska inte behöva vänta på vård. Det är vår målsättning och något vi även lyckas leva upp till.
Det finns ytterligare något exempel på att BUP-enheter har privatiserats, exempelvis Motala BUP som för fem år sedan togs över av personalen, men det är ändå bara ett fåtal av de uppemot 300 BUP-enheter som finns runt om i landet.
– Vi hoppas naturligtvis att vi snart får möjlighet att lägga anbud på landstingsdrivna verksamheter eller att öppna helt nya, säger Cecilia Halvars Öhrnell.
– Vi tycker det vore jättebra om tio procent kom ut på marknaden för upphandling. Vi vill finnas med i varje landsting och driva någon enhet.
Den nya vårdgarantin för barn- och ungdomspsykiatrin, som utlovar högst en månads väntetid för besök och behandling hos BUP, passar utmärkt för Aleris planer.
– En månads vårdgaranti är inga problem eftersom vi redan nu erbjuder akutbesök inom 24 timmar och nybesök inom en vecka vid BUP Kista. Man kan dessutom ringa själv som förälder direkt till BUP, säger Cecilia Halvars Öhrnell.
Är det då så enkelt att klara vårdgarantin att man bara behöver kalla in privata entreprenörer?
Enligt Aleris beror de bortblåsta köerna hos Kista BUP helt enkelt på att enheten har högre produktivitet än jämförbara enheter hos landstinget. Mer vård för pengarna alltså, men det är inte lägre kostnader som kommer att vara det viktigaste argumentet från Aleris i kommande upphandlingar.
– Vi ska inte i första hand göra det billigare utan vill förbättra tillgängligheten. Den stora skillnaden är att vi kommer att erbjuda befolkningen fler besök per psykolog och socionom, säger Cecilia Halvars Öhrnell.
Det är alltså högre produktivitet som ska bygga bort köerna och enligt Aleris egna uppgifter har psykologerna på Kista BUP ungefär dubbelt så många besök per person som motsvarande inom landstinget.
– Vi ligger på cirka fyra besök per dag för varje vårdgivare. Vi arbetar hårt med att ta till vara på varje psykologs arbetstid så att alla gör rätt saker, säger Cecilia Halvars Öhrnell.
Trots skeptiska kommuner och ”stopplagen” för privata akutsjukhus har privat vård och omsorg vuxit även under senare år, både med socialdemokratiska och borgerligt ledda regeringar och landsting.
– Den privata vården har vuxit hela tiden trots att den politiska ledningen har saknat visioner för att utveckla, säger Ari Kirvesniemi, förbundsdirektör för organisationen Vårdföretagarna.
– Största problemet har inte varit stopplagen utan attityderna och den negativa stämningen. Vi vill föra över mer makt till patienterna, brukarna och de boende. Vi vill ha en verklig patientlagstiftning så att patienterna själva kan göra val baserat på en öppen redovisning av vårdens resultat, väntetider och kundnöjdhet, säger Ari Kirvesniemi.
Han har flera undersökningar som visar att privata alternativ innebär bättre ekonomi och högre kvalitet. Behoven finns, men utvecklingen har gått sakta.
– Kommuner och landsting ser problem. Vi måste få allmänheten med oss för att få tyngd att påverka politikerna. 80–90 procent av patienterna vill ha valfrihet i vården och ofta trivs personalen bättre med privat anställning. Trots alla dessa fördelar handlar debatten fortfarande om gräddfil och vinster, säger Ari Kirvesniemi.
Nu talar det mesta för en omsvängning, men Vårdföretagarna vill inte heller att det går alltför fort. Vårdtjänsterna får inte läggas ut på privata leverantörer i snabbare takt än att kvaliteten kan behållas och beställarkompetensen utvecklas.
– Vi behöver en lång tillväxt och en lång vision, säger Ari Kirvesniemi som bedömer att en ökning med 5–10 procent per år vore lagom.
Han varken vill eller tror att den offentliga vården ska konkurreras ut, utan räknar i stället med att ökad valfrihet leder till att offentlig vård skärper till sig, tar lärdom av framgångsrika entreprenörer och nya metoder och blir mer konkurrenskraftig.
