Kevin + dator = kan själv

Med hjälp av smarta hjälpmedel kan Kevin Bräutigam, 7, använda datorn när han vill, utan att be om hjälp. Mamma Caroline letar ständigt efter nya spel och smarta program, för att Kevin ska kunna ägna sig åt allt hans jämnåriga gör – med den enda skillnaden att det sker via datorn.

Kevin sysselsätter sig till största delen med dator på sin fritid, han började redan vid ett och ett halvt års ålder. Att både mamma och pappa har datorintresse underlättar förstås en del. Mamma Caroline säger att de har fått bra hjälp när det gäller datorhjälpmedlen, och även om arbetsterapeuterna ibland inte är helt uppdaterade på den senaste tekniken, så har ofta företaget bakom produkterna tekniska experter som gärna visar och hjälper till.

Kevin har idag en eldriven inomhusrullstol med IR-sändare som han styr med en minijoystick. I Kevins dator har mamma Caroline pluggat in en IR-mottagare via en vanlig USB-port. På så vis kan Kevin själv köra fram till datorn och använda den utan att be om hjälp. Genom att rikta sändaren mot mottagaren och sen byta läge med den gröna touchkontakten blir joystick muspekare och den gula touchkontakten vänsterklick.

– För Kevin innebär detta förstås stor valfrihet och möjlighet att göra saker utan att kräva förflyttning, hjälp eller stöd av andra, säger Caroline.

Kevin har också ett nätt tangentbord med tangenter som är fjäderlätta att trycka ned, som han kan hantera utan hjälp.

– Stora tangentbord har tangenter som klibbar fast så att jag inte kan trycka ned dem. Då förlorar jag kanske spelet eller så måste någon hjälpa mig. Jag vill inte att någon ska hjälpa mig – för det är ju jag som spelar, säger Kevin och ler.

Utforskar en lekplats
Mamma Caroline har iakttagit hur Kevin beter sig när han spelar öppna spel utan färdiga banor och hon har sett att han ägnar sig åt sådant som man kan se att barn gör när de utforskar en lekplats eller ett nytt rum.

– Han går bakom saker, gömmer sig, ställer sig under något, hoppar högt på stället eller kastar sig utför något många gånger på raken. I spel där man kan pausa så kan han göra invecklade hopp och kombinationer och frysa dem mitt i, i jakten på den häftigaste posen, den största explosionen eller den snyggaste bakgrunden.

Andra saker han gör med datorns hjälp är att rita, spela memory eller bygga lego. Men han sysselsätter sig också mycket på Internet.

– Han kan inte byta musik eller saga i sin bandspelare och han kan inte heller sätta på en DVD, växla, ändra, ångra, spola, på det där för vuxna nästan frustrerande sätt som barn kan ägna sig åt. Men på webbsidor som Youtube kan han göra som han vill, och det är en frihet för honom förstås. Han tycker också om att titta på videosekvenser där folk går igenom hur de spelar olika spel, visar tricks och finesser eller bara hur snygg grafiken är i det senaste spelet.

Svårt att hitta
Caroline tycker att det är svårt att hitta fysiska leksaker som Kevin verkligen kan ha glädje av och som han kan använda.

– Det finns egentligen inte någon leksak som Kevin kan leka med helt utan hjälp, och det känns inte så kul att ge bort något som han bara kan se på när andra gör. Därför har vi fått låta bli att tänka på vad som är en rimlig födelsedagspresent, och på sjuårsdagen i slutet av mars fick han en iPad2, säger Caro­line och ler.

Hon fortsätter berätta att surfplattan är tillgänglig på ett annat sätt än den stationära datorn, och att det passar Kevin utmärkt att man inte behöver trycka på fysiska tangenter utan bara snudda lätt vid skärmen.

– Han använder den ofta. Han sitter och småpillar på surfplattan, sköter om smurfarnas lilla by, kollar om pappa är online på Skype så att han kan ringa honom eller tittar på bilder på sig själv.

Tre datorer
I hörnan i vardagsrummet står tre datorer på rad. Till vänster närmast fönstret står Kevins plastpappas dator, anpassad för att hålla på med musik. Till höger närmast väggen står mamma Carolines dator, anpassad för hennes stora intresse – fotografi. I mitten står Kevins dator, än så länge mest fylld med spel.

– Vilken hobby Kevin än får så ska vi försöka hitta en anpassning så att han kan ägna sig åt den via datorn. Vi har inte heller några restriktioner om hur länge han får sitta vid datorn, datorn ersätter inte något annat utan fyller en viktig funktion i hans liv.

Kevin kör fram till datorn och kopplar om minijoystick och touch-kontakterna till datorläge. Han rör sig helt obehindrat mellan spel, nätet, ritprogram och allt han vill komma åt. Han växlar snabbt, först fram med alla legobitarna, sen kollar han filmklipp. Därefter ritar han ett vackert kalejdoskop i svart och brunt.

Lillebror Eldar klättrar upp på fotplattan och Kevin avbryter det han håller på med och låter lillebror hållas en stund. Men när Eldar börjar pilla bort de små kontakterna som sitter fast med kardborre på bordsskivan ber han mamma att ta bort honom.

Kevin bor varannan vecka hos mamma och varannan hos pappa och har tre uppsättningar av alla de viktigaste hjälpmedlen; ett hos mamma, ett hos pappa och ett i skolan.

Tid att ha roligt
Under åren har många experter kommit med träningsprogram och stretchövningar som de anser att Kevin ska göra varje dag. Men då skulle det inte finnas någon tid till att ha roligt säger Caroline.

– I början gör man ju som alla säger, men alla ser ju bara sin del, inte hur mycket det blir tillsammans. Nu har vi tagit bort allt som inte är superviktigt, så tuggövningarna och nackstretchen får komma i andra hand. Och om man ska välja mellan att packa ned handskenan eller läsplattan om man ska åka bort så blir det den sistnämnda.

Inte bara datorer
Men allt handlar inte bara om datorer. Det händer även att man hittar Kevin framför en film eller samlandes på sniglar i trädgården utanför det vita lilla radhuset i södra Göteborg. Sniglarna får han hjälp att samla in, men sen har han dem i en burk och kan peta ned dem när de är på väg upp på kanten. På kvällen innan han går och lägger sig släpper han ut dem igen.

– Jag lägger dem under en speciell snigelbuske i trädgården och hoppas att de är kvar nästa dag när jag vaknar, säger Kevin.

Anna Pella