Jag utgår från mitt liv och visar att vi klarar mer än vi tror

Många tror knappt det är sant – kan man verkligen vara sjukgymnast om man har en cp-skada?
Håkan Svensson driver eget företag som sjukgymnast. En av världens få sjukgymnaster med cp-skada. Men vägen har varit lång.

Håkan startade sitt företag för ett år sedan. Han tar emot patienter på sin egen mottagning i Tierp men åker även ut till gruppboenden, företag och privatpersoner som inte kan ta sig till mottagningen.

Tänkbara kunder
Som nystartad har han massor av kontakter med tänkbara kunder, ringer, mejlar, skickar ut sin reklamfolder.
– Jag har levt ett aktivt liv inom handikapprörelsen och idrotten, så jag känner till många som kan vara kunder, berättar Håkan när vi träffas hemma på gården i utkanten av Tierp.
Den bärbara datorn står framme på köksbordet och man förstår att det just nu är mycket jobb med att mejla och ringa olika kunder.
Själva mottagningen har Håkan inne i Tierp, ett par minuters resväg från bostaden.

Allt oftare anlitad föreläsare
Det är inte bara sjukgymnastik som Håkan arbetar med – han blir också allt oftare anlitad som föreläsare. Kundkretsen är bred – alltifrån vårdutbildningar till företag som ”vill ha lite inspiration”. Håkan hjälper dem att våga se och göra saker ur nya perspektiv.
– Jag utgår från mitt liv och visar att vi klarar mer än vi tror.
När Håkan träffar företag och deras anställda försöker han ofta få dem att förstå att en funktionsnedsättning inte innebär problem utan möjligheter.
– När folk kommer till mig och har ont i ryggen, vem är det då som är handikappad? säger Håkan.
Det finns många fascinerande delar av Håkans jobb. Han älskar att se hur åhörarna börja fundera i nya banor när de ser att en kille som dricker ur sugrör kan jobba med sjukgymnastik. Han njuter när han ser dem klia sig i huvudet.
– Yrket i sig är också väldigt roligt, eftersom man hjälper folk och minskar deras smärta.
Det låter enkelt – men om man skrapar lite på ytan visar det sig att det varit allt annat än lätt för Håkan att etablera sig.
Läkare, skolor, arbetsförmedling, Försäkringskassan, arbetsgivare – ja nästan alla tyckte nämligen att Håkan borde strunta i jobb och istället leva på sjukersättning.

Helt vansinnigt
– Jag fick tidigt sjukersättning vilket var helt vansinnigt, säger Håkan. Visst har jag en funktionsnedsättning men jag kan ändå jobba.
– När jag slutat gymnasiet fick jag höra att jag kunde få tio gånger mer i sjukersättning än i studiemedel. Jag såg bara pengarna. Min mamma sa till mig att inte ta pengarna, hon tyckte det var vansinnigt, men jag förstod inte bättre. En läkare konstaterade att min funktionsnedsättning var så stor att jag var berättigad till sjukersättning och på den linjen gick också Försäkringskassan.
Håkan föll för frestelsen att enkelt få egna pengar att röra sig med, cirka 7 500 kronor per månad.
– Den ”hjälpen” gjorde att jag hade råd med hyra och mat, men vad hände med min personliga utveckling? Skulle jag som 18-åring fortsätta mitt liv utan ambitioner?

