Hon vill återupprätta föreningslivets roll

”Det viktiga är att vi får personer med funktionsnedsättning i rörelse. Det handlar om integrering och inklusion. Klyschor, javisst, och vår utmaning är att omsätta dem i praktiken”.

Det säger Annika af Winklerfelt, generalsekre­terare på Svenska handikappidrottsförbundet och Sveriges Paralympiska kommitté, SHIF/SPK, ­se­­dan mitten av november förra året.

Som generalsekreterare för SHIF/SPK har hon i uppdrag att utveckla handikappidrotten, inte bara de 19 idrotter som sorterar under förbundet utan även idrotter som finns i verksamheten på både elitnivå (paralympisk verksamhet) och den breddidrott som bedrivs inom Special Olympics. Det handlar om att ge bästa möjliga förutsättningar för elitaktiva. Med dem som förebilder och inspiration kan vi samtidigt öka bredden, att få fler att börja idrotta.

Inget recept
Annika af Winklerfelt har dock inget färdigt recept med sig från sina tidigare erfarenheter från ledarroller inom IT-branschen eller som ordförande för en av Sveriges största ridklubbar, Djurs­holms Ridklubb.

– Vi måste fortsätta att skapa förståelse och sprida kunskap på alla nivåer i samhället om möjligheter för personer med funktionsnedsättningar, såväl att vara aktiva elitidrottare på högsta nivå som att idrott verkligen är till för alla. Det ska vara möjligt att leva ett aktivt idrottsliv oavsett funktionshinder – det finns många fantastiska exempel i vår rörelse!

Tillgänglighet är ett ofta använt ord, men enligt Annika af Winklerfelt är det inte alltid klart vad det står för och hur det används. I värsta fall används det slentrianmässigt, varpå dess innehåll urholkas.

Måste definiera
– Vi måste definiera begreppet tillgänglighet. Vad innebär det egentligen i en betydelse som är så vidgad att det ger förutsättningar även för vår målgrupp att utöva idrott? Det handlar inte bara om att till exempel en idrottsanläggning är anpassad för rullstolsburna personer, det räcker ju inte ifall det inte finns möjligheter att ta sig dit eller att dörren till hissen är låst på kvällen när vaktmästaren gått hem. En annan aspekt kan vara att få en möjlighet att utöva ”sin” idrott utan att behöva åka tiotals mil till träning. Det finns många aspekter att hänsyn till och frågor att knäcka.

Föreningslivet centralt
Under samtalet med Annika af Wink­lerfelt står det klart att i den värld som hon vill se och kämpa för har föreningslivet en central roll. Det är föreningen som kan göra skillnad, inte minst på ett socialt plan.

– Varför är dator– och tv-spel den enklaste utvägen för många? Jag tror att det är viktigt att jobba för och förstå före­ningslivets betydelse och vilken effekt det kan ha, inte minst socialt. Det är en stor skillnad att vara del av en förening mot att bara gå på ett gym.

Men för att föreningslivet ska attrahera, och bli en alternativ utväg för de många unga människor som hamnar i tv-soffan och vid datorspelet, måste utbudet och, jo vi är tillbaka där, tillgängligheten förbättras och garanteras.

– Det handlar om en mångfald. Om du vill spela basket för att du sett dina jämnåriga på gatan spela basket, så ska du också kunna göra det. Du ska inte hänvisas till till exempel innebandy, om det inte är vad du vill syssla med.
Ett resonemang som kräver stor förståelse, inte minst i de rum där budgetar spikas och följs upp.

– Vi måste kanske acceptera att tillgängligheten måste få kosta mer, säger Annika af Winklerfelt. +