Inte svårt att ge alla en rättvis chans
Om viljan finns är det inga problem att ge alla en rättvis chans på arbetsmarknaden. Det är slutsatsen av Föräldrakrafts enkät.
Största problemet är fördomar och negativa attityder.
Det näst största är brister inom utbildningsvärlden och övergången till arbetslivet.
Men lösningar finns alltså. I vår enkät har politiker och experter radat upp en mängd konkreta åtgärder. Kommunals ordförande Annelie Nordström säger att det egentligen inte finns några hinder:
– Tekniken gör det mesta möjligt, om man vill. Det som brister är ekonomiska möjligheter och viljan. Här måste samhälle och arbetsgivare ta ett ansvar.
Handikappförbundens ordförande Ingrid Burman sammanfattar vad som behövs:
* Information för att få bort fördomar. Många med nedsatt funktionsförmåga har inte nedsatt arbetsförmåga.
* Gör det enklare att få hjälpmedel och anpassningar.
* Fler praktikplatser.
* Lönebidrag.
* Större ansvar hos kommuner och landsting att få fram jobb.
* Lagstiftning som gör alla arbetsplatser tillgängliga.
* Bättre förberedelser inom skolan.
* Mer flexibel socialförsäkring och hälso- och sjukvård som gör det möjligt att jobba utifrån individuella förutsättningar.
Bland politikerna svarar många att det är viktigt att ändra attityderna på arbetsplatserna och hos omgivningen.
Mer information behövs även om vilka stöd som finns.
– Vi har gett Arbetsförmedlingen i uppdrag att informera företag om de många stöd som finns, säger arbetsmarknadsminister Hillevi Engström. Vi tror att bättre information får fler företag att anställa personer med en svagare anknytning till arbetsmarknaden.
– Som arbetsmarknadsminister reser jag runt i Sverige och besöker företag som tar ett större socialt ansvar, jag träffar arbetsmarknadens parter för att lyfta denna fråga. Det är viktigt att företag förstår att det är en vinna-vinna situation att ha en mångfald i sin personal.
Göran Fredriksson, vd för Frösunda och ordförande i Vårdföretagarna och branschorganisationen PULSS, säger att det finns ”en stor okunskap och osäkerhet hos arbetsgivare hur man skall förhålla sig till personer med funktionsnedsättning”:
– Det behövs massiv information. Med rätt information och guidning så saknas inte viljan.
Ett annat vanligt svar är att samarbetet måste förbättras mellan Försäkringskassan, socialtjänsten och Arbetsförmedlingen.
Öka värdet
En bra utbildning är grunden för att stärka sitt arbetsmarknadsvärde, påpekar TCO:s ordförande Sture Nordh.
– Här måste samhällets insatser kraftigt förstärkas. Det behövs fler högkvalitativa universitets- och högskoleplatser. Skolan måste bli mycket bättre på att stödja unga människor att tro på sig själva, särskilt de som på grund av funktionsnedsättning inte alltid lyckas få behörighet till gymnasiet. Många ungdomar har ingen erfarenhet av något arbete när de går in i aktivitetsersättningen. Skolan måste erbjuda kompetent studie- och yrkesvägledning samt praktikplatser. Det handlar också om att prioritera sommarjobb till elever med funktionsnedsättning, säger Nordh.
Sänk arbetsdagen till sex timmar, föreslår Johan Steirud från Unga RBU:are.
– Då blir det lättare för vissa att klara en hel arbetsdag, säger Johan Steirud.
Avgörande är att arbetsmarknaden totalt sett växer så att konkurrensen om lediga jobb minskar, anser Svenskt näringslivs abetsmarknadsexpert Karin Ekenger:
– Enklare jobb har beskattats och reglerats bort, och då minskar chanserna att få in en fot på arbetsmarknaden. De subventionerade anställningarna är en djungel av olika regler för olika situationer, det måste bli lättare och mer förutsebart att använda för arbetsgivare, säger hon.
Förlegat
Många påpekar att daglig verksamhet (en insats enligt LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) är konserverande.
– Bryggan till ett vanligt jobb är för svag och för otydlig, säger Göran Fredriksson, Frösunda och Pulss.
Samtidigt påpekar han att samhällets initiativ hittills inte har varit så framgångsrika, eller till och med skadliga:
– Arbetsmarknaden har blivit alltmer elitistisk med ökade prestationskrav som faktiskt skapar ohälsa istället för välbefinnande, säger Göran Fredriksson.