3 kommentarer

  1. Tyvärr är det så här SVERIGE (INTE) fungerar idag. Det finns inget skyddsnät och den ”välfärd” som vi invaggats att ta för given finns inte.

    Jag har en dotter som insjuknade med en hjärntumör för tio år sedan. Eftersom hon studerade och inte hade hunnit skaffa sig SGI hamnar alla ersättningar på miniminivå. Det innebär en levnadsstandard långt under existensminimum. Vi kommer som föräldrar att ha ett livslångt försörjningsansvar för vår dotter.

    Alla stöd t.ex. färdtjänst, boendestöd, arbetsträning etc. har vi fått kriga för. Allt sådant som beskrivs som insatser som ska göra att personer med funktionsvariationer ska kunna leva ett ”fullgott liv”. Det är inget annat än ett hån.

    Tyvärr tror jag att vi är många i den situation du beskriver, Ann-Marie. De flesta i vår omgivning blir helt förvånade och chockade när de förstår att det finns inget skyddsnät i Sverige.

    Vi bör se till att regering och myndigheter levererar de stöd som behövs för ett ”liv”.
    Ett liv som räddas ska också levas.

  2. Pingback: Hur kan samhället stänga alla dörrar för min sjuka dotter? | Anhörigas Riksförbund
  3. Pingback: Stockholm » Ann-Maries sjuka dotter får inget stöd

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *