”Intygsjakten har gått för långt”

Konsulenterna på Bosse Kunskapscenter i Stockholm möter en snabbt ökande efterfrågan. Bakom detta ligger växande krav på intyg för att få stöd om man har funktionsnedsättning.
– Det är mycket intygsjagande och individen har mycket svårt att veta vad som krävs till vad, säger Marita Fernström, chef för Bosse.

Marita Fernström har sett trenden mot allt mer krångel och administration bli allt starkare under de 13 år hon arbetat på Bosse.

– Under fjolåret hade vi 290 nya deltagare på Bosse, vilket är en fördubbling jämfört med fem år sedan, säger hon.

Behovet av rådgivning växer i takt med att samhällsklimatet hårdnar. Det ställs högre krav på den enskilde vid ansökan om personlig assistans, bostadsanpassning, försörjningsstöd, handikappersättning, sjukersättning och annan hjälp om man har funktionsnedsättning.

– Många personer med utländsk bakgrund lever med en dubbel utsatthet och behöver mycket stöd för att rätt fråga ska hamna hos rätt huvudman, säger Marita Fernström.

Trots att behovet av råd ökar kraftigt kan Bosse inte utöka verksamheten. Volymen styrs av de femåriga avtal det personalägda företaget har med dels landstinget i Stockholms län, dels ett antal kommuner i länet.

– Det kan bli så att vi har fyllt kvoten redan i november, men självklart kan vi ändå inte stänga. En effekt kan bli att man får vänta längre tid mellan mötena jämfört med tidigare eller att vi faktiskt jobbar gratis i slutet av året, säger Marita Fernström.

Ho inte märkt någon kvalitetsförsämring i de enkäter som görs.
– Vi håller alltså kvaliteten, men det blir en ökad påfrestning. Jag tror att vi är duktiga på att prioritera våra verksamhetsdeltagare eller kunder. Det som ibland får stå tillbaka är tillbaka är egen kunskapsinhämtning.

Bosse har också ett ökat fokus på arbetsmarknadsfrågor.
– Det kan handla om att hjälpa en person att få sin arbetsförmåga bedömd på ett tillförlitligt sätt. Vi hjälper till i kontakterna med Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen eller andra parter som behövs för att få fram intyg med mera.

Det växande pappersarbetet för personer med funktionsnedsättningar är ett mycket allvarligt problem, menar Marita Fernström, som sett denna tendens bli allt tydligare under de 13 år hon arbetat på Bosse.

– Idag är det så mycket intygsjagande att individen ofta inte har en chans att veta allt eller orka stå på sig. Det är horribelt.

– Allt ska styrkas med intyg och det som personen säger ses allt mindre som tillförlitligt. Ansökningar behöver vara allt mer omfattande och får inte ha något tolkningsutrymme.

Det kan ibland vara nödvändigt att Bosses konsulenter följer med på läkarbesök för att förvissa sig om att intygsskrivaren förstår vad intyget behöver innefatta för att ge tillräcklig dignitet.

– Det finns dessutom ett glapp mellan Försäkringskassans begäran om intyg och de begränsade möjligheter som finns att få intyg, säger Marita Fernström.
– Det kan vara svårt att få ett intyg. Ibland måste personen själv bekosta specialistintyg om exempelvis ADL (daglig livsföring) via privata kliniker och då kan det kosta 1000-3000 kronor. Dessutom är det ibland osäkert om det verkligen behövs ett intyg.

Problemet kommer ofta upp i diskussioner med funktionshinderorganisationer. Bosse försöker även förmedla trender som finns i olika stadsdelar till bland annat funktionshinderombudsmannen i Stockholm.

– En förklaring till krånglet är nog att myndigheter vill ha allt på papper för att göra tillförlitliga och enhetliga bedömningar. Men ekvationen går inte ihop, särskilt inte om man har svårt för att själv samordna och bedöma vad som behöver göras, säger Marita Fernström.

För att klara anstormningen skulle Bosse behöva ökade resurser, för att kunna hjälpa till med myndighetskontakterna. Om nu inte myndigheterna backar från kraven på intyg.

– Man borde återgå till att ha förtroende till personens egen utsaga. Gör en noggrann grundutredning och ha sedan en kontinuerlig uppföljning och tro på det som personen säger, föreslår Marita Fernström.

Fotnot. Bosse har avtal med Stockholms läns landsting samt kommunerna Stockholm, Lidingö, Solna och Norrtälje. Huddinge avslutade samarbetet i december 2014, för att bedriva rådgivningen i egen regi, via kommunens biståndshandläggare.