I hetluften – Kamratpostens nye chefredaktör Ola Lindholm
– Det är ingen skillnad på barn med eller utan funktionshinder, säger Kamratpostens nye chefredaktör Ola Lindholm som vill att tidningen ska vända sig till alla barn.
Ola Lindholm känner de flesta igen från barnprogrammet Myror i brallan, där man följde med honom ut i naturen, lärde sig bra saker om djurvärlden och fick gissa bajset. Arbetet med barnkultur har länge varit en central del i Olas värld och som ung engagerade han sig mycket för unga funktionshindrade – men egentligen var det en ren slump att han började med barnkultur.
– Jag har visserligen arbetat mycket med barn, bland annat som assistent för en autistisk pojke, men att göra barnkultur var inte något jag hade planerat. Jag var ung och ville göra någonting ”tufft och coolt”. Men det var en producent som tjatade på mig att jag borde göra ett naturprogram för barn – hon tyckte att jag passade för det – och till slut gav jag med mig. Hade det inte varit för henne och alla fantastiska tittare hade jag nog varit programledare för Paradise hotel eller liknande idag, säger Ola.
Tuffare och modernare
Nu ska ni förändra Kamratposten. Varför blev du chefredaktör?
– Jag var den som krävde minst betalt, säger Ola med ett skratt. Nej, seriöst, Kamratposten har egentligen varit den enda barntidningen som existerat på marknaden i Sverige och den är väldigt bra. Men den är lite mossig och behöver förnyas. Jag har gjort mycket tidigare för barn som varit i KP:s anda, men står för något som är lite tuffare och modernare. Tidningen ska reflektera tiden och barnens intressen.
Vad man kan vänta sig av den nya tidningen är en snyggare form, en förbättrad kommunikation med läsarna och nya spännande reportage. Samtidigt ska man drastiskt förbättra tidningens hemsida.
– Kamratpostens sajt är riktigt dålig. Barnen tröttnar på den på två sekunder. Jag vill att KP:s hemsida ska vara den främsta sajten för alla barn som tar sig ut på internet. Den ska fungera som en mötesplats. Ett ställe som barnen gillar och som föräldrarna kan lita på.
Lärde sig mycket av pojke med autism
Du har själv arbetat med barn med funktionshinder. Hur har det påverkat dig som människa?
– Jag arbetade mycket med funktionshindrade när jag var ung. Bland annat som assistent för en pojke med autism. Han lärde mig mycket om livet och om mig själv. Ung och blåögd som jag var trodde jag att jag besatt kunskaper som skulle förändra honom. Men det slutade med att det var jag som lärde mig en massa saker. Man får respekt för livet och hur det kan vara. Man lär sig kommunicera bättre och inte minst att inte vara rädd för att göra pinsamma saker. Människor gör knasiga saker hela tiden, men världen går inte under för det.
Utöver arbetet som personlig assistent har Ola arrangerat integrerade läger för barn med och utan funktionshinder och var med och startade Djurgårdens IF Handikappfotboll i Stockholm.
– Det var en mamma som arbetade inom föreningen som hade en son med Downs syndrom. Hon tyckte att även hennes son borde få möjligheten att spela fotboll och så började det. På något sätt dök mitt namn upp och jag tackade ja till att leda fotbollslaget, vilket jag sedan gjorde under några år.
Så du har även ett genuint fotbollsintresse?
– Absolut! Men jag hade aldrig tränat ett fotbollslag tidigare. Det var riktigt kul!
”Man ska inte behandla barn som barn”
Att producera en tidning för barn är inte det lättaste. Ola menar att långt ifrån alla kan göra barnkultur.
– Många som är i barnkulturbranchen får för sig att de gör något väldigt ”fint”. Då är man helt fel ute tycker jag. Man ska inte behandla barn som barn, utan som läsare. Det är lite klurigt att göra barnkultur, man får prata med en massa barn och sedan handlar det mycket om att chansa. I mina tidigare tv-produktioner har jag mest gjort det jag själv skulle vilja se, vad jag själv tycker är kul och det har fungerat bra, säger Ola.
Vuxna schabblar lätt till det för sig och glömmer bort att vara människa, menar han. Det viktigaste är att ha en passion för arbetet man sysslar med och inte se ner på barnkulturen.
– Många får för sig att barnkultur inte är ”riktig kultur” och att barnboksförfattare inte är ”riktiga författare”.
Nu kan vi vänta oss en ny fräschare Kamratposten. Sedan januari 2006 går det även att få tidningen i inläst form från Inläsningstjänst.
– Det är ingen skillnad på barn med eller utan funktionshinder. De funderar över samma saker. Kamratposten har alltid och ska fortsätta vända sig till alla barn.