I den virtuella världen vet ingen att du inte kan prata | HejaOlika

I den virtuella världen vet ingen att du inte kan prata

Susan Balandin.

Ur Tema Kommunikation i Föräldrakraft nr 3, 2011.

ANNONS

Annons för LSS-skolan

ANNONS

Annons för USKA

ANNONS

Annons för Linnea och Josef Carlssons stiftelse

ANNONS

Annons för Humana

ANNONS

Annons för Etac

ANNONS

Annons för Särnmark

ANNONS

Annons för Forum FUB

ANNONS

Annons för CJ Advokatbyrå

”Du vet inte vem du möter i den virtuella ­världen, och ingen vet att du inte kan prata. Om du kan använda en dator så kan du delta i den virtuella världen på samma villkor som alla andra”, säger professor Susan Balandin på Högskolan i Molde, Norge.

”Du vet inte vem du möter i den virtuella ­världen, och ingen vet att du inte kan prata. Om du kan använda en dator så kan du delta i den virtuella världen på samma villkor som alla andra”, säger professor Susan Balandin på Högskolan i Molde, Norge.

Susan Balandin är utbildad logoped med specialisering inom alter­nativ och komp­let­­terande kommunika­tion. Hon föddes i Kanada, växte upp och utbildade sig i England och hamnade sedan i Australien där hon arbetade i mer än 30 år, först som verksam logoped och därefter som forskare på universitetet i Sydney.

Ensamhet och delaktighet
För tre år sedan fick hon en tjänst som professor på Högskolan i Molde, där hon just nu håller på med ett forskningsprojekt kring ensamhet och social delaktighet i den virtuella världen Second Life.

– Jag har under senare år kommit att intressera mig för ensamhet och delaktighet, då jag i mina studier sett att människor med funktionsnedsättningar är mer ensamma än andra. I detta projekt studerar vi hur ensamhet hos ungdomar och vuxna, som använder alternativ kommunikation, påverkas av att ta del av en virtuell värld.

När Susan Balandin kom till Norge stiftade hon bekantskap med den amerikanska professorn Judith Molka-Danielsen, som specialiserat sig på den virtuella världen Second Life. Susan Balandin blev intresserad av hur virtuella världar skulle kunna användas av människor som använder alternativ kommunikation, och om de som deltar i den virtuella världen känner sig mindre ensamma än de som inte gör det.

Mer närvarande
– Många av dem vi intervjuat nämner nära familjemedlemmar eller personal som deras enda vänner. Män­ni­s­kor som använder alternativ kommunikation är idag mer närvarande i samhället än någonsin, men deltar fort­farande inte. Mån­ga arenor där vänskapsband knyts, som aktiviteter efter skolan eller i arbetslivet, är fortfarande inte tillgängliga, dels för att miljöerna inte är fysiskt anpassade, dels för att många inte kommer ut i arbetslivet över huvud taget.

Den virtuella världen Second Life har funnits sen 2003. Det är gratis att vara med och varje användare representeras av en avatar, en elektronisk visualisering.

– Du själv väljer hur du vill se ut in i minsta detalj. Du kan vara lång, kort, tjock, smal, svart eller vit. Ingen vet hur du ser ut i verkligheten. Många har väldigt långa ben eller rutor på magen. Min egen avatar ser då sannolikt inte ut som 63, skrattar Susan Balandin.

I Second Life finns inga begränsningar kring förflyttning. Avatarerna kan flyga eller teleportera sig mellan olika ställen.

– Om man till exempel har en cp-skada kan man i den virtuella världen testa olika aktiviteter som kanske inte skulle vara möjliga i vår värld. De som har ingått i forskningsprojektet har sagt att de till exempel vill testa att klättra i berg och att köra bil. De är involverade i många aktiviteter till vardags men då ofta tillsammans med familjemedlemmar eller andra som också har funktionsnedsättning, men i den virtuella världen vill de gärna träffa andra människor.

När det gäller kommunikation mellan avatarerna finns det två sätt, antingen via textmeddelanden eller mikrofon.

– I Second Life kommunicerar de flesta via textmeddelanden, vilket underlättar om man har svårt att prata. Det finns också en funktion där man kan prata direkt med varandra, vilket å andra sidan underlättar för den som har svårt att skriva. Finessen är att man kan välja själv.

Orolig omgivning
Det som förvånat Susan Balandin mest under projektets gång är att föräldrar eller personal oroar sig för att ungdomarna ska råka illa ut i den virtuella världen.

– Jag försäkrar att det är säkrare än att ta tåget till Oslo. För det första är du anonym. Om du skulle känna dig obekväm med någon annan avatar så är det bara att teleportera dig någon annanstans, eller stänga av datorn.

Virtuella världar har sedan flera år framgångsrikt använts i vissa träningssammanhang för personer med autism. Susan Balandin tror dock att det har potential för både socialt samspel, träning och även utbildning av personal.

– Virtuella världar är en ny miljö för socialt samspel och lärande, och fortfarande en outnyttjad resurs för människor som använder alternativ kommunikation. Second Life är inte enkelt att använda, så det kan inte användas av alla. Men för dem det passar så får vi inte glömma att det kan användas för att bara ha kul.  +

Anna Pella

Publicerad:
2011-05-20

Av: Anna Pella

Nyckelord:
IT och datorer, Intervjuer, Kommunikationskarnevalen, kommunikation


ANNONS

Annons för Etac

ANNONS

Annons för Särnmark

ANNONS

Annons för CJ Advokatbyrå

ANNONS

Annons för USKA

ANNONS

Annons för Humana

ANNONS

Annons för Forum FUB

ANNONS

Annons för Linnea och Josef Carlssons stiftelse

ANNONS

Annons för LSS-skolan

STÄNG
Skip to content