Ingen drömtillvaro
Det visade sig inte alls vara någon drömtillvaro att leva på sjukersättning. Håkan blev deprimerad när han gick hemma efter gymnasiet.
– Jag frågade mig vad jag skulle göra med mitt liv. Det gick ett par år då jag inte gjorde något utan bara existerade. Sedan började jag på en mediautbildning, vilket var väldigt populärt då. Det passade inte mig, men jag lärde mig i alla fall att börja föreläsa.
Snart hade han bestämt sig för helt andra mål.
Att få tillgång till utbildning är dock mycket svårare för den som har en funktionsnedsättning. De normala vägarna är ofta stängda av olika regler och attityder.
– Många tänker att datorarbete passar bra för handikappade, så jag började en it-utbildning på högskolan i Borlänge. Men när jag skulle skriva en uppsats om datoranvändning stod det klart för mig att detta inte var något för mig, säger Håkan.
– Jag frågade mig igen: ”Håkan, vad sjutton är det du vill? Du lever bara en gång och du kan inte hålla på att göra det som andra tycker att du ska göra.”
Efter en tid hade han kommit fram till att sjukgymnast var en lämplig karriär.
– Kroppen har alltid varit intressant för mig. Jag har alltid hållit på med idrott. Åkt skidor i hur många mil som helst. Jag vet att man kan komma långt som cp-skadad. Jag tänkte att ”fan, vilken grej” det var att ha båda sidor. Folk måste lyssna på en cp-skadad sjukgymnast. Ingen kan säga att ”det är lätt för dig att säga”.

Svårt att komma in
Problemet var bara att sjukgymnastutbildningen inte alls ville lyssna.
– När jag träffade studierektorn ville hon bara prata om hur svårt det skulle bli för mig i utbildningen. Jag var spänd och nervös, så det var inte lätt att stå emot när hon gjorde allt för att motarbeta mig.
Håkan mötte en ”ruskigt konservativ” attityd både inom utbildningen och sedan vården.
– Alla tror att det bara kan vara på ett sätt. Att en polis måste vara stor och stark.
Håkan gav inte upp, utan genomförde utbildningen trots studierektorns fördomar. Han fixade tentorna och resultatet idag är att han är Sveriges enda sjukgymnast med cp-skada.
Men kanske inte så länge till – han hoppas att fler ska våga satsa.
– En tjej här i närheten av Tierp fick höra talas om mig och mejlade eftersom hon själv har en cp-skada och vill bli sjukgymnast. När vi träffades var jag riktigt ärlig: om man är van vid att få allt serverat så klarar man inte att stå upp mot fördomarna i den akademiska världen. Jag berättade hur motarbetad jag hade blivit och att hon nog också blir det. Man måste ha mycket skinn på näsan. Men det lät som att hon har en familj som har stöttat henne och gett utmaningar som har utvecklat henne, så jag hoppas att hon står på sig.

Kände av en attityd
När Håkan påbörjade utbildningen kände han attityden av ”ja ja, vi får väl se hur det går…”.
– Men det lossnade när jag fick kontakt med en professor som tog reda på vilka skyldigheter som både skolan och jag hade. Jurister gav besked om att det var upp till skolan att se till att det fungerade. Men samtidigt måste jag ha en förankring i verkligheten, jag var tvungen att ärligt fråga mig själv: kommer jag att klara utbildningen?
Visst klarade Håkan utbildningen – trots att han till en början själv fick lösa praktiska frågor. Till exempel hur han skulle greja ett fungerande tangentbord för att kunna skriva tentor.
– Jag skulle studera men fick samtidigt tänka på alla småsaker.
Håkan hade hjälp av en personlig assistent men efter första terminen hade professor Gunnevi Sundelin ordnat så att han istället fick stöd av en sjukgymnast, Cristina Björk, från en ortopedmottagning.
– Kristina var med mig under de praktiska övningarna, när vi elever skulle undersöka varandra. Hon gjorde det möjligt för mig att hitta sätt att jobba trots min cp-skada. Det var ett jättelyft! Jag kunde lägga alla praktiska problem åt sidan och ha allt fokus på att plugga.