Vad händer om det blir nytt maktskifte i nästa val – blir det då en ny stopplag med privata aktörer åter ute i kylan? Nej, inte om man får tro branschen, som räknar med att den privata vården fortsätter att utvecklas. Oavsett valutgång blir det blandat rött och blått i landsting och kommuner. Historiskt har privata alternativ ofta växt snabbare under socialdemokratiskt styre, som har setts som garant för att de svagas rättigheter har tillgodosetts.
Ett ökat behov av vård och omsorg är vad alla räknar med och branschfolk som Ari Kirvesniemi hoppas på ökade resurser för sektorn.
– Personligen tycker jag att vård och omsorg ska få en större del av kakan, säger Ari Kirvesniemi. Med globaliseringen och informationsteknologin har vi fått så mycket prylar att vi inte orkar bära mer. Vad mer kan vi då önska oss? Hälsa. När man inser att man inte kan åka i mer än en bil i taget får vi ett annat synsätt och jag ser redan tendensen att folk blir mer måna om sin hälsa.
Vårdförbundet, som ingår i TCO och organiserar sjuksköterskor, barnmorskor och andra yrkesgrupper men även egenföretagare inom vården, tycker också det är bra att privata initiativ släpps fram.
– Inom hälso- och vårdsektorn finns en stor potential för nybildande av mindre och medelstora företag, säger förbundets ordförande Anna-Karin Eklund.
– Alliansens tankar om avknoppningsstöd är bra för att knoppa av många typer av verksamheter. Men vi ser fortfarande ett värde i att staten har ett avgörande inflytande över den högkvalificerade vården. Den passar mindre bra att lägga ut på entreprenad.
Vårdförbundet efterlyser dessutom fri etableringsrätt i glesbygd för vissa yrkesgrupper inom vården.
– Det skulle kunna bidra till att förbättra tillgängligheten inom vården. Och till att fler kvinnor vågar satsa på eget företagande, säger Anna-Karin Eklund. Förändringar i reglerna för F-skattesedel är också positivt och något som kan komma att gynna många av de inom våra yrken som vill starta eget.
Trots det politiska maktskiftet finns många hinder för privata entreprenörer. Privo, som är Sveriges största branschförbund inom privat vård och omsorg och främst organiserar småföretag, ser inga konkreta förbättringar.
– Öppningarna gäller nog mer stora sjukhus än små vård- och behandlingshem som sällan tas med i diskussionen, säger Kurt Ericsson, ordförande för Privo och ägare till Bergslagsgården Sjuk- och Behandlingshem i Ängelsberg.
– Många av mina medlemmar har problem med att kommunerna inte vill utnyttja deras tjänster inom boende, sysselsättning och omsorg. Det är bara när det har gått riktigt långt och det är kris som privata alternativ kommer i fråga. Landsting och kommuner bollar ansvaret mellan varandra, ingen vill betala och den sjuke hamnar mellan stolarna.
– Kommunen vill att ”Kalle” ska klara sig på egen hand så länge som möjligt, tills det inte finns något annat alternativ än tvångsvård hos landstinget. Samtidigt krymper mellanvården, där privata företagare som vi är viktiga aktörer.
Regeringen har fått upp ögonen för problemen och i slutet av november presenterade statliga utredaren Anders Milton ett förslag till nationell strategi för psykiatrisk vård som innebär att kommuner och landsting blir tvungna att upprätta samarbetsavtal som tvingar dem att samarbeta för patientens bästa.
– Det är ett bra förslag som kan ha betydelse, bara det sätts i verket, säger Kurt Ericsson som tror att det i så fall innebär bättre förutsättningar för att driva privata bolag inom vård och omsorg.
Men annars ser han dystert på möjligheterna att driva privata företag inom området, baserat på egna erfarenheter. Kurt Ericsson driver själv Bergslagsgården sedan 38 år tillbaka, men det var först efter 25 års hårt arbete som verksamheten började gå med överskott. Gården har idag 30 vårdplatser och omsätter 13 miljoner kronor per år.
– Jag ser ingen tendens till ljusning. De senaste åren har vi haft en negativ trend och än så länge ser jag inget brott på den kurvan. Regeringen säger en sak men kan inte tvinga kommunerna. Kommunerna tycker ofta att de kan sköta verksamheten billigare, men de verkliga kostnaderna kommer aldrig fram i budgeten, säger Kurt Ericsson.