IVO bör lyssna på vad JO säger om självbestämmande inom LSS
KOMMENTAR. JO kritiserar en kommun för att ha kränkt brukarens yttrandefrihet genom en formulering i genomförandeplanen.
Kritiken kan vara tillämplig även på IVO:s beslut om Humana, där IVO uppvisar en oroväckande okunskap om de grundläggande principer som LSS vilar på.
LÄS MER: Alla artiklar om IVO:s beslut att återkalla Humanas tillstånd
LSS princip om självbestämmande väger tungt
Oaktat att yttrandefriheten är grundlagsskyddad, och alla sorters kränkningar av denna är allvarliga, är det intressant hur JO i beslut om Arvika kommun väger in LSS i bedömningen. Kränkningen görs nämligen, enligt JO, än mer allvarlig när den sker inom LSS eftersom inflytande och självbestämmande för den enskilde är bärande principer.
JO tar själv upp 6 och 7 §§ LSS först i sin redogörelse för den rättsliga regleringen, faktiskt innan grundlagen nämns.
JO nämner inte bara LSS, utan också Socialstyrelsens föreskrifter, i ett påpekande av vad som får och inte får ingå i en genomförandeplan. JO understryker att en genomförandeplan upprättas med hänsyn tagen till den enskildes självbestämmanderätt och integritet.
Enligt JO måste noga övervägas vilka uppgifter som ska tas in i en genomförandeplan. Uppgifter som inte är relevanta för genomförandet av den beviljade insatsen bör enligt JO undvikas. Det gäller i synnerhet villkor som kan anses vara betungande för den enskilde eller som är avsedda att påverka eller inskränka dennes handlande.
LÄS ÄVEN: JO ingriper mot kommun som satte munkavle på LSS-berättigad
IVO:s krav på insyn kan vara omöjliga att genomföra
Reglerna är desamma för kommunala och privata utföranden, vad gäller hur en genomförandeplan ska upprättas. Om vi tänker på IVO:s beslut att återkalla Humanas tillstånd, så nämner IVO genomförandeplaner som ett sätt för en anordnare ska skapa sig insyn i assistansen. Härigenom ska alltså anordnaren underrätta sig om ändrade förhållanden och oriktiga uppgifter om som sedan ska anmälas in till Försäkringskassan.
Men som JO konstaterar föreligger ett beroendeförhållande, inte bara under handläggningen av ansökan om assistans utan också under genomförandet. Brukaren står då i beroendeförhållande till anordnaren.
En anordnare kan därför inte utan vidare i sitt genomförande ställa upp sådana slags villkor för brukaren med hot om att avsluta uppdraget. Det kan få till följd att brukaren avhåller sig från att utnyttja sina rättigheter.
Om vi övergår till IVOs resonemang kring – eller om det kanske snarare är krav på – att assistansanordnare skapar sig sådan insyn i genomförandet av beslut om assistans att den kan rapportera vidare samtliga ändrade förhållanden hänförliga brukaren, tänker jag följande.
Assistans får inte villkoras av löpande kontroller
Ett genomförande av ett beslut om assistans får inte förenas med villkor om anordnarinsyn, och underkastelse av anordnarens löpande kontrollfrågor om hälsotillstånd och funktionsförmåga.
En anordnare är alltså, i motsats till vad IVO uttrycker i beslutet avseende Humana, förbjuden att uppställa som villkor att brukaren måste träffa anordnaren för löpande möten där dennes hälsa och personliga förhållanden ska diskuteras (och samtidigt ändrade förhållanden/oriktiga uppgifter efterforskas). Inte heller kan en anordnare kalla till sig de personliga assistenterna för att inhämta sådan information, vid arbetsplatsträff eller personalmöten som var IVO:s förslag i Humanabeslutet.
Ett utförande där anordnaren återkommande kontrollerar brukaren på olika sätt medför nämligen att brukaren kommer att avstå från att nyttja sina rättigheter enligt 5–7 §§ LSS. Brukaren väljer då bort sin självbestämmanderätt samt rätt till största möjliga inflytande och medbestämmande över hur assistansen ska utföras. Många anser nog att det är bättre att den mycket kontrollerande anordnaren bestämmer allting, så att det inte blir ”fel” – men brukaren får då inte assistansen anpassad efter sina individuella behov, och får inte heller stärkta möjligheter att leva ett självständigt liv.
Jag får hoppas att JO inte tycker att mitt resonemang är en övertolkning av beslutet.
Kontrollstyre kränker även andra rättigheter
Utöver vad JO uttalar om yttrandefriheten, och kränkningar av denna inom ramen för LSS, kan vi diskutera andra fri- och rättigheter som kan kränkas genom myndighetskrav på ett kontrollstyrt assistansutförande. Vi har exempelvis rätten att inte utsättas för diskriminering på grund av funktionsnedsättning. Och vi har rätten att inte utsättas för betydande intrång i den personliga integriteten i form av övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden.
Jag kan tänka mig att det skulle anses som synnerligen försvårande om kränkningar av dessa fri- och rättigheter skulle råka ske just inom ramen för LSS, som ju också vilar på grundprinciperna om jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet samt respekt för den enskildes integritet.
Även om det inte skulle utgöra konkreta kränkningar, ligger även försök till begränsningar av grundlagsskyddade fri- och rättigheter såväl som begränsningar av bärande grundprinciper av LSS mycket långt bortom vad som kan göras genom IVO eller ens genom rättspraxis.
Kanske är det som JO uttalar i det aktuella beslutet tillämpligt även på IVO; jag tänker här närmast på att myndighetens inställning visar på en bristande kunskap om grundläggande fri- och rättigheter som är oroväckande.
Jessica Gustavsson
C J Advokatbyrå