Ris och ros
Efter utbildningen har Håkan jobbat på barn- och ungdomshabiliteringen i Mora, vilket han ger både ris och ros.
– Jag anställdes som vem som helst, men sedan kom ledningen på att man kunde få lönebidrag för mig.
Håkan hade ett vikariat och kunde få fortsatt jobb – men fick chockbeskedet att han då skulle tvingas acceptera att arbetsgivaren sökte lönebidrag.
– Det blev en krock i min skalle. Det gick inte ihop med vad jag trodde. Jag hade hela tiden tänkt hur bra det var att jag som sjukgymnast hade egen erfarenhet av cp-skada när jag jobbade med barn med funktionsnedsättningar. Jag såg det som en fördel! Kanske hann jag inte med lika mycket som alla andra, men det utreddes aldrig, bara antogs häftigt att ha en sjukgymnast som just Håkan! Jag bråkade och fick stöd av kollegorna och facket. Jag hade nog kunnat få rätt men det slutade ändå med att jag hoppade av. Jag hade blivit sjukgymnast för att det var en häftig kombination med min bakgrund och jag har verkligen blivit uppskattad av barn och föräldrar. Samtidigt var det jättebra att jobba på habiliteringen, där hade jag bil, rum och dator som passade mig.

Skönt att få betala skatt
Nu är sjukersättningen sedan länge utbytt mot jobb.
– Det är en skön och häftig känsla att det nu är jag som bidrar och betalar skattepengar.
Under lång tid hade Håkan sin sjukersättning vilande och när han ville säga upp den mötte han motstånd hos handläggaren på Försäkringskassan.
– Ska du verkligen säga ifrån dig sjukersättningen? frågade handläggaren, trots att Håkan då hade jobbat som vilken medarbetare som helst på habiliteringen i Mora.
Håkan känner väl till att många idag nekas sjukersättning trots omfattande funktionsnedsättningar, men för honom var situationen den motsatta. Men han hade bestämt sig – om han blev arbetslös skulle han stämpla som vem som helst.
– Samtidigt var det svårt att få jobb, det finns gott om sjukgymnaster. Så jag kände att jag var tvungen att hitta på något mer. Starta eget var något som jag redan hade funderat på. Men om jag hade fortsatt gå på sjukersättning hade jag nog aldrig vågat bryta upp.
Företaget är nu ett år gammalt.
– Det har varit både otäckt och kul, alla känslor på en gång.
Med hjälp av starta eget-bidrag under några månader har Håkan haft möjlighet att investera i utrustning och marknadsföring. Nu hoppas han kunna börja ta ut vanlig lön.
Och han funderar på att koppla sjukgymnastiken med sambons hästgård. Håkan rider själv och har många tankar om att använda sig av ridterapi i verksamheten.
Möter du lika mycket fördomar idag när du driver företag?
– Arbetsmarknaden är helt snedvriden. När jag sökte jobb skrev jag alltid om min funktionsnedsättning och blev nästan aldrig kallad på intervju. Jag borde ha provat någon gång att INTE skriva om funktionsnedsättningen – min cp-skada påverkar ju egentligen inte mitt arbete. En funktionsnedsättning är tydligen det lägsta man kan ha i en jobbansökan. Det är så synd att samhället och arbetsgivarna missar så mycket. Man TROR sig veta att det är så mycket lättare att ta någon utan funktionsnedsättning, säger Håkan som nu hoppas att hans föreläsningar kan påverka attityderna.

Fulla av fördomar
Vården och utbildningsvärlden är lika fulla av fördomar som andra branscher.
– Vårdutbildningarna är så breda att det alltid finns moment som en person med funktionsnedsättning inte klarar, men måste varje sjuksköterska verkligen kunna ALLA småsaker? Många stoppas för att det är någon enda liten sak som hindrar. Det borde vara viktigare att man passar i jobbet. Mina erfarenheter gör att jag passar jättebra inom sjukgymnastik och habilitering.
– Jag tror att många hindras från att utbilda sig till vårdjobb. Själv fick jag höra att ”du borde bli fritidsledare, då får du jobba med unga”. Vi måste ha olika vägar, skapa mångfald och göra det möjligt att utvecklas.
– Jag har själv märkt att det inte spelar så stor roll att jag kan visa att jag har jobbat på habilitering. Min cp-skada leder ändå till förutfattade meningar, ända tills jag möter personerna. Att ha en funktionsnedsättning är alltid en bromskloss för en jobbansökan, precis som ett utländskt namn. Det måste ske en förändring. Fler personer med funktionsnedsättningar måste in, inte bara i vården utan i alla yrken. +