Nyheter

”Jag önskar jag kunde skydda min dotter”


Denna artikel handlar om


Innehåll från NKA
Att vara anhörig

NYTT: Enkät om att vara anhörig under covid-19
Nya webbinarier om anhörigfrågor
Leva Livet – medan det pågår
Föräldrastöd: från kaos till struktur
Fler tips på NKA:s egen temasida




 

Mamma. Varför gjorde han så?
Vem? Svarar jag. Gjorde vad då?
Dödade Engla.

Mamma. Varför gjorde han så?
Vem? Svarar jag. Gjorde vad då?
Dödade Engla.

Då plötsligt förstår jag. Min 7-åriga dotter läser.
I vanliga fall är det någonting jag är väldigt stolt över.
Men idag, just idag önskar jag att jag kunde skydda henne ifrån det ofattbara.
”Han dödade Engla”.
Kvällstidningens rubriker har trängt sig in i min dotters medvetande.
Det känns svårt. Därför att det är svårt.
På samma gång är jag glad över att hon delar sina funderingar med mig. Att hon inte bär på dem ensam.
Jag vet faktiskt inte, säger jag till slut. Han gjorde någonting väldigt, väldigt dumt. Någonting man inte får göra.

Det har varit en hel del tråkiga händelser kring barn under den sista tiden och det är svårt att som förälder inte bli berörd.
Hur förklarar man för sina barn det som är svårt att ta till sig själv? Hur förklarar man det på ett sätt som inte skrämmer alltför mycket. Som inte tar ifrån dem deras spontanitet och glädje. Viljan och nyfikenheten till att lära känna nya människor?
Jag känner mig arg och ledsen, förtvivlad och omskakad.

För en vecka sedan fick vår dotter vara själv i parken med sina kamrater.
En stor dag i vårt liv.
Jag kände mig stolt och modig. Försökte se ut som en cool mamma, men inom mig var jag skitskraj.
Försökte slå bort tanken på att hjulen kan fastna i sanden, att hennes kropp kan falla åt sidan och då vara svår att få upp igen.
Försökte istället tänka på att hennes kamrater känner henne så bra och att de gärna hjälper henne om det behövs. Att hon själv är en stark och klok liten tjej som vågar be om hjälp om det krävs.
Något utrymme för att ens tänka tanken på ”fula gubbar” eller andra ”galningar” fanns inte i mitt huvud.

När man som vår dotter, som sitter i rullstol, redan har vissa begränsningar, känns det extra viktigt att låta henne vara självständig i det hon kan. Att få vara tillsammans med sina kamrater på samma villkor. Att inte fega ut.
Jag tror att de flesta föräldrar vill se sina barn självständiga och delaktiga.
Det var säkert även Englas mammas tanke, när hon lät henne cykla hem själv från fotbollsträningen.

Ikväll går mina tankar till Englas anhöriga. Ikväll kramar jag lite extra på våra prinsessor och känner en stor tacksamhet och glädje.
Anneli Khayati

 

ANNONSER
  • Annons för Mo Gård
  • Annons från Myndigheten för tillgängliga medier
  • Annons för Valjevikens folkhögskola
  • Annons för HEA Medical
  • Annons för Humanas föreläsningar om LSS
ANNONSER
  • Annons för JAG
  • Annons för CJ Advokatbyrå
  • Annons för Tobii Dynavox
  • Annons för Primass
  • Etac R82 Toucan ståstöd
  • Annons för Tidvis
  • Annons för Fremia
  • Annons för Unik Försäkring
  • Annons för Särnmark
  • Annons för STIL
  • Annons för HD Motion
  • Annons för Made for Movement