”Kom till skott med utredningen om statligt huvudmannaskap”

Publicerat av
Sophie Karlsson
Dela

DEBATTARTIKEL. Nu måste Socialdemokraterna släppa tanken på ett kommunalt huvudmannaskap för den personliga assistansen, och se till att omgående få igång den utlovade utredningen om hur ett statligt huvudmannaskap kan genomföras. Det skriver Sophie Karlsson, ordförande för IfA, Intressegruppen för assistansberättigade.

Varför dröjer utredningen om statligt huvudmannaskap?

Vid IfA Debattforum, som ägde rum den 7 maj 2021, ställdes frågan om varför en utredning om statligt huvudmannaskap för den personliga assistansen inte kommit igång, trots att riksdagen ställt sig bakom att en sådan utredning skulle starta redan i början av året.

Av debatten framgick att Socialdemokraterna är det parti som är tveksamma till ett statligt huvudmannaskap för den personliga assistansen. Tanken om kommunen som den part som bäst känner sina medborgare och dess behov lever kvar enligt socialdemokratisk tradition, detta trots att det delade huvudmannaskapet länge erkänts som ett problem.

Vilka problem skapar dagens delade huvudmannaskapet?

Intressegruppen för assistansberättigade (IfA) har länge uppmärksammat problematiken med det delade huvudmannaskapet mellan staten och kommunerna när det gäller den personliga assistansen. Assistansberättigade hamnar i kläm när stat och kommun bollar personer med omfattande assistansbehov mellan sig för att slippa kostnaden.

Idag är det ett problem att ett beslut från kommunen om personlig assistans kan påverkas av kommunens ekonomi, trots att personlig assistans handlar om en rättighetslagstiftning och den kommunala ekonomin således inte ska vara avgörande.

Dessutom kan olika kommuner besluta olika, dvs besluta om mer assistans, mindre assistans, eller ingen assistans alls, vilket gör att enskilda personer kan bli fast i en kommun, utan möjlighet att flytta till en annan kommun för att arbeta, studera, bli sambo med mera.

Det är förstås också ett problem när två stora administrativa enheter som kommunerna och Försäkringskassan var för sig kan göra sin utredning av samma assistansbehov och kan komma fram till olika slutsatser, som sedan eventuellt ska processas i domstol. Detta leder till stora administrativa kostnader för samhället, samtidigt som den assistansberättigade hamnar i kläm och riskerar att inte få sina livsnödvändiga behov tillgodosedda.

En klar majoritet vill ha staten som huvudman för personlig assistans

I debatten den 7 maj, mellan ledamöter från riksdagens samtliga partier, var det tydligt att det finns en klar majoritet för att utreda hur ett statligt huvudmannaskap skulle kunna utformas för den personliga assistansen.

Faktum är att regeringskansliet arbetar med att ta fram direktiv för en huvudmannaskapsutredning, som skulle ha startat redan i januari 2021, men till följd av att det inte har varit möjligt att nå en överenskommelse om vad som ska utredas kring huvudmannaskapet, om utredningen ska titta enbart på ett statligt huvudmannaskap eller även kommunen som tänkbar huvudman, så har direktiven ännu inte blivit klara.

Det delade huvudmannaskapet har lyfts i flera tidigare statliga utredningar, senast i LSS-utredningen SOU 2018:88, som föreslog ett statligt huvudmannaskap för den personliga assistansen ”trots den principiella utgångspunkten att stöd enligt LSS är en kommunal uppgift”. Även Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, har sedan länge förordat ett statligt huvudmannaskap för den personliga assistansen.

Nu är det dags att Socialdemokraterna lägger tanken om ett kommunalt huvudmannaskap för den personliga assistansen åt sidan och satsar på en bra utredning, så snart som möjligt, om hur ett statligt huvudmannaskap kan genomföras.

Sophie Karlsson
Ordförande
Intressegruppen för Assistansberättigade (IfA)

Artikeln publicerades 2021-05-12