”Jag vill höra fler säga att nu får det vara nog”
– Jag längtar efter handlingskraft och konkreta resultat!
Alexandra Pascalidou är ofta aktiv inom funktionshinderpolitiska frågor, inte minst när det gäller arbete för alla.
Här svarar hon på Dagens Omsorgs frågor om hur hon ser på utvecklingen när det gäller arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättningar.
Du har följt utvecklingen i flera år och hört många tala om arbete för alla – hur tycker du att utvecklingen har varit?
– Ambitionen och visionen finns där, på papperet, i inkluderande formuleringar, men jag längtar efter handlingskraft och konkreta resultat.
– Vi borde ha flera goda exempel som visat hur människor kan få blomma ut i sin fulla potential trots att de inte tillhör normen.
Vad skulle du själv vilja göra konkret för att förändra, om du exempelvis vore en ledande politiker?
– Jag vill se ett tydligare ledarskap och ansvarstagande från både politik och näringsliv. Vi måste visa att det kostar att diskriminera. Fler kan visa hur lönsamt och lustfyllt och lukrativt det är att öppna upp för grupper som idag hindras av trösklar.
– Jag skulle önska att mångfaldsplanerna inte stannar på papper och att en massa människor som fastnar i utanförskap kan få tillgång till arbetslivet, inte bara i temporära anställningar och projekt
Vad är bakgrunden till att du är så engagerad i funktionshinderspolitik?
– Jag växte upp med en klasskamrat som var kraftigt synskadad och hade hjälpmedel och en dator innan vi visste att de fanns. Han blev retad och mobbad emellanåt men han gav aldrig upp utan kämpade på och har idag ett arbete. Han fick mig tidigt att tänka till.
– Min bästis pappa blev blind efter en arbetsplatsolycka på fabriken. Under hela min barndom gick vi och hämtade honom på konditoriet i Rinkeby och ledde honom hem efter skolan.
– En annan klasskamrat hade en massa diagnoser innan vi visste vad det var.
– I vuxen ålder har jag fått vänner med olika funktionsnedsättningar och jag är medveten om att vi alla plötsligt kan hamna där.
Alexandra Pascalidou har lett konferensen Mångfald och företagande i flera år, senast på hösten 2014. Konferensen anordnas i Stockholm av Misa och är en mötesplats för arbetsgivare och andra aktörer som vill vill förbättra jobbchanserna för personer med funktionsnedsättningar. Foto: Linnea Bengtsson.
– Man ska inte behöva vara personligt drabbad för att kämpa för människors rättighet att få leva ett värdigt liv. När jag var på Sveriges Television och inte fick arbeta med invandrarfrågor, eftersom jag blivit mordhotad av nazister, valde jag att göra en dokumentär om handikappolitiken i Sverige och hur mycket vi fortfarande har kvar för att medborgare med funktionsnedsättningar ska ha samma möjligheter att röra sig fritt, att besöka offentliga inrättningar etcetera.
– För mig går alla dessa frågor hand i hand – frågor som rör alla grupper som av olika skäl och många gånger på grund av liknande fördomar hålls utanför och bortom beslutsfattande organ, organisationer och arbetsliv – ofta kvinnor, invandrare, minoriteter, personer med funktionsnedsättning och HBTQ.
Hur tycker du att Sverige klarar dessa frågor ur ett internationellt perspektiv?
– Vi är bättre än många andra, däribland mitt andra hemland, men vi har fortfarande en bra bit kvar att gå innan vi kan sträcka på oss och bli ett föredöme för omvärlden.
Du har varit moderator på Mångfald & företagande i flera år, vad tycker du om den konferensen?
– Fantastiskt intressant och välorganiserat och tankeväckande men jag skulle vilja höra flera röster, flera goda exempel och flera makthavare som slog näven i bordet och sa: Nu minsann får det vara nog!
– Det här är resursslöseri av humankapital. För alla människor har något att ge. Bara de får en chans